tisdag 23 juni 2009

I am back...

Efter en tid av oinspiration och allmän ovilja/trötthet/agg känner jag för att återuppta mitt skrivande här, det blev ju lite rabalder i och med de senaste inläggen här och utan att älta det mer kan jag bara säga att jag såg saker jag inte tyckte om varpå både kommentarerna och lusten att skriva försvann sin kos. Nu har jag dock som sagt lyckats jobba upp någon form av intresse att upprätthålla denna blogg som mitt lilla forum i världsrymden, jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra med kommentarsfälten men det visar sig...

Vad som har hänt sedan sist? Ja ni, var ska jag börja? Jag har börjat fucka upp mitt privatliv rätt bra igen och utan att avslöja för mycket kan jag väl säga att ni inte ska bli förvånade ifall ni hittar en förstörd Koivulainen här om en månad eller så, jag lever ju efter parollen att det är bättre att brinna upp än att dö ut. Jag ångrar hellre det jag gjort än ångrar det jag inte gjort, man måste ju faktiskt våga se lite möjligheter där alla andra ser problem och vi får väl se hur mycket jag kommer att få ångra dessa ord... Nog om det, det lär som sagt bli mer om det framöver.

Pokermässigt har det varit lite upp och ner, jag har den senaste veckan inte spelat nämnvärt men veckan innan dess hade jag en liten framgång när jag återigen lyckades halvklonka i SR och kom femma i tisdagsturren. Annars har jag försökt att grinda på NB då KE fixat schysst rakeback åt oss men det är ju inte direkt oväntat att både insättningen och rakebacken är long gone, allt är ju en del av Nordicbet-mannens ondskefulla plan att skinna oss stackars fiskar på alla våra surt förvärvade. Efter den senare tidens debacle har min live-lust försvunnit ganska kapitalt och sommaruppehållet kommer som en skänk från ovan, jag hoppas jag hittar tillbaka då det vore synd att tappa den delen av mitt spelande när det ändå gett så många goda stunder genom åren. Just nu är jag dock inte alls säker på vad framtiden har i sitt sköte, det kan bli vad som helst och jag bryr mig faktiskt inte. Jag är av uppfattningen att jag inte vill ägna mig åt sådant som tar energi utan det jag pysslar med ska ge mig +EV i form av tillskjuten energi, allt annat får vara då jag har nog med energisugare på andra håll. Nätdelarna håller jag levande med lite småturrar här och där, det är ju ändå inte helt dött med framgångar på den fronten så än finns det hopp för den finska fisken.

GI-kuren har fortsatt även om jag svullat som en gris förra veckan, jag vill inte ens redogöra för vad jag intagit men det har varit lite av tröstätande skulle jag tippa men det är slut på det nu. Det positiva är att vikten inte verkar ta någon större skada av dessa eskapader då jag fortfarande håller mig på -8 kg sedan starten vilket helt klart måste ses som godkänt. Det tragiska är dock att jag idag var så nära på att starta min promenadsatsning men den föll på en grej, gissa vilken? Fåfänga. Fattar ni? Fåfänga. Jag hittade ingen tröja jag tyckte var värd att spatsera runt cityringen med, nu har det banne mig gått långt i ytlighetens värld men jag mäktar fanimej inte med att ta mig runt i det här soliga och folktäta vädret utan att ha något flashigt på mig. Ska jag liksom ta min "I knocked out a Full Tilt Pro"-tröja eller min "Jag har precis tagit körkort - vad har du för ursäkt?"-tröja? Nej, ni ser ju själva hur illa det är ställt...tanken slog mig att jag borde dra mig till Björnön istället men jag tror inte mina attiraljer ens pallar trycket där. Nej, det måste till ett införskaffande av lite schyssta träningströjor ifall det här ska funka, förut har jag ju kört med huvtröja men nu är det ju för varmt för det. Sicka I-landsproblem en annan har...

Fan, om tre dagar smäller det, Metal-fucking-town. Ska bli så sjukt nice med den lineupen, bara världsband hela vägen med Volbeat, Meshuggah, Girugämesh, Slipknot, All That Remains, Marilyn Manson, Pain, Opeth...rock on!

Filmer har det gluttats och kommer ju inte ens ihåg alla men vi kör:

Titel: Baksmällan(sedd på bio, hör och häpna!)
Genre: Komedi

Här har vi ett klassiskt grabbgäng som drar till Vegas för att bränna av en svensexa men det dröjer inte länge förrän allting flippar ur helt, efter att ha fått följa grabbarna till deras första Jägermeister-shot på taket av deras hotell får vi i nästa scen se hur de vaknar upp i ett totalt thrashat hotellrum med ett stort problem: brudgummen är puts väck och de kommer inte ihåg någonting av kvällen innan. Nu börjar en desperat rekonstruktion av föregående kväll och de hysteriskt roliga scenerna avlöser varandra, det här är lätt en av de bästa komedierna som kommit på typ 10 år. Jag garvade högt flera gånger liksom de flesta andra i biosalongen, att min date satt och gäspade berodde på helt andra faktorer(läs mig). En av de klockrenaste scenerna är när en snubbe fejkar att en bebis runkar, det låter sjukt men fan vad ni kommer att garva när ni väl ser det... Gå och se den här, omedelbums! Ni blir inte besvikna om ni ens har ett uns av samma sjuka humor som jag och det vet jag att många av er därute har.

Betyg: R R R R R
-----------
Titel: Ghost Town
Genre: Komedi

En gäspning till dramakomedi om en tandläkare(Ricky Gervais) som efter en operation, där han dödförklarats för ett ögonblick, vaknar upp med förmågan att se döda människor. Filmen försöker bygga på nyss nämnda Gervais förmåga att leverera assköna repliker med fullkomligt lysande känsla men filmen faller halvvägs då resten av ensemblen inte levererar. Grundstoryn är att han ska hjälpa en död snubbe att få sin änkefru separerad från hennes nya snubbe med den självklara följden att Gervais blir dökär själv i kvinnan i fråga...Nej, väldigt förutsägbar och tråkig "komedi". Kolla på brittiska "The Office" istället, där snackar vi världsklass med Gervais!

Betyg: R R R
-----------
Titel: Meet Dave
Genre: Komedi

Ännu en totalt miserabel s.k. feelgood-rulle där Eddie Murphy spelar både ett utomjordisk farkost(ni läste rätt) samt kaptenen på denna, ni ser ju redan att det här bara är dravel hela vägen. Självklart blir han kär i en jordkvinna och så följer komplikationer utan dess like där farkostens hantering blir mer och mer avancerad ju längre filmen lider...och lider gör man när man kollar på eländet. Nej, masturbera hellre i 1 1/2 timme, den smärtan ni känner efter det är inget jämfört med den ni skulle känna om ni kollade på det här.

Betyg: R
------------
Titel: Pride And Glory
Genre: Drama

Ett klassiskt polisdrama där vi har tre bröder och en far som alla är in the force och det är inget dåligt gäng med skådespelare de dragit ihop: Voight, Norton och Farrell bl.a. Det hela börjar med en slakt av fyra poliser vid ett tillslag mot knarkdealers varpå helvetet brakar loss där korrupta snutar jagar förövarna för att dölja sina spår samtidigt som de mer rättrogna försöker finna sanningen innan det är för sent. Filmen faller lite på sin klyschighet men har ändå en grundton som känns fräsch, den är rätt mörk och fokuserar mycket på de familjeinterna relationerna även om de också är rätt förutsägbara där sönerna representerar varsin del av ond-kontra-god-skalan. Lite oväntat slut som känns åt American History X-hållet och det lyfter väl kanske filmen en aning från mängden men det räcker inte, det blir bara en helt ok film till slut.

Betyg: R R R
-------------

Det är väl de filmer jag sett på sistone, kan vara någon till som jag förträngt men då var den ju uppenbarligen inte värd att nämna. I serieväg har ju True Blood börjat igen och den fortsätter exakt där den slutade, på världsklassdelen av skalan, och det ska bli en fröjd att följa det hela under sommaren. Anna Paquin är läckrare än någonsin och hon har lovat mer nakenhet än tidigare så det kan ju aldrig vara fel... Annars har jag snubblat på en lite äldre(2008 :) ) serie från BBC, The Survivors, som handlar om hur England lamslås av ett virus som slår ut och dödar typ 99% av befolkningen. Vi får följa ett gäng överlevare under deras öden och äventyr och det hela andas äkta brittisk TV-klass, det är inte samma hets som i amerikanska serier utan fokus ligger mer på karaktärerna och allt som faktiskt inte händer. Det är mer psykologiskt än effektbaserat och det känns skönt för en gångs skull, man kan lätt tänka sig in i situationen och förstå paniken och chockkänslan. Rekommenderas om ni inte har något annat för er i sommarvädret... 24 gick ju slut i slutet på maj och jag lovade någon slags utvärdering av det hela och ärligt måste jag nog säga att Jack Bauer borde blåsa skallen av sig eller något, jag börjar få nog av vår tids McGyver. Nog för att den senaste säsongen ändå försökte hitta några andra spår och visa på hans mänsklighet men det blir för mycket ändå, hur mycket trubbel kan en och samma man egentligen hamna i? Och hur länge kan han vara utan att behöva gå på toa? Snacka om overkligt. Det som är annorlunda för den här säsongen är att inte ens hälften av trådarna sys ihop i slutet utan vi lämnas med flera öppna frågor, det är väl serieförfattarnas försök att vara lite nytänkande men det räcker inte. Det sjuka är att jag någonstans hört att de har planer på att fortsätta köra serien utan Jack Bauer och hur sjukt är inte det? Jack Bauer ÄR ju det lilla som fortfarande känns bra i serien, även om han är en superman utan dess like är hans karaktär den enda som känns någorlunda spännande och det även om en gammal favorit som Tony Almeida gör comeback. Jag har även hört någonstans att planen är en säsong plus en långfilm till, vi får hoppas de håller det så de inte mjölkar en från början grym serie till pinsamhet. Det har ju hänt med Prison Break och det har vi fått lida för alldeles för länge, jag har nu plöjt alla avsnitt utom de två extra som "bara" utkommer på DVD-utgåvan och jag kan ärligt säga att jag verkligen plågade mig igenom den sista säsongen. Vilken jävla dynga! Nackskott på de som tillåter att dylik smörja produceras och sänds, det mest skrämmande är dock kommentarerna som finns för avsnitten på www.epguides.com där folk faktiskt tycker att det är synd att "världens bästa serie" läggs ner. For fuck's sake! Inte en dag för tidigt säger jag...

Nej, det får väl räcka för den här gången antar jag och jag ska återigen försöka skapa någon regelbundenhet här med diverse uppdateringar om vad som händer(och inte händer) i mitt liv.

Inga kommentarer: