Återfall...

Ja, efter en totalt miserabel pokerhelg har sinnesstämningen börjat dala igen och jag förbannar både det ena och det andra, att mitt psykes välstånd ska vara så tätt sammanbundet med mina motgångar i pokern är förunderligt men det visar väl bara på att jag ändå tar det seriöst och absolut inte gillar att förlora. Vi kan väl börja med torsdagen då jag "äntligen", om man nu får säga så, fick träffa Valterego livs levande efter ett drygt halvår av umgänge på det virtuella planet. Det är sällan jag stiftat en bekantskap på det sättet och där jag "umgåtts" med någon regelbundet utan att aldrig ha träffat människan ifråga. Det var precis så trevligt som väntat och jag var alltså medbjuden till ett sansat homegame där buyin var 50 kr med unlimited rebuys första timmen. Det var ett skönt gäng på åtta personer som samlades och jag skämdes nästan för mitt kortsnitt för det kändes som att jag riggats å det grövsta, jag ljuger inte om jag säger att jag fick tio pockets första timmen varav två var damerna och ett kungarna. Jag fick betalt för det mesta också även om ett par av damerna torskade mot KJ där den andre drog in tvåparet. Efter första timmen var jag hyfsat chippie men det hann inte gå många minuter efter det innan jag hamnade i en rejäl batalj mot chiptvåan Valterego, vi tryckte in allt pre och hann hade AA medan jag satt på AKruter. Ingen hjälp från brädan för mig och jag var mer än rejält skadeskjuten och kunde inte hämta mig efter det, jag åker som andre man och får packa ihop grejerna. En trevlig sammankomst dock och sköna snubbar hela vägen, nu kan jag alltså också bekräfta att Erik alias Valterego faktiskt existerar och inte bara är en Mollgan-variant. Jag är säker på att detta var första men inte sista gången vi sågs på riktigt, nu längtar jag bara till nästa omgång av Borderlands via Xbox-live...wp gg...

På fredagen tänkte jag åter kliva in i den nya Sverigerankingen som SR kört igång, det är mer eller mindre samma koncept som tidigare bortsett från att turrarna går onsdag och fredag samtidigt som inköp höjts till 300 kr och startmarkerna till 5k. Jag börjar hyfsat och bra med när jag drar hem lite lätta potter här och där, tjugo minuter in i det kommer dock potten som höll på att kasta mig upp i toppen av toppen. Jag har 69sp och synar en preflopraise, floppen kommer T69 med två ruter, vi är tre pers med så långt och det blir bet efter bet varpå det hela slutar med att alla är all-in och jag går upp emot T8ruter och AQruter. Självklart kommer det en ruter på turn och en blank river, trots att de blockar varandra tappar jag alltså handen och en pott på 15k. Nu har jag bara drygt 2k kvar och några händer senare hittar jag AJ som jag höjer upp potten med bara för att se en väldigt suspekt allin där själva bettet är ett brutalt överbet. Alla andra lägger sig och jag känner att det här är en av alla fiskar på SS som är i farten igen så jag tar syn, mycket väl är det ett psykspel från spelaren ifråga då han har Q8o. Flopp blankar, turn blankar men självklart levererar rivern så rättvist en Q åt herrn. Jag bockar och bugar åt denna lektion i poker, jag kan bara ha respekt för dylikt spel. Fy fan.

På lördagen ger jag LL på SS en chans men det blir en lika bedrövlig historia där jag inte ens kommer ihåg hur jag blir rövknullad men rövknullad blir jag, det går inte alls nu på någon pokerfront. Trots denna miserabla form letar jag mig ner till Club Aqva idag för att köra VSOP#5 som är varannan period omaha och varannan period texas, inköpet är hyfsat saftiga 1 500 med startstack på 15k och 20-minutersperioder. Jag kommer in i det hyfsat bra när vi är 6 pers till en början tills två sena ankomster av Juhani och Roger spräcker planerna en aning, dock är jag fortfarande psykiskt stabil men det hela krackelerar en halvtimme senare när det blir klart att Z och Rami ska ansluta. Jag tycker det är för jävligt att tänja på dessa inköpstider, det är skitsamma om så 300 pers skulle kunna vara på ingång...starttider är starttider och kan man inte hålla dessa så är det ens eget problem. Nåväl, jag blir lite halvt tiltad över detta och en del av anledningen var att jag kände att jag hade hyfsat grepp om bordet så långt men med ett inträde av nyss nämnda herrar vet jag att det blir helt annorlunda. När de väl anländer splittrar vi till två bord och det dröjer inte länge innan jag tappar en hel del mot Rami i en PLO-period när jag har AAxx och får höra att jag "överspelar" dom när jag håller mig så passiv man bara kan. Som ni hör eskalerar frustrationen för varje minut, spelet fungerar inte alls för mig och jag får ingen som helst respekt samtidigt som träffbilden är obefintlig. Inte ens i PLO får jag träffa trots att chanserna är så mycket större, desto värre blir det av att se andra spelare få grymma löv hela tiden samtidigt som de får betalt varje gång. Jag halkar ner till 5k när jag bestämmer mig för att pusha och med en hel del flyt drar jag ut Zs AA där jag floppar två par, han turnar stege och jag rivrar kåk. Efter det halkar jag dock ner till 6k innan jag blir tvungen att ta syn på Bluffuffes all-in efter att jag raisat upp potten, han är short och jag har K8klöver. Jag har för mig att han har typ J9 och självklart träffar han sin nia för att överleva...nu är jag totaltilt och är på väg att ge upp på förhand men hittar en push med T7klöver till slut och får syn av Ramis A6. Floppen kommer A6Q och jag muckar min hand, turn kommer med en 8:a och jag börjar tro att pokergudarna ska pissa mig än mer i ansiktet genom att ge mig en 9:a på rivern bara för att jag redan muckat handen men så elaka är inte ens de utan den blankar. Jag orkar inte mer än bara ordlöst dra mig därifrån, dock hinner jag säga att jag inte kommer att visa mig på Aqva på en månad för så känns det just nu. Det är riktigt jävla tungt med livepokern just nu, det känns inte som att jag får någon respekt någonstans och att flytet inte finns där överhuvudtaget. Nej, blä säger jag...

Film har jag tittat på:

Titel: The Fourth Kind
Genre: Skräck

Det här ska vara en slags "based on a true story"-historia där en forskarkvinnas man mördas varpå hon hamnar i en livskris där hon för att hitta tröst fortsätter forskningen som han påbörjat. De är psykologer och har kommit något på spåren eftersom de stött på x antal patienter som har sömnsvårigheter och har liknande upplevelser, de försöker hitta en gemensam nämnare i det hela och hon börjar snart dras in i något som hon definitivt inte har kontroll över. Det börjar intressant och det hävdas att arkivbilderna i filmen är äkta och att den här forskaren finns på riktigt, efter lite efterforskningar från min sida på nätet visar det sig att allt bara är en Blair Witch-grej tagen ett steg längre. Filmen i sig är väl inget att hurra för heller, det är en viss spänning i det hela men det flippar ur till slut och tyngden finns inte där. Milla Jovovich är ju dock alltid trevlig att beskåda även om hon tappat en del av sin tidigare kittlande känsla...

Betyg: R R

Titel: Sherlock Holmes
Genre: Thriller

En väldigt hypad film där Robert Downey Jr är Sherlock och Jude Law är Dr Watson, regissör är Guy Ritchie och det känns igen i bildstilen som är lika frenetisk som vanligt. Det handlar i alla fall om en ärkeskurk som heter Blackwood som försöker kuppa sönder Storbritannien genom en skräckinjagande anspelning på svart magi och övernaturlighet, han har en grandios plan för att ta över även USA i samma sväng. Stilen i filmen är skön och dialogen mellan Downey och Law är rapp och full av pikar, det är nästan att det är den största behållningen med filmen. Det är inget märkvärdigt med detta alster utan det mesta har man sett förr, en behaglig lördagsfilm helt enkelt.

Betyg: R R R

Nej, nu är det nog dags att börja leta upp duschen och därefter sängen för att avsluta helgen och påbörja en ny vecka av arbete. Snacka om att ekorrhjulet snurrar som aldrig förr...är det här det som kallas ett liv?