OS-frossa...

Ja, det bär mig emot men jag är faktiskt lite stolt över Sveriges framgångar men det som egentligen gör mest ont att erkänna är att jag är kär. Helt totalt sucker-kär. I vem? Charlotte Kalla förstår. Hur skulle man kunna motstå denna brunett med rådjursögon som slukar en hel som hon sedan kompletterar med en norrländsk tafatthet, nästintill efterblivenhet, och en the-girl-next-door-känsla utan dess like. Herregud säger jag, jag satt som förtrollad när de intervjuade henne i SVT-soffan efter hennes guld och jag kunde inte slita blicken från hennes bruna. Efter lite eftersökningar på nätet upptäcker jag dock att hon har någon tattare till pojkvän redan, en ung pojkspoling som också tydligen är skidåkare. Nej, hon behöver en vuxen man som kan hålla henne på jorden efter hennes framgångar och i det här fallet kan jag faktiskt bortse från det fakta att hon vunnit ett OS-guld åt Sverige. Charlotte, jag finns här! Suck.

Ett till guld till Sverige blev det nyss när Ferry drog hem jaktstarten men jag är inte lika kär i honom. Grattis Sverige...eller något...Finland får ta och skärpa till sig nu men å andra sidan räcker det med att de tar hem hockeyn, då blir det ju 22 guld rakt av. Jag bävar dock inför det hela och ser med skräckblandad ångest fram emot spektaklet, det är dock sista dagen i gruppspelet som det egentligen tar fart då tre "klassiska" bataljer ska klaras av. Först ut är Ryssland - Tjeckien 21.00 bara för att smälla igen 01.00 när Kanada - USA drabbar samman, 06.00 är det dock knappt jag vågar vara vaken för då är det Sverige - Finland. Givet att måndagen blir en ledig dag eller åtminstone en rejäl sovmorgon om inte annat, beror ju lite på hur matchen går om man orkar upp ur sängen överhuvudtaget.

Jag har kört igenom Bioshock 2 nu på X360:an och första intrycken höll väl rakt igenom, det är ett genomarbetat spel där känslan från första spelet finns kvar men det känns faktiskt mer som en lite opolerad kopia av det första. Visst har det skett en del förbättringar och vissa spelmoment har förbättrats avsevärt men det når inte upp till samma klass som originalet, man har inte vågat ta ut svängarna lika mycket och inramningen är inte den samma. Rekommendationen är ju dock fortfarande att ni ska köra spelet om ni gillar spelglädje och atmosfär, dock ska ni först spela igenom ettan så ni vet vad ni har att göra med. Det behövs nog för att uppskatta allting fullt ut och för att bekanta er med kontrollerna och funktionerna, om första spelet fick toppbetyg så hamnar det här strax bakom.

Pokermässigt är det riktigt tungt nu och jag har tagit lite beslut gällande mitt livespelande och där blir det att jag inte kommer att närvara på någon av klubbarna i trakten på obestämd tid, jag behöver ett break från hela grejen och kommer bara att köra på nätet framöver. Jag provade på lite idag och lyckades väl så långt rätt hyfsat med hyfsat plus med tanke på insättningen, jag tänkte dock spela lite till efter att jag skrivit klart detta och då kan ju saker och ting förändras snabbt och antagligen åt det sämre hållet om jag känner min spelhistorik rätt. Vi får väl se vad som händer, jag har lite funderingar på att köra en söndagsturnering för första gången i mitt liv den kommande söndagen. Det skulle nog kännas helt ok att köra en dylik under tiden jag spanar in lite OS-hockey, vem vet ifall man kan klonka tillsammans med mina blodsbröder från öst...

Viktmässigt måste jag också ta tag i saker och ting, det har blivit alldeles för mycket svullande på sistone och jag känner hur korvarna runt magen växer bara jag tittar på dom. Meningen är ju att omfånget ska minska och inte tvärtom...nej, det blir skärpning nu och jag behöver styra upp mitt liv på diverse fronter varav denna kommer att vara en prioriterad sådan. Det är också dags för två stora jubileum inom loppet av två veckor:

1) nu på söndag är det dags att bocka av prövotiden vad gäller körkortet, jag har klarat av två år utan en enda bot eller självförvållad trafikincident. Visst, vi har psykfallet på Rocklunda-parkeringen som körde på min bil med flit. Visst, vi har min oljetrågsincident. Det är dock petitesser och inget som på något sätt motbevisar min duglighet som förare och jag ska nu försöka hålla ut i fem dagar till för att sedan kunna se mig som en fullfjädrad bilförare. Ärligt så måste jag faktiskt framhäva att jag nog jämfört med rätt många därute är helt ok, det är dagligen jag ser idioter som inte vet vad de pysslar med.

2) Söndagen efter det fyller jag 33 år och blir alldeles för gammal, åtminstone alldeles för gammal för att jag ska fatta att jag faktiskt är så gammal. Jag är 33 år, singel, barnlös och menlös. Vilket tragiskt livsöde.

Det blir något att fira så nu kommer det att bli fyrverkier och tårta ett par gånger framöver, det kostar att ligga på topp helt enkelt. Nej, nu ska jag slaska bort lite pengar på SS som tröst...

Du, Kalla, glöm inte bort att ringa nu...