Stekigt värre...

Bristen på uppdateringar här har sin logiska förklaring i det att jag legat däckad i en vecka av någon form av virus, orken har varit som bortblåst och enda rörelser som utförts har varit för att ta mig mellan säng - soffa - toalett - kök. Vet inte vad det är men en vecka senare har det fortfarande inte släppt mig ur sitt grepp, nacken ömmar likaså halsen medan jag ibland får lite yrselattacker med tillhörande svettningar. Lite obehagligt men jag hoppas det på något sätt är på väg att dra sig undan, är i alla fall inte genomtrött varje vaken minut längre. Dock fick ju veckan ett väldigt trevligt avslut då jag lyckades få till en pokerframgång...

Söndagssteken
I mitt sjukdomstillstånd fanns inga planer på att spela några som helst turneringar på söndagen men ett sent infall att slaska lite PLO gav ett kassatillskott på motsvarande inköpen till Söndagssteken, djupingen och Topp100 så dessa reggades i godan ro. De två sistnämnda blev ganska snabbt avklarade då rytmen aldrig infann sig, Söndagssteken blev en annan historia dock. Tidigt fick jag dubbla plus lite till mot Snowsmile när jag dräpte hans KK två gånger om, först med AA som vi får in allt med på bräddan 999Q om jag inte missminner mig. En stund senare vaknar jag upp med A8kl i mittposition och efter en raise från Snowie synar jag för att se floppen, den kommer 887 och där tog det hela slut för Snowie tyvärr. Efter det händer det inte mycket alls på en bra stund, det är inte förrän mot mitten och slutet av turneringen det börjar ta fart.

Jag kommer inte ens ihåg hur jag tar mig fram mer än att jag parkerar i absoluta toppen av fältet från att vi är drygt 100 kvar och där stannar jag tills det hela är slut, jag har mina vanliga berg-och-dalbanesvängningar men har en hel del tur längs vägen också när jag t ex får dra ut AA all-in pre med QQ när jag drar in en fyrfärg. Knubben var på mig och sa att jag inte får gnälla över kortsnittet den här gången och det ska jag inte heller göra, jag fick många bra händer och ofta vid exakt rätt tillfällen och det är guld värt om man ska ta sig fram hela vägen i en turnering. Sedan är det ju så att när man väl får medvind i ryggen springer det ofta på, nästan oavsett vad man gör och jag fick en del skit i chatten från railbirds som tyckte att jag var en donk som drog ut gång efter annan men det finns oftast en förklaring till vissa spel. Som på finalbordet, jag har hittat TT och synar ett bet pre. Floppen kommer 8K8 och ursprungshöjaren checkar till mig, jag bettar självklart för att se var jag står varpå han synar. Turn kommer lanka och han checkar, jag är ju inte dummare än att jag inser att jag antagligen ligger under så jag tar ett gratiskort. Att rivern sedan ger mig en T är ju inte mitt fel, det är ju motspelaren som själv ger bort potten. Allt åker i alla fall in på rivern och han har AK som han i mina ögon har spelat katastrofalt, han borde ha slagit om på flopp och definitivt ha bettat turn. Jaja, bara att tacka och ta emot.

Jag kommer till finalbordet med en stack runt average men sedan börjar jag springa och det bra dessutom, tajmingen är total och utdragningarna sitter där de ska. Jag känner att jag har bra kontroll över bordet från att vi är runt sju kvar och den som jag är mest rädd för är chipholder som kan hitta på saker, vi har våra duster och både ger och tar innan han ger allt sitt till en spelare som heter mellanmål tror jag varpå vi bara är fyra kvar. Efter det åker de två andra ganska fort då de spelade ohyggligt tight, det var fritt fram att stjäla nästintill när som så det var ingen större skräll att de fick kasta in handdukarna före oss andra. Väl HU möter jag miwu och när det hela börjar har jag ett 2/1-övertag, jag känner mig rätt segerviss men det kom att bli en svettigare duell än vad jag räknat med. Jag nöter och nöter, får ner honom till runt 10BB när vi väl får in allt och jag har typ QQ mot hans A8 och han träffar A:et på rivern. Suck. Bara att börja om, jag nöter och nöter och får upp mig till ett 2/1-överläge igen när allt åker in pre med K8 mot hans A8. Nu dubblar han igen och helt plötsligt är jag i 1/2-underläge, riktigt jobbigt mentalt att först åka på treoutaren när han dubblar första gången för att sedan komma fel in i andra situationen. Nåväl, en session nötande senare har jag återigen fått honom till runt 10BB och återigen får jag in det med pockets mot hans svaga A. Och ÅTERIGEN hittar han ett A på rivern, jag är beredd att slå ihjäl både det ena och det andra i det läget...

Vi finnar viker dock inte ner oss i förstaläget utan jag spottar i nävarna och fräser, jag ska fan ta hem det här så jag fortsätter nöta. Det går upp och ner, ena stunden är vi lika och andra stunden leder jag. Det tar sin lilla stund och nattimmen blir mer och mer morgontimma, till slut har jag fått honom till runt 10BB igen och vi får in det med A-högt för mig och K-högt för honom pre. ÄNTLIGEN får min hand stå och jag får bärga hem segern i Söndagssteken, ack så skön känsla som fyllde min kropp i det läget. Jag hade verkligen förtjänat vinsten och så efterlängtad den har varit just i den här turneringen, inte bara för prispengarna utan även för att det är en av få turneringar som jag inte vunnit än på SvS. Så sjukt skönt! 50 friska in på kontot och slutet av året ser genast mycket ljusare ut, har ju precis betalat in kvarskatten också så rent ekonomiskt kunde det inte ha kommit lägligare. Den här viktorian var en av de skönare på länge och nu ska jag ta med mig den här känslan vidare till main event i SM, hoppas jag kan hitta samma magiska zon där också och ta hem en monumental seger. Det vore något, va?

Övrig poker
Jag har inte spelat så överdrivet mycket i och med mitt sjukdomstillstånd men jag har ju ändå hängt med på SM-eventsen som varit, bortsett från FL(fisklimit som jag brukar kalla det). Dock har det hela fortlöpt utan några som helst framgångar, har inte varit med på riktigt i någon av disciplinerna men inte mig emot då jag gärna sparar formen till main. I fredags pallrade jag mig ner till Aqva för att se hur min fysiska form var, efter fyra dagars isolering hemma. Det visade sig snabbt att jag inte var fit for fight, svettningarna och yrselattackerna avlöste varandra så det var nästan en lättnad att åka ut så att jag fick leta mig hemåt igen. Jag hade tänkt spela KM i Hallsta på lördagen men efter den omgången på fredagen kände jag att vila var det enda rätta, tyvärr verkar ju det inte ha räckt då den fysiska formen fortfarande är fragil.

TV-serier
I mitt intagna soffläge har det ju passat bra att beta av lite TV-serier så under föregående vecka tittade jag på hela senaste säsongen av True Blood och det var en riktigt trevlig säsong, det var rätt tät intrig med många trådar som utvecklades på olika håll även om Sookies lilla eskapader med Erik var lite överdrivna i allt fjantande bland snöflingor och genomförd älskog i en...skog. Stämningen är nog den största delen av framgången för serien i mina ögon, de har hittat en hårfin gräns mellan mörk humor och allvar där karaktärerna är skönt skruvade och väldigt påtagliga. Stackhouse är ju allt som oftast skön i sin naiva dumhet och allmänna förvirring, jag gillar dock även Jessica som brottas med sitt nya liv som vampyr. En stark säsong som blåser nytt liv i serien, det känns som en till växel sattes i i och med den här omgången. Rekommenderas varmt för alla fangbangers därute, ni har väl dock redan betat av den då jag varit lite sent ute med den.

I helgen kollade jag igenom första säsongen av "The Killing", serien där svensken Joel Kinnaman gör en hyllad gestaltning av en narc-polis som blir förflyttad till homicide för att ersätta en kvinnlig utredare som ska flytta. Nu hamnar de båda i hanterandet av ett fall där en tonårstjej hittas mördad i en baklucka på en bil som sänkts i en sjö, snabbt visar det sig att allting inte är så enkelt som det ser ut som och att det ligger mer bakom det hela än vad som först framgick. Jag gillade den här första säsongen skarpt, den påminner en hel del i sin karaktärsfokuserade psykologi om gamla klassikern Homicide:Life On The Street där fokus alltså ligger på samspelet mellan karaktärerna istället för en massa storydrivande dramatik. Kinnaman gör en riktigt skön roll där han påminner en del om den där obehagliga killen från brittiska The Office ni vet, han som gör allt för att smöra in sig hos chefen. Nåväl, här handlar det inte om humor utan om drama och Joel gör sin roll exceptionellt bra, inte minsta lilla antydan om att han skulle ha något som helst svenskt påbrå alls. Jag tycker nästan han är än mer amerikaniserad än vad Skarsgård är, bådar nog gott för Kinnamans chanser att få göra filmer och annat framöver. Vill ni ha en intrig tätare än Lützen-dimman tycker jag ni ska titta närmare på den här serien, jag kunde inte låta bli att titta på avsnitt efter avsnitt för jag ville ju veta vad som skulle hända och hur utredningen kring tjejen skulle fortgå.

TV-spel
BF3 har jag som jag säkert nämnt kört igenom kampanjen på och den var ok, inte mer. I förra veckan damp ju MW3 ner i brevlådan och ivrig som jag var satte jag igång med kampanjen direkt, det var en väsentlig skillnad mot BF3 då tempot och furiositeten är en helt annan. Man blir nästan andfådd av att spela igenom en bana i MW3 då det är så intensivt och inte en sekund finns för vila, bara att ladda om bössan och jaga vidare runt nästa hörn. Efter att ha spelat igenom kampanjen i MW3 också måste jag säga att MW3 helt klart är vinnaren mellan de två i den aspekten, BF3 känns lite för stelt för min smak. Vad gäller multiplayerläget har jag inte kört det på BF3 än men har provat coop-läget där, det var helt klart intressant men riktigt vidrigt svårt och min wingman Sandman och jag svor i kör efter att ha försökt på till och med lättaste svårighetsgraden utan att klara av vissa av nivåerna. Annat var det med MW3 där vi häromkvällen provade på SpecOps-läget, där snackar vi om fart och action. Mycket roligare och intensivare, känns som man blir betydligt lättare fast i att spela SpecOps i MW3 än coop i BF3. Det blir nog en hel del kvällar spelandes båda dessa än så slutgiltiga domen dröjer, dock väger det över tungt för MW3 just nu.

Annars kilade jag iväg och köpte Skyrim idag, har inte hunnit stoppa in den i maskinen än så där får vi vänta med bedömning. Samma sak med Assassin's Creed:Revelations, den ska dimpa ner i brevlådan imorgon så det blir intressant att se vad den fjärde delen i serien går för och nu ska ju Ezios och Altairs öden slutgiltigt redogöras för samtidigt som Desmond måste klara sig i nutiden också. Spännande eller hur? Efter dessa släpp är nog de flesta tunga titlarna för året avklarade så nu finns det tid att fokusera på spelen och försöka beta av dessa innan vårskörden börjar drälla in, det är inte lätt att vara en gamer i dagens samhälle. Så mycket som måste spelas.


Det var väl i princip allt i nuläget...ja just det, jag såg en snubbe i affären som var så sjukt lik gamlingen i Breaking Bad, farsan till latinobröderna som sitter i rullstol. Den här mannen i affären hade exakt samma läpprörelser som han också, riktigt läskigt och jag tog mig en extra titt runtomkring så att inte Gus strök runt hyllorna. Huvaligen. Nåväl, det om det. Telefonen pep precis till, ett SMS kom visst och jag är inte förvånad om det är Sandman som frågar om vi inte ska ge oss i kast med lite mer SpecOps och vem är jag att förneka honom lite kvalitetstid med världens bästa Koivulainen. Väl mött, homies!