Semester...

Då är den äntligen här, semestern. Den har varit efterlängtad och nu är det bara att påbörja nedvarvningen för att försöka hitta ron, tror dock den absolut senast kommer att infinna sig när jag landar i Finland om en vecka eller så. Senaste veckan har rullat på bra där arbetsveckan i sig gick mest ut på att rensa bordet innan semestern, kvällarna gick åt till de sedvanliga pokerturneringarna men framgången lyser fortfarande med sin frånvaro. Det har gått troll i mina framgångar, jag lyckas nästintill alltid ta mig ITM eller falla strax innan(vilket suger hårt) men de stora klonkarna har uteblivit helt. Jag har under hela 2012 inte haft någon som helst form av större framgång vilket känns en aning bittert, tror ju mig ha mer än så i mig så någon gång borde det smälla och då på ett positivt sätt.

Annars fick jag mig lite trevliga encounters i vardagen då jag i torsdags var inne på den lokala Coop-affären och strosade runt på en oplanerad shoppingrunda när jag direkt vid inträdet i butiken noterar en yngre kvinnlig kund, fager är hon och hon verkar även notera mig men jag tycker mig skönja en pojkvän vid hennes sida så jag undersöker inte saken närmare. Väl inne i affären plockar jag på mig det jag ska ha bara för att möta henne i en gång där hon borrar blicken i mig och ger mig ett till synes väldigt kärvänligt leende, jag är inte sen med att besvara det hela och även om det inte blir så mycket mer än så värmer det en gammal mans hjärta att få sig ett liknande leende. Mer sådant åt folket.

Dagen efter är jag på Systembolaget för att införskaffa lite semesterförtäring när jag i kassan får frågan:

-Jaha, vilket år är du född då?

Jag svarar "77." helt och får som respons "Du skojar?!?!" varpå jag visar henne mitt körkort, det enda hon får ur sig efter det är "Oj.". Babyface strikes again. Två egoboost-händelser två dagar i rad, livet leker.

I lördags letade jag mig till HPK för att köra deras WSOP-strukturerade sommarturnering, det började väl helt ok även om jag hade ett semilurigt bord med några fiskar och några som faktiskt kunde spela. Tyvärr tiltar jag loss något brutalt på en av motståndarna då han dräpt mig brutalt några gånger tidigare och gör så även nu, vi får in det pre i en 45k-pott med inte alls höga blinds där jag har QQ och han har TT. Jag vet ju vad som ska hända så jag börjar direkt mässa om att det kommer att komma en tia och jag ropar till slut in en på rivern och han får potten "välförtjänt", efter det är jag helt bränd i huvudet och vill bara därifrån. Jag överlever tyvärr ett tag genom någon uppdubling och är en bra bit på väg mot nya höjder när jag får JJ och bara synar en raise från samma lirare som vann med TT, floppen kommer KTx och efter att han bettat ut orkar jag inte tjafsa mer utan trycker in allt och självklart har han hittat AK varpå jag är ute. Det var ännu en sådan gång när jag känner mig förnedrad efteråt, jag känner mig avklädd och påpissad när jag vet att jag är den bättre spelaren men ändå inte får det att fungera. Ganska kännetecknande för hela mitt 2012 faktiskt...

Söndagen slappar jag mig igenom tills kvällen när jag kör Febern igen och ännu en gång dör jag precis innan pengarna, där och då bestämde jag mig för att drastiskt dra ner mitt spelande en tid framöver. Jag orkar inte med det mentalt, att aldrig få någon som helst framgång trots stabilt spel. Jag orkar inte med den mentala anspänningen även om jag inte tiltar hårt normalt, det är mer en ledsamhet som infinner sig efter att ha kastat bort x antal timmar för att bara bli utsparkad med huvudet före när det verkligen börjar gälla. Kan nog vara gott att hålla sig borta från eländet ett tag...

Som om det inte vore nog med pokermisären under helgen har Västerås varit ockuperat av folk och fä i form av raggare då det årliga Power Meet har avklarats, jag är inget större fan av det hela överhuvudtaget och motsätter mig hårt till det faktum att hela staden blir skådeplats åt diverse svinerier och stök. Jag grät nästan av lättnad i söndags när tystnaden här utanför äntligen infann sig, jag var innerligt trött på burnouts och skrålande ramsor som "Bira bira bira, bärs bärs bärs!!!" som tycktes vara det mest avancerade de kunde frambringa. Jag har inget emot att entusiaster träffas och har kul men ha det på ett avgränsat område så att alla har ett val i alla fall om de vill delta eller inte, nu har ingen i Västerås ett val utan utsätts för det hela oavsett egen vilja och det överallt. Enda positiva med spektaklet är att man just uppskattar tystnaden efteråt, man inser hur skönt man har det i vanliga fall. Nu kan vi slappna av ett år till innan det är dags igen.

Sitter här och väntar på att ett rejält åskoväder ska braka loss men det vill sig inte vad det verkar så det kanske är lika bra att försöka hitta sängen, ingen brådska dock då en annan ju som sagt är på semester så allt har sin tid. Intressant att följa lite större pokerhändelser i världen dock, speciellt main i WSOP där det vore kul med lite framgång för någon sympatisk svensk eller två. Utöver det är väl 5050-skandalen det "stora" samtalsämnet just nu, rätt sinnessjuk utveckling där också och styrelsen ifråga verkar försöka hitta allsköns anledningar till att det inte gått som det borde där inget är deras fel. Lite smådåligt faktiskt. Vi får se hur det hela slutar men just nu verkar de spelare som haft pengar inne på sajten inte räkna med att få tillbaka mer än 15%, riktigt vidrigt då det verkar som att de använt spelarmedlen till driften av företaget. Seriöst företagande...NOT.