Semestern pockar på uppmärksamhet, bara en vecka kvar innan fyra veckors härlig avslappning väntar och det enda som står på schemat är en resa till Finland för att åter ge väta åt mina ack så värdefulla rötter. Det är en given resa varje sommar då det finns lite som jämför sig med känslan av att kliva ut mitt på den finska landsbygden och bara andas, det är där och då jag hittar ron och förmågan att rensa systemet på riktigt. Jag har så otroligt mycket barndomsminnen från det området då vår tillflyktsort ligger två stenkast från min mors barndomshem, otaliga är de upptåg vi varit med om där det sträcker sig från allt mellan det faktum att en bror höll på att gå åt i ett dyngdike till att vi grävde upp en begravd gris av misstag. Hela det närområdet är inpräntat i mitt minne för alltid och varje fläck har någon form av minne, det är verkligen en tillflyktsort till barndomens sorglösa dagar. Till skillnad från vuxenlivet då det mesta är misär...eller inte riktigt...
Känner mig faktiskt mer alert och själsligt tillfreds än på länge, vet inte alls vad det beror på och det kan mycket väl vara den annalkande semestern som gör sitt till men det känns ändå som något mer. En bubblande känsla i maggropen(nej, jag är inte dålig i magen) som bådar gott, dock med mitt flyt är det väl egentligen en varningssignal där jag åker på en rejäl käftsmäll inom en snar framtid. Gäller att tänka negativt, då kan man bara bli positivt överraskad...
Hela förra veckan försvann i ännu ett tjänsteresetöcken och det var som tur var den sista trippen för första halvåret, ska bli skönt att slippa långväga resande för ett tag även om jag är säker på att suget till det hela kommer tillbaka när sommaren har passerat i revy. Jag kommer dock att få en depression av att EM är slut, det har ju varit given underhållning om kvällarna och nu vet jag inte riktigt vad jag ska fylla tomrummet med. Det var ett sevärt EM men min största fundering är vad det ska bli av Sverige när Zlatan lägger av, han är ju en gudabenådad spelare av högsta rang och bakom honom finns...ingenting. Jag är så tagen av hans mål mot Frankrike, det är fotbollskonst på hög nivå och titta gärna igen på hans sjukt rena träff på volleyn. Det är perfektionism på hög nivå. Vem ska mäkta med att ge sådana magiska mål efter honom? Guidetti? Vete fan. Vad mer finns det? Antingen är jag dåligt insatt eller så ser det djävulskt mörkt ut, mörkare än på den så vid det här laget så berömda kamerunska bänken.
Pokermässigt har det varit lugnt bortsett från helgens äventyr, körde LL men dog tidigt med AA när motståndaren floppat set i sjuor och jag inte orkade hitta viket. Igår söndag körde jag Febern först där jag gick som tåget fram tills vi är sju kvar, det är nästan så att jag inte ens kan återberätta det här utan att få en ångestklump i magen. Historiken är sådan att jag förra helgen bubblade med fem priser och var redigt förbannad redan då, nu är vi i princip i samma läge med sju kvar och fem priser. Jag har min nemesis deluxe AFC vid bordet, han hävdar att jag dräper honom 9,5 gång av 10 medan jag säger att han våldtar mig i de avgörande lägena. Nåväl, vi har rejält med historik i bagaget och kan varandra rätt bra även om det spelade föga in på den här handen. Vi får efter lite om och men in det pre, jag med AQ och han med AJ där han tar en något tveksam syn för hans del men jag tackar och tar emot...tror jag. Allt är frid och fröjd tills rivern, där en förhatlig J kommer och eftersom aset AFC täcker mig dör jag enfaldigt på semibubblan. Tilten är total och jag är inte långt ifrån tårar av trötthet, trötthet av att aldrig numera få hålla hela vägen fram och alltid dö precis innan allvaret på de mest nesliga sätt.
Tyvär är jag reggad till Steken också där jag gör mitt bästa för att tilta bort mig, jag tar en halvhorribel syn med AJo på en brutal push pre bara för att möta 22. Floppen kommer AJJ, turn x och river 2 varpå jag har dubblat och så fortsätter det. Jag spelar tiltad som få och pendlar upp och ner med stacken tills jag tar en egen horribel syn med Q9sp pre och möter AK, tyvärr drar jag inte ut och är nere på startstack igen med relativt sett höga blinds. Efter det sansar jag mig sjukt nog och fokuserar lite på socialt samkväm runt bordet, det finns en hel del trevliga lirare därute som noterat lilla mig tack vare mitt Oscars-mässiga uppträdande i "Dybban flyttar in". Jag tuktar till och med upp en viss Poker-slot som garvar åt en som torskar KK mot AQ där KK floppar set och AQ stege, alltid skönt att omvända folk till mer hyfsat beteende även om det här knappast var något allvarligt egentligen.
Jag gnetar på och utan att egentligen ens märka det så är jag helt plötsligt väldigt nära pengarna, jag orkar inte med en bubbla till för då tror jag att katten ligger farligt nära att förlora ett av sina liv. Jag har en skaplig stack och ligger runt 13:e plats av 23 när eländet börjar, först tappar jag från 80k till 60k med AK mot A2 och jag börjar ana en viss oro för bubblan. Dock sansar jag mig efter det och överlever utan några större problem egentligen, strax efter att bubblan spräckts hittar jag AK som jag får in mot QQ men no dice. Tappar från 60k till 18k och är riktigt short, försöker vänta in rätt läge men har en hyperaggro inhoo vid bordet som verkar ha hittat tajmingen då han dräper folk till höger och vänster. Här känner jag på något sjukt sätt att han även kommer att plocka mig, till slut hittar jag JJ som jag ställer in med först in i potten bara för att se en syn från nyss nämnda herre. Vad han har? AA of course. Vad annars...jag är inte ens nära att dra ut och dör på en försmädlig 14:e plats, jag får 1,6k för besväret medan förstapriset på 40k faller utanför min kontroll igen. Är innerligt trött på att hela tiden dö alldeles för tidigt för att det ska ge de finare pengarna och alldeles för sent för att förhindra en härdsmälta i hjärnan i form av en tilt över att ha lagt ner x antal timmar och eventuellt få pengarna tillbaka eller dö precis innan. Nej, det måste vända snart annars är det tvångströja på snart...
Nu ska jag nog leta upp duschen och skölja av det ena och det andra, bara fyra dagar kvar att beta av innan El Semestro. Me like.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar