Så känns det just nu, vad gäller pokern. Jag springer bra till en början allt som oftast och bygger en bra stack bara för att bli slaktad som en gödko när det väl börjar bli allvar, samma idag i Lillördag. Jag fyrdubblar stacken under den första timmen och allt är under kontroll, spelar sansat och har koll på läget. Efter det kommer det numera standardmässiga och klassiska förfallet för min del...
Har runt 20k i stacken med blinds på 100/200 och UTG minraisar med syn från UTG+1, när det kommer till mig höjer jag till 1 600 och en shortie med drygt 1 000 pushar sent med syn på mitt bet från SB samt de två andra som var med i handen sedan innan. Floppen kommer J73 och det checkas till mig som är siste man att tala då siste man är shortien som är allin redan, jag gör det till 4 800 i en pott på runt 6k och det foldas fram till UTG+1 som ställer med ytterligare 8 500. Visst, jag känner mig inte direkt starkt där och inser ju att ett set är troligt men potten är för stor i mina ögon för att jag ska kunna vika, har ingen aning om det håller rent matematiskt men de händer som jag slår eller splittar med är ju AJ, QQ och KK medan alla andra händer som motsvarande move görs med slår mig.
Adderar man sedan två kungar som outs så har jag i alla fall en teoretisk chans och i slutändan blir det ju rent pottmässigt att jag måste vinna den en gång på fyra då jag kan syna 8,5k för att vinna närmare 35k, frågan är då om chansen att han har en sämre hand än mig räcker för att täcka upp de 15% som saknas från de faktiska outsen för att motivera en syn. Jag vet inte, antagligen inte men jag antar att en världsklasspelare hittar folden där.
Jag gjorde i alla fall inte det utan synade och visst, han satt med 77 och utan någon hjälp från turn och river var jag nere på 5k medan motståndaren hade runt 34k. I det läget är jag mentalt chockskadad ännu en gång och vill bara lägga ner men fortsätter att gneta på på ren vilja, en stund senare tar jag syn pre med QJhj och floppen kommer QTx med två klöver och efter ett cbet från motståndaren ställer jag. Inte direkt oväntat sitter han på TT och jag ligger miserabelt till, jag hittar inga mirakelouts och är ute runt 40 minuter in i andra timmen av turneringen efter att alltså ha haft fyrdubblad stack efter en timme.
Misär är bara förnamnet för min känsla kring pokern just nu, har haft alldeles för många dylika scenarion under de senaste veckorna där jag fått en grym start i de penningstinna turneringarna bara för att krevera. Jag vet att folk antagligen tycker jag spelar som en tomte eller något i de händer jag redovisar, är väl inte bättre än så då helt enkelt. Helvete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar