Jaha, då sitter jag här konfunderad och förvirrad ännu en gång med ett lite lätt misshandlat hjärta. Som ni förstår så har alltså det jag redan förutspådde från början blivit faktum d.v.s. det lilla sinnessjuka projektet jag inledde för en dryg månad sedan har kapsejsat nu och jag är strandsatt ännu en gång. Inget oväntat i sig men med tanke på händelseförloppet så känns det en aning skumt men jag börjar bli van, det är uppenbart att jag är den felande länken i mänskligheten och ska därför dö ut som den förpestande lilla kackerlackan jag är. Eller så är det så att jag är för bra för den här världen... :) Nä, seriöst, det börjar bli lite tråkigt nu när jag gång efter annan tror mig ha hittat något som i mina ögon är sant bara för att få allting dementerat å det grövsta ett tag senare, oavsett hur händelseförloppet sett ut. Som sagt, i det här specifika fallet visste jag ju egentligen hur det skulle komma att te sig men kan man hjälpa att känslorna ändå blir indragna oavsett om man vill det eller inte? Jag får väl bara resa på mig ännu en gång, borsta av dammet och fortsätta vandra genom ödelandskapet utan att se mig om...
Som för att spä på misären är ju raggar-asen i stan och fan vad de härjar, det är värre i år än föregående då det skränas och skriks som aldrig förr. Jag önskar jag kunde gå ner och rensa lite, skjuta av några moonande ligister och göra världen en tjänst. Jag känner mig instängd i min lägenhet för inte fan orkar jag dra ut och röra på mig när jag vet att det enda jag kommer att se är dessa raggare som skapar kaos i allmänhet och i trafiken i synnerhet. Att lägenheten sedan är snorvarm är en annan femma, tyvärr måste jag ju öppna några fönster då och det innebär att jag hör ligisterna ännu bättre. Det är en enda stor jävla ond cirkel, moment 22 all over the place. Jag hoppades att åskvädret från inatt skulle hålla i sig och sopa bort slöddret från gatorna men tror ni inte att det är en nästintill klarblå himmel ute nu, det innebär ännu en lång kväll av dryga människor där jag inte kan ta vägen någonstans i min misär. Ett tag funderade jag på att hänga på några polare ner på stan, det skulle vara mitt första Power Meet-deltagande men jag har insett att det inte skulle kunna gå. Avsmaken skulle vara för uppenbart utbredd i mitt ansikte och jag skulle nog åka på spö fortare än jag hann säga "Raggarjävel"... Varför kan de inte ha typ Metal Meet med en massa hårdrockare som glider omkring, massa scener med coola band och allmänt skön stämning? Nu blir det Meduza och hänglökar för hela slanten...en viss kvalitetsskillnad ur alla aspekter mellan Metaltown och Power Meet om vi säger så.
Nej, fan vad miserabel jag känner mig, det är helt sinnessjukt och jag spädde på det hela med att lyssna på gamla 90-talsklassiker igår kväll där de flesta utgjorde gamla barndomsmässiga kärlekslåtar och några även hade kopplingar till mer sentida romantiska äventyr. Jag fattar inte varför jag vältrar mig i skiten men jag kan inte hjälpa det, jag är en miserabel snubbe som hittar inspiration i smärtan och då kostar det att ligga på topp helt enkelt. Det sköna vore dock om jag bara för en gångs skull faktiskt fick lite tillbaka, att jag faktiskt fick någon som brydde sig om mig på riktigt...som faktiskt längtar efter mig och vill ha mig, på riktigt...
Jag ska sluta gnälla men jag måste få ur mig skiten någonstans... :)
Pokern har jag sparkat igång nu när jag ändå fått lite mer fri tid på hand efter att ha blivit dumpad ännu en gång, jag körde lite på SS igår kväll och låg väl plus 1200 som bäst på insatta 1000 men nu är jag plus 200-300 någonting. Jag siktar nog på att köra LL på SS ikväll om inget oförutsett händer, det vore kul att köra en turre för första gången på länge. Vad jag inte får glömma är att jag är med i SRs månadsfinal för juni på måndag, jag har ju några gånger lyckats förtränga tidigare månadsfinaler och det är väldigt synd då det är oerhört bra spelvärde i dessa.
Närmsta tiden rymmer annars nedräkning till semestern, den börjar om en vecka och på måndag om en vecka bär det av till Finland för två veckors isolering från allt som har med civilisation att göra och det tror jag blir bra för mig. Jag ska försöka skrapa rent både i själ och sinne på allt elände som samlats där senaste året, det finns ju en del att beta av. Jag tar med mig böcker, filmer och papper och penna för att kunna få ur mig allt i vilken form det än må vara...primära fokuset kommer helt att ligga på att bara vara, inga måsten eller någonting utan bara total samvaro med naturen. Ska bli så sweet...
Lite småförvirrat inlägg det här men som sagt, det är en del känslor och tankar i rörelse just nu so live with it men jag vet ju att ni mår som bäst när jag mår som sämst så varsågod... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar