Ensam och övergiven III:Neverending Story...

Så fortsätter "folkfesten" Power Meet utanför mitt fönster och jag gräver mig bara djupare och djupare ner i det svarta hål som byggts upp, jag måste sitta och lyssna på billig eurodisco blandat med svenneredneckmusik samtidigt som mitt inre är fullt upptaget med att räta ut de snåriga buskage mitt liv alltid tenderar att hamna i. Jag förstår inte charmen med att ta sig till det apstadie de flesta PM-besökare verkar ha som mål, man sjunger allsång med föga imponerande innehåll eller tongångar samtidigt som man burnar med bilen sin. Wow, jag är imponerad. Är inte ni det? Vilket jävla klientel det är...jag är ledsen alla bilentusiaster, det är inte er jag gnäller på utan alla dessa små avskum till människor som kryper fram från sina små håligheter så fort den här "festen" vankas. Det blir som ett legitimt tillfälle att bete sig som svin och kosta samhället x antal skattekronor i bevakning, omhändertagande och uppstädning. Jag skjuter håll på de argument förespråkarna kommer med, att det är en stor happening för Västerås och bra reklam. Mmm, tjena. Drägg Meet är vad det är och jag fattar inte vad som existensberättigar dess närvaro i centrala Västerås, flytta ut skiten på landet och stäng av centrum för alla former av raggarbilar så slipper alla som inte vill ta del av det hela undan eländet. Att polisen sedan blundar för diverse förseelser gör mig än mer förbannad men låt oss inte gå dit mer än att bara säga att allmän urinering under de här dagarna knappast beivras med samma ihärdighet som annars. Nej, skandal är vad det är...ta sedan i beaktning alla utryckningar från polis och sjukvård, som häromdagen när åtta inavlade bondidioter krockar med en bil mot ett träd och därmed tvingar ut x antal polisbilar och ambulanser för att ta hand om deras fulla arslen. Suck.

Ok, mitt humör är kanske inte det bästa med tanke på de romantiska problem jag är i så allt ska kanske inte falla på raggarnas axlar. Jag är så trött på det mesta just nu, känns inte som att mycket går min väg och jag är trött på att höra saker som "Jag vill inte förlora dig ur mitt liv...", "Du är det bästa som hänt mig..." och "Jag har aldrig träffat någon som dig..." bara för att några veckor senare inse att de orden inte betydde ett skit. Hur funkar folk egentligen? Säger man sådana grejer utan att mena det? Jag skulle aldrig få för mig att säga något sådant om jag inte verkligen menade det, är jag bara naiv nu eller? Det är sådana grejer som får mig att fundera på om jag ska bli en cynisk jävel och inte tro på något någon säger...

Pokern går sisådär, har väl tappat lillplusset sedan igår plus lite till då jag körde LL men kom inte längre än till runt 150:e plats efter att bl.a. ha torskat med AA mot 55 och AK all-in pre där 55 får runner-runner-stege. Sista handen åker jag med T5 när jag floppar tvåpar och hamnar all-in på turn mot 55, grattis Robert.

Jag vet inte om jag kanske ska försöka glo på någon rulle nu, ska skjutsa hem lillebror inatt så jag måste ju ut i de falnande resterna av Power Meet oavsett om jag vill det eller inte. Jag kanke borde kolla på "Leaving Las Vegas" eller något, skulle passa min sinnesstämning alldeles utmärkt...