söndag 17 oktober 2010

...

Håll mig, släpp inte taget, jag fryser i själen min
Kylan kom med vinden, den som igår blåste sig in
Jag behöver känna dig, dina händer mot min rädsla
För luften darrar av obehag, allt blev plötsligt så tyst
All färg har runnit av min värld blottande gråheten igen
Där det förut fanns mening finns nu bara syrefattig luft
Jag hör steg utanför, någon mer som passerar i revy
Doften dröjer sig kvar, likt en osynlig påminnelse om henne
Hon som nyss låste dörren och gick sin väg

Inga kommentarer: