Dagarna flyger verkligen iväg numera och jag måste maxa kvällstimmarna för att känna att jag har ett liv som inte bara rusar mig ur händerna, tyvärr har detta lett till att jag snitta 4,5 h sömn under hela veckan och det börjas kännas. Ikväll drog jag iväg till Hallsta för lite förberedelser inför helgen och jag måste erkänna att det börjar kittla lite i maggropen, ska bli riktigt kul att köra en rejäl turre igen då det var ett bra tag sedan sist. Jag har väl inga förhoppningar utan går in med min vanliga inställning, att försöka spela så bra som möjligt och hoppas på flyt i de avgörande lägena. Jag får väl försöka intala mig att det är en satellit då det är de former av turneringar som jag har haft överlägset bäst resultat i på sistone, blir dock lite svårt att lura sig själv då turren troligtvis kommer att locka +70 pers. Imorgon kväll ska jag verkligen softa för att vara laddad till max på lördagen...
På väg till Hallsta höll jag på att ge bilen en ny lackering i form av bucklor och repor, vid rödljuset efter Sjöhagen åt Hallsta-hållet till är det en bil framför mig som ska svänga höger. Jag ser att hela vänsterfältet är fritt för en passering och börjar svänga åt vänster efter en snabb blick i backspegeln, tyvärr har jag alltså missat att beskåda sidospegeln för det jag ser i ögonvrån är hur en fet bil dundrar fram och jag får använda mina xbox-reflexer till att styra undan i sista sekunden. Jag tror jag var max tre decimeter från en fet reparationsfaktura och eventuellt en käftsmäll från en medtrafikant, en riktig miss som med lite mer otur hade kunnat rendera i mycket tråkigheter. Puh puh, det är tufft därute!
Jag såg även en fågelformation på himlen på vägen till Hallsta och jag funderar ju direkt på hur de får sitt V att formas så mäktigt som de gör? Och vem bestämmer vem som hamnar var? Det jag funderade över dock var varför vänstervingen var längre i antal fåglar än högervingen? Är det någon som har svaret på detta? Det måste ju finnas någon anledning då det mesta i naturen ofta har en genial förklaring...imponerande i alla fall med dessa fåglar som tar sin formation och flyger söderut bara för att återvända helskinnade på vårkanten. Naturen är mäktig...
Nu är jag så trött att jag knappt vet vad jag skriver, funderar på om jag ska slå igen butiken för idag men livesändningen från WSOPE går ju här och det är ju ganska intressant med fem pers kvar där Sonnert, Negreanu och Juanda ingår i de få som fortfarande står. Mäktigt med ryssen som inte bara alltså tagit sig minst topp fyra(Negreanu åkte precis) utan även ska spela finalbordet i WSOPs ME i november, ganska lyckat år för den snubben. En annan får drömma om finalbord på söndag istället, inte lika glamoröst men minst lika respektingivande! Forza Koivulainen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar