Då var allting vardag igen efter förkylningen bortsett från att jag inte kunde slå mina innebandybröder följe till dagens holmgång, det skulle mycket väl kunna bli min sista ifall jag tränade i det tillstånd min kropp befinner sig i just nu. Jag tror inte jag är redo för en nära-livet-upplevelse just nu, jag behöver nog softa ett tag och få grepp om verkligheten igen innan jag provar vingarna ännu en gång. Det känns dock som att jag är på väg att få lite luft under desamma, jag tror det här året faktiskt kan sluta på topp...det är bara en liten föraning jag har i kroppen, att det kan vara något revolutionerande på gång men jag har absolut inget belägg för. Jag är inte bara finsk utan även synsk...
Efter helgens pokerbravader har jag funderat lite kring konceptet skicklighet kontra tur i detta vårt så ädla kortspel, många hävdar ju att skickligheten har en avgörande roll i det hela och bara man håller sig till de matematiska och statistiska reglerna så går man segrande ur det hela till slut. Jag motsäger inte dessa argument i sin helhet på något sätt men jag tycker ändå att det aldrig skadar med en viss grad av sunt förnuft i det hela då jag är en av få som hävdar att turen har ganska så stor inverkan på saker och ting, då bl.a. i form av timing och tillfälligheter. Låt oss ta mina två turneringar i helgen som exempel:
1) I liveturren floppar jag alltså ett set där jag agerar helt korrekt i handen, jag synar preflop och ställer på floppen efter lite action där ingenting tyder på att jag på något sätt skulle vara slagen. När Jörgen väl ställer inser jag ju att 66 finns därute men då är det ju för sent för mig att göra något, jag har redan gjort mitt korrekta spel. Ett helt korrekt spel på alla sätt gör att jag med maximal otur/otajming blir utslagen...
2) I SM-satelliten online hamnar jag allin på turn med A4 mot 66 med brädan 644J och det hela ser mer än mörkt ut men så inträffar det osannolika, jag träffar min en-outare på rivern och tar därmed hem potten och i slutändan en av platserna. Återigen, ett helt korrekt spel av mig där jag istället för att åka ut gör det jag misslyckades med i förra handen, nämligen träffa min enda utväg.
Vad jag är ute efter här är att det är två snarlika situationer med snarlika förutsättningar men där slumpen gör att jag får två helt olika utfall, trots att jag i båda fallen spelar klanderfritt och helt enligt alla instruktionsböcker som finns. Om man nu tar dessa två väldigt avgränsade och specifika exempel och applicerar dessa på hela massan av spelade händer bör samma tänk råda, du som spelare måste ha det rätta flytet vid de rätta tillfällena för att det ska bli bra i slutändan. Någon som säger något annat är ute och cyklar på allvar...Säg att du råkar ut för ett negativt utfall enligt ovan 9 gånger av 10, gör det dig till en sämre spelare för att slumpen gör att ditt korrekta spel inte räcker till? Är du mindre värd som spelare för att du på grund av dessa slumpmässiga avvikelser aldrig når samma framgångar som andra spelare som kanske till och med är sämre rent teoretiskt men har flytet i de rätta ögonblicken? Detta är en väldigt stor och ganska ogreppbar konceptfråga kring pokern men jag tycker den är fascinerande, mest ur det hänseendet att så många väljer att ignorera detta faktum. Tur och tajming är en stor del av poker, det är bara att inse fakta men visst kan man eliminera delar av den genom skicklighet och kunskap...du vinner dock aldrig något utan att ha turen på din sida.
Ibland kan jag bara tycka att folk inom pokern borde få sig en wakeup-call och inse sina egna begränsningar, det finns många individer därute som tror sig vara Guds gåva till pokern utan att ha något på fötterna egentligen. Mitt argumenterande här har ingen som helst koppling till min egna pokerförmåga(eller -oförmåga) utan är bara fritt taget ur min tankeverkstad så jag ser absolut inte mig själv som överlägsen någon annan, jag är väldigt insiktsfull om min egen förmåga och egna möjligheter till framgångar. Jag blir bara ibland lite trött på det självförhärligande och självupphöjande tänket som råder inom pokern, jag tror aldrig det samlats lika många tro-sig-veta-bästare på ett och samma ställe som inom denna "sport". Jag gillar verkligen spelet och alla aspekter av det och jag ser det som ett spel då turen som sagt har en stor inverkan på vad som händer med våra händer, den som förlitar sig på en jämn fördelning av slumpen inom den egna livstiden kan få en jobbig tillvaro att handskas med. Nej, jag säger bara, ta det för vad det är och inse att det är så många slumpmässiga händelser som gör att just DEN personen vinner en turnering, det räcker med att halka till på vägen mot toan under ett break för att allting ska skita sig(till och med rent bokstavligt inne på toan).
I framtida inlägg kommer jag att spinna vidare på detta, bl.a. när jag ska avhandla Gus Hansens bok som jag håller på att plöja precis...den väcker både den ena och den andra tanken hos mig.
Mina käkar börjar att balla ur helt nu då jag tuggat i mig en påse Stimorol på en timme, nästan tendens till någon form av abstinenshantering måste jag säga men jag vet inte vad jag skulle vara beroende av just nu. Jag försöker tillfredsställa alla behov jag har simultant och tror mig ha kontroll på alla men man vet aldrig, det kanske gömmer sig något ytterligare begär någonstans. På tal om begär så verkar inte jag vara så poppis bland mina så kallade kompisar då jag nu till helgen bjudit in till ännu en begivenhet men återigen haglar återbuden tätare än förolämpningarna mellan Norinder och Valterego, det är helt sinnessjukt. Innan veckan började hade jag förhoppningar om runt tio deltagare i alla fall men nu är jag till 99,9% inne på att blåsa av skiten. Som tur är får jag förbrödra mig med en RB-broder på fredagskvällen då Plzd2BeatU ska komma över för lite grind, det var länge sedan jag lirade och det ska bli skönt med en liten nystart i likasinnat lag. Jag ska kolla om det inte finns lite roliga nya låtar att tanka hem också som vi kan försöka bemästra med alkohol i blodet, tyvärr kunde inte de andra RB-nördarna närvara men där ger jag inte upp. Jag tror dragningen till RB är större än min grad av avskyvärdhet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar