Heading for a fall...

En brutal arbetsvecka och en alldeles för snabbt förbisprungen helg senare sitter jag här på söndagskvällen undrandes vad fan var det som hände, att tid bara kan slukas i sådana ansenliga mängder utan att jag ens knappt har en aning om var den tagit vägen. Jag har dock några punkter som jag ändå minns från de senaste dagarnas äventyr och även om det inte är något märkvärdigt kan vi väl gå igenom dom sådär i förbifarten:

- I torsdags avbröt jag mitt GI-celibat och intog en påse lösvikt, bara för att återigen känna på den förbjudna syndens sötma och det var...sisådär. Absolut inget märkvärdigt även om första omgångarna smakas ljuvligt avtog fascinationen totalt och till slut åt jag bara för ätandets skull.
- För att testa hållbarheten i det hela intog jag en till påse lösvikt på fredagen och fick samma effekt, min hypotes om att jag mer eller mindre dödat mitt sötsug håller för alla empiriska tester så långt.
- Igår lördags gjorde jag så det avslutande dubbeltestet då en påse Polly samt en Viking Kebab intogs, jag kunde lugnt konstatera att visst var det gott med kebab men inte så gott och efter halva Sippan-framställda monstret gav jag upp.

Efter dessa tre stenhårda tester känner jag mig redo för en ny period av avhållsamhet och fortsätter att köra på den inslagna vägen, jag kommer dock inte att vara lika stenhård även om målet är att fortsätta hålla en hög lägstanivå. Viktmässigt har det dock planat ut och jag ligger och skvalpar runt 103,5-105 någonting, det känns som att det helt klart är dags att kicka in motionsväxeln på allvar genom att inleda lite promenerande. Jag har mentalt varit på väg att göra det flera gånger men jag har inte lyckats pusha mig själv hela vägen, det är dock nära nu och jag räknar med att snart vara igång med det på allvar.

Pokermässigt är min tillvaro totalt jävla fucked up, jag har inget som helst flyt i någon som helst situation och oavsett hur många gånger jag gör rätt och får in pengarna som favorit i olika grad så lyckas jag aldrig dra det längsta strået. Jag körde lite online i fredags och kommer inte ihåg några detaljer men jag vet att jag fick mig några rejäla käftsmällar då, jag var lite tveksam till att åka till klubben för PLO-KM på lördagen men valde att göra det i sista stund. Vad jag dock borde ha lyssnat till var de tre omen jag fick innan jag kom till klubben:

- Innan jag ens hunnit ur min parkeringsruta håller jag på att krocka, grannrutans tantjävel kommer nämligen i 190 km/h och ska köra in i sin ruta samtidigt som jag håller på att backa och svänga ur min. Som tur är tittar jag till höger precis innan det smäller så jag kan bromsa och låta henne backa i sin tur så att jag kan komma loss, jävlar vilka mordiska blickar jag fick från tantfan men för i helvete kärringjävel...lär dig att se om någon är på väg ut innan du kör in!
- Med ett någorlunda labilt sinne fortsätter jag min färd mot Hallsta men inser vid rondellen innan avfarten till gamla Hallstavägen vid Dingtunavägen att jag glömt plånboken hemma, tiltad som få kör jag ett helvarv i rondellen och vänder tillbaka. Vid Hammarbyrampen kommer dock nästa smått chockerande upplevelse, de två bilarna framför mig kör helt plötsligt ner i diket och snabbt inser jag varför. Vi får möte i vår egen fil av en biljävel, en sån där hantverkarvariant ni vet och den muppen kör helt obekymrat förbi oss som om det vore det naturligaste i hela världen. Jag börjar tro att det är fullmåne eller något...
- När jag väl hämtat plånboken i lägenheten börjar det bli bråttom så jag måste ta E18 till Hallsta, jag åker via Vallby-påfarten och här kommer nästa incident. Jag ska ju helst få åka på E18 men bilen bredvid mig vägrar inse fakta, så fort jag gasar gasar han och så fort jag bromsar bromsar han. Jag är mer eller mindre på väg in i räcket innan jag får ställa mig på bromsen och låta bilskrället åka förbi helt så jag kan ta platsen bakom honom, där har fordonet bakom honom insett situationen och lämnat plats som tur är.

Alla dessa tre små härliga happenings borde ju ha fått vem som helst att inse fakta och vända hem men inte jag inte, jag kör till klubben som om inget hade hänt och tror mig faktiskt kunna påverka saker och ting. Icke sa nicke, det dröjer inte en lång stund innan jag åker på en första dyngsmäll... Jag har jobbat upp stacken med typ 3k när jag hamnar i en pott mot Martin, jag floppar nötstegen med straightflushdrag då brädan är KQ9 med KQ i spader och jag sitter med JT i spader på hand. Jag pottar flopp, Martin synar, turn ruter 2, jag pottar turn(mer eller mindre), Martin synar, river spader 6, Martin bettar 1/3 av pott typ, jag crying-callar honom och visst visar han upp A-höga färgen. Det var det enda han drog på! Han hade INGENTING annat och tilten är total...jag är på väg att ge upp och gör ett idiotspel där jag sätter hela min existens på spel med ett sketet hålstegedrag men lyckas mirakulöst nog få in den till Karims stora förtret. Efter det är jag åter på samma stacknivå som jag hade innan Martin-incidenten men sen kommer nästa, den här gången mot Peter B. Jag har typ 8267 eller något och han raisar pre med syn från mig, floppen kommer 473 med två ruter och jag har för mig att jag har två ruter men är inte alldeles säker då tilten sabbat mitt minne. Vi hamnar i alla fall all-in på floppen och han visar upp...KK...det är det enda han har medan jag sitter typ på alla drag man kan ha. Vad tror ni händer? Turn K, river K. Världsklass. Efter det orkar jag inte mer utan dunkar in mina marker i första bästa hand och åker som en vante mot Karim när han floppar nötstegen och jag till slut bara får två par. Nej, hela min pokerform är totalt skadad just nu, nada funkar.

Lördagskvällen till ära försökte jag mig på lite turrar online men det gick lika miserabelt och jag har förträngt utåkningarna men det var ingen gång som jag inte ledde när pengarna åkte in, idag åkte jag ur en turre med 68 på floppen 483 och han tar syn med J5. Turn 5. River 5. I en omaha-turre floppar jag 227 med 7265 på hand och synar ett pottbet, turn Q och jag pushar och får syn av...QQ. I SR pushar jag med 77 en stund efter paus med lite drygt startstack och får syn av AJ...flopp blank, turn blank, river J. Alltså, seriöst, jag vet inte vad jag ska göra. Alla säger att man ska spela sig ur svackorna men hur länge ska man hålla på med det? Det känns som hela 2009 har varit en svacka för mig och den blir bara värre och värre...

Filmer:

Titel: The Last Samaritan
Genre: Thriller

Usch, en riktig B-rulle. Det handlar om en redovisningssnubbe som jobbar och sliter för sin karriär och har en otillfredsställd fru hemma som visar sig vänsterprassla med hans chef. En sen jobbkväll åker han för att käka på diner för att på vägen därifrån rädda en snubbe från kraschad bil vilket han inte skulle ha gjort för där börjar hans elände. Han blir jagad av korrupta snutar och blir ihop med dinerns servitris, hela filmen känns totalt B från första början och jag önskar jag aldrig wastat 1 1/2 av mitt liv på eländet.

Betyg: R
-------------
Titel: Hostel 2
Genre: Skräck

Klassikern får en uppföljare och samma recept körs igen, x antal ungdomar från USA hittar till ett slovakiskt vandrarhem där allting inte står rätt till och snart hamnar flickorna i trubbel. Ni som inte sett ettan kan jag ju berätta att det handlar om en hemlig anläggning dit kidnappade ungdomar förs för att rika män och kvinnor ska få döda dom mot betalning. En slags service för de välbärgade där de kan leva ut sina makabra fantasier, inget nytänk alls i tvåan gentemot ettan och mycket mindre naket. Det enda som förgyller filmen är att en av tjejerna är riktigt vacker så det är en fröjd att beskåda henne, hon ser nästan ut som en ung Neve Campbell och det går ju knappast av för hackor. Nevvan är ju min drömtjej all categories med sin motspelerska Jennifer Love Hewitt från "Ensamma hemma" som god tvåa...

Betyg: R R
----------
Titel: Taken
Genre: Thriller

Den bästa av dessa tre rullar där en f.d. militärs dotter försvinner på semesterresa i Europa och han sticker dit för att försöka jaga rätt på henne, det visar sig dock lättare sagt än gjort då hon hamnat i händerna på trafficking-maffian. Det är högt tempo i filmen och Liam Neeson far fram som värsta Bond eller Bourne med fighter som är stenhårda, slagen och sparkarna far blixtsnabbt och innan man ens själv hinner uppfatta vad som egentligen hände ligger bad guysen orörliga på backen. En helt klart sevärd rulle som är perfekt som en lördagskvällsfilm, ingenting går ju upp mot lite action en helgkväll.

Betyg: R R R

Ja, mer än så finns det nog inte att förtälja för tillfället, det är en fortsatt miserabel tillvaro för undertecknad där ljusglimtarna är få och långt från varandra men skam den som ger sig. Någon gång måste ju solen lysa på en annan också, om så för några sekunder...