Hjärta och smärta...

Då var VM över för denna gång och tyvärr blev det som vanligt med Finland, de spelar bra när det inte gäller mer än avancemang från grupperna men så fort det blir direkt utslagningen faller de ihop som ett sketet korthus. De började bra mot USA men tappar huvudet i mitten av andra perioden då de tillåter amerikarna komma fyra mot en två gånger om med följden att två mål kan kvitteras ut för USAs del. Riktigt bedrövligt och sista perioden orkar jag inte ens kolla på fullt ut, det är så frustrerat och krystat som det alltid är med de finska lejonen. Vete fan om de ska kallas lejon eller lamm, de agerade definitivt inte som vinnare och jag börjar bli innerligt trött på samma visa varje gång. Det är kanske dags att inse att vi finnar inte har mycket att hämta i hockey, vi är hela tiden med i matchen men ändå inte och den mytomspunna sisun får ses som något som hör det förgångna till. Tomhet är vad som fyller min späda kropp...

En liten ljusglimt i mörkret var dock att Barcelona till slut lyckades betvinga Chelsea och ta den andra finalplatsen i CL, matchen var dock inte mycket att hurra för utan Barcelona var förvånansvärt uddlöst och spelare som Messi och Daniel Alves var antingen totalt osynliga eller totalt odugliga. Chelsea dominerade matchen och raderade ut Barcelona, de hade en handfull tveksamma domslut emot sig och det resulterade i slutändan att Drogba skrek "It is a fucking disgrace!!!" rakt in i kameran efter matchen. Efter ett tidigt ledningsmål för Chelsea lyckades alltså Iniesta trycka in 1-1 i 93:e minuten varpå Barcelona gick vidare på bortamål, glädjen var total på arenan och Chelsea var som sagt mer än förstörda över det brutala slutet. Det var rätt kul att se hur Barcelonas coach Josep Guardiola i all extas efter målet och i sin iver att få byten genomförda stod och klämde sig på sin egen snabel en bra stund, allt till kameramannens stora förtjusning. Det gäller att tänka på vad man gör när man har en hel världs ögon på sig...nu hoppas vi att Barcelona mäktar med att fälla det stora röda odjuret i form av Man U, hoppas de hugger huvudet av äckel-Ronaldo och pissar på Fergusons fyllenäsa.

GI-kuren rullar på, inga större förändringar på vikten under ett par dagar nu men jag var riktigt slut efter innebandyn igår då vi körde i två timmar i intensivt tempo. Efterverkningarna av det höll i sig till idag då jag kände mig riktigt seg hela dagen, lite tungt nu när arbetsbördan ökar konstant. Gårdagen var annars en orgie i stress då jag knappt hann med att handla på vägen hem för att sedan rusa till innebandyn, direkt efter det var det bara hem och duscha innan det bar av till Wettis för CL-glutt. Gårdagens match var ju helt värdelös när Man U förstörde den på 11 minuter så vi satt mest och bara slöade och snackade lite allmänt skit, trevligt dock och jag blev till och med servad som en kung med GI-mat och GI-snacks med tillhörande te. Världsklass.

I en del av min plan inför lördagens deltagande i Bruksmästerskapen införskaffade jag en ny huvtröja igår, snart sätter jag MP3-spelaren på laddning och sedan är jag nog redo för borden igen. Jag ska köra en isolerad stil på lördag, jag ska blockera in mig själv i min egna lilla värld och inte vara social överhuvudtaget utan fokusera totalt på spelet. Att jag sedan varit lite extra känslig för tugget runt bordet på sistone bör ju också begränsas i och med denna approach, jag tror det kan bli bra och ger mig själv en allvarlig chans att hitta tillbaka till skillsen på allvar. Vi får bara hoppas att det inte kommer annat emellan som gör att jag inte kan delta...