Lockdown...

Örat har slagit lock...igen...för sjuttioelfte gången. Jag fattar inte, så fort jag överhuvudtaget ens tänker på att jag kanske känner av någon form av förkylningssymtom slår locket till. Det är i och för sig ett bra varningstecken för mig för då vet jag att allmän ofräschet är på väg åt mitt håll men vi får hoppas att det är falsklarm nu, jag pallar inte med att gå runt och vara småförkyld när jag blivit av med den senaste svängen av något dylikt bara för någon vecka sedan. Att man aldrig ska få vara nöjd...eller åtminstone neutralt fjättrad till vardagen i ett känslomässigt vakuum där ingenting sipprar igenom bortsett från syret som får mina lungor att sprida liv i min späkta kropp. Om ni inte märkt det så är misär mitt favorittillstånd här i livet och det är banne mig det som känns mest äkta, finns det något svennigare och mer motbjudande än en sketen Kristin Kaspersen som ler sitt plastleende och låtsasbryr sig om både det ena och det andra. Nej, då är det bättre att vara en mörk skugga som bara skapar rysningar av obehag hos medmänniskorna och provocerar fram känslomässiga reaktioner. Skulle det vara jag? Nej, jag är en teddybjörn...

Jag körde lite RB idag för första gången på länge men jag körde inte trummor, tro det eller ej, utan jag plockade upp micken och körde lite Beastie Boys i form av "So whatcha want?" och nu undrar ni om jag fått hybris. Svar nej. Jag jagar lite achievements som vanligt, det var länge sedan jag tog några sådana så jag kände bara för att återinviga min jakt på dessa varför jag tog den låten på sång som det tipsats om på diverse forum skulle vara den lättaste att fixa på expert. Döm min förvåning när jag tar den på andra försöket och fixar fem fina guldstjärnor samt en achievement för 25 poäng, det hela har sin förklaring i att man faktiskt inte behöver sjunga en enda ton utan bara prata i takt med låten och då behöver du inte ens kunna texten. Jag satt i princip och sa "bä bäbä bä bä" i fyra minuter och så var det klart, avancerat eller hur? Skitsamma, 25 friska in på achievementkontot och min nördfaktor gick upp med ungefär lika många poäng... Jag ser framemot GH:Metallica som ska dimpa ner i brevlådan på fredag, förhandstipsen säger ju att RB-trummorna ska funka bortsett från att man inte kan köra nivån expert+ som då innefattar dubbla baskaggar. Det är här Rilles och min tokighet kommer till sin rätt när båda seriöst funderar på att köpa ett nytt trumset till spelet för runt 3k, allt bara för att få köra dubbel baskagge. Kalla oss vafan ni vill men vi har i alla fall kul i livet. :) Jag måste suga på karamellen en stund och fundera i pros och cons men som jag sagt förr, känner jag mig själv rätt vet jag hur det kommer att sluta. Med en trumvirvel.

Jag kan säga att jag längtar sjukt mycket till semestern och jag kan säga att jag längtar till Finland minst lika mycket, det ska bli så skönt att komma iväg och åka dit ut till mitten av ingenting och bara vara. Oturligt nog är det ju typ två månader kvar tills dess men vi ska nog hitta lite små glädjeämnen i vardagen som håller oss flytande så länge, vem vet om jag kanske snubblar på något kjoltyg längs vägen. Prospects finns det ju hela tiden, det gäller bara att få dom att se ljuset också...

Ja just det, jag kollade ju klart på senaste säsongen på Lost igår och herregud vilken säsong det varit. Det ena suveräna avsnittet efter det andra har letat sig fram i cyberrymden och det är nu belöningarna börjar komma för oss Lost-fanatics som hållt oss trogna hela vägen, det är nu trådarna börjar knytas ihop och saker och ting börjar få sina slutliga förklaringar. De sista två avsnitten var ett dubbelavsnitt vanan trogen och tror ni inte att jag klämde fram en liten tår mitt i all dramatik, det känns verkligen som att det är ens polare man ser råka ut för allt. De känslomässiga trådarna är starkt knutna till karaktärerna som vi följt så många år och fått så mycket bakgrundsfakta kring, ena stunden fattar vi ingenting för att i nästa fatta allt för att sedan återigen inte fatta någonting. Det är som en katt-och-råtta-lek där råttans roll ändå känns behaglig, vi vill som tittare bli jagade och förda framåt i handlingen trots att vi kanske inte hunnit fatta allt men det gör inget eftersom det hela pusslas ihop i våra huvuden så som det gör på skärmen. En av de starkare underliggande spänningarna under säsongen är det klassiska triangeldramat mellan Kate, Jack och Sawyer där det numera tillkommit en fjärde kugge i form av Juliet. Helt apropå, Kate måste nog vara min drömkvinna. Så vacker. Jaja, det är i alla fall en av de stora solarna som serien kretsar kring just nu och även timewarpandet som alltså tagits till nya höjder där det verkligen gäller att hålla tungan i rätt mun för att hänga med på vad som utspelas när. Ibland blir man upplyst om var i tiden vi befinner oss men i nästa sekund kan det vara en helt annan tid och plats...eller samma plats en helt annan tid...eller en helt annan plats samma tid. Ni förstår poängen, som tittare hänger man bara med på åkturen och njuter av varenda sväng, gir och vy. Nej, Lost är verkligen på väg att fullfölja sitt öde som en episk och klassisk serie, det är nog den mest tankekrävande serien någonsin och det underbara är ju att författarna verkligen verkar ha haft allting klart för sig från första början varför det bara blir mer och mer intensivt för varje avsnitt där andra serier tappar eftersom de inte har en röd tråd att följa. Det enda tragiska är ju att när allting är avklarat så måste ju serien ses från början igen eftersom man nu vet så mycket om vad det egentligen handlar om, pusslet kan nog än mer cementeras då i den form det var tänkt att det skulle färdigställas. Någon som är beredd att boka in ett Lost-maraton på ett par veckor någon gång under 2011 eller något?