Four miserable days and a wedding...

Nu har allting lugnat ner sig igen efter en hektisk vecka, pokerframgångarna i början på veckan grundade ju på intet sätt en bra fortsättning på veckan då sömnskulden blev brutal direkt. Inte blev det bättre av att större delen av veckan var intensiv och mördande på jobbet, när fredagen väl var kommen var jag mer eller mindre ett vrak. Det bådade inte gott för veckans höjdpunkt på lördagen då en kär väns bröllop skulle äga rum men sådana tillställningar hittar man ju alltid kraft till.

Jag vann alltså djupingen 21.00 på SvS två dagar i rad(sön-mån) och det är väl en ganska sinnessjuk bedrift i sig men när man tar i åtanke att jag som sagt var nere på mindre än en SB i måndagens turnering när vi var runt 15 kvar så ter det hela sig inget mindre än ett mirakel. Jag hade tänkt redogöra för just vändningen från en SB men har inte orkat rota fram händerna, kanske kommer senare men föga troligt eftersom jag inte mäktat med det nu heller. Nåja, det var en åktur utan dess like men kul var det och jag var banne mig lite skakis när det väl blev klart. Rätt mäktigt att spöa ett fält på 200+ spelare två dagar i rad, händer väl inte så vidare värst ofta. Efter det har dock pokerlyckan vänt till det normala igen och jag får ingenting att hålla och kliver in i situationer helt fel, tajmingen är som bortblåst. Det som var väldigt signifikativt för båda mina segerturneringar var att jag nog inte förlorade en enda flipp där jag var uppe mot Ax med lägre par t ex, jag lyckades alltid undvika mördarkorten. Nu söker mördarkorten upp mig, nästan så att de är på mig fastän jag inte ens är med i potten. Riktigt drygt är det. Hälften av vinstpengar har väl dunkats bort på turneringar men det är väl som det ska vara, åtminstone har jag bara donerat någon tusing på PLO och det är verkligen nära att jag lägger ner det helt permanent nu. Insikten kommer sakta men säkert även om förvissningen redan finns där, gäller bara att döda behovet också. Jag vet att jag lovat tidigare att jag ska lägga ner men nu är det på riktigt...riktigt på riktigt...

Igår var det alltså bröllopsdags för en av mina äldsta och närmaste vänner, det är en sådan kompis som jag kan lita på i ur och skur och även om vår kontakt på senare år varit hyfsat sporadisk är det som om tiden stått stilla så fort vi tar kontakt. Jag är ju rätt hård med vilka jag släpper riktigt nära så det är få förunnat(?) att vara min nära vän och behålla den positionen, det är rätt många som fått kliva åt sidan under årens gång. Nu är ju vänskap en ömsesidig relation självklart och jag kan lätt säga att de jag anser vara mina närmsta vänner gör jag allt jag kan för att hjälpa i vilken situation det än må vara, för det är det jag förväntar mig av dom gentemot mig och jag förväntar mig inget som jag inte själv skulle kunna leverera. Nåväl, en av dessa handfulla som jag talar om gifte sig igår alltså och jag var självklart på plats. Det var en väldigt fin vigsel i kyrkan med lite solosång och annat, stämningsfullt. Efteråt tog sig brudparet med häst och vagn till festlokalen där festligheterna inleddes snabbt, det dröjde inte länge förrän en god grillbuffé intogs av alla gäster. Kvällen flöt på i lyckans och glädjens tecken, jag är riktigt glad för min kompis då han verkligen verkar ha hittat rätt kvinna och de passar ihop hur bra som helst. Brudgummen höll ett väldigt känslofyllt tal och det var nog inte många ögon som var torra när han avslutade det hela, alla som känner honom vet att han är alltid sig själv till 100% och menar precis allt han säger och gör så därför blir det extra tyngd i ett tal som levereras av honom. Runt 01-snåret knöts säcken ihop och kvällen avslutades odramatiskt, jag landade hemma strax innan 02...utmattad men nöjd med kvällen. Mycket trevligt folk och glad stämning utan några skandaler, precis som det ska vara.

Idag har det vilats mest och mot kvällningen körde jag lite pokerturneringar men är kall som en eskimokvinnas fuktiga fingrar efter att ha hängt upp tvätten utomhus, vinden har vänt som Petter skulle ha sagt. Jag vet, många tycker att jag inte ska klaga när jag vunnit två turneringar på en vecka men kom igen...finns det någon anledning varför det inte skulle kunna få fortsätta att gå bra när jag ändå spelar bra? Nej, då ska jag istället bli dräpt gång efter annan. Blä.

I filmväg har jag kollat på:

Titel: The Bridesmaids
Genre: Komedi

Efter att ha hört en minidebatt på radion mellan en äldre herre och en yngre tjej om filmen, där den förstnämnde tyckte den var dålig medan tjejen gillade den skarpt, ville jag ge den en chans och se om jag inte kan gilla något som ändå anses som att vara en tjejfilm. Det hela handlar om ett gäng tjejer som ska styra upp en väninnas möhippa och annat, det blir snabbt rivalitet och kaos i gänget när de galna händelserna avlöser varandra. Jag vet inte, trots allvarliga försök att ta till mig filmen så misslyckades jag. Jag tyckte den var väldigt enkel och nedvärderande i sin syn av kvinnor, det överdrivs med att framhäva deras icke-kvinnliga sidor medan stereotypbeteendet hos kvinnor i grupp förstärks också. Nej, filmen lämnar en ganska besk eftersmak trots sitt försök att roa, det känns bara så simpelt rakt igenom.

Betyg: R R

Det är väl ungefär det som finns att förtälja för tillfället, nu återstår bara att bestämma ifall jag ska sätta igång och titta på Inception så här på sena kvällskvisten eller roa mig med annat tills läggdags. En sak är säker, det står en burk jordgubbar i kylen och väntar på mig. Lite lyx så här på söndagskvällen skadar inte, det är dock inget "mys" då ordet "mys" är icke-existerande i min vokabulär efter att ha fått en överdos av FB-uppdateringar där ordet använts(ofta särskrivet också så som "fredags mys taco kväll jätte kul sug min pung"). Jag ska ha en angenäm stund helt enkelt...må väl, folket...