Bakisångest de luxe...

Det börjar bli lite lätt patetiskt med mina konstanta ursäktanden om att jag inte uppdaterat bloggen på ett tag och även om jag självklart inte har några förpliktelser gentemot någon så vill jag ju faktiskt skriva av mig här så oft det ändå går. Nu har det ju varit ännu en aktivitetsfylld vecka som flytt sin väg utan att överhuvudtaget ge tid till någon större kontemplering över tillvaron, jag kommer knappt dock ihåg vad som hänt men några axplock ska jag nog kunna bjuda på ändå:

- Innebandysäsongen har börjat formidabelt, jag har höjt mig själv till en betydligt högre lägstanivå jämfört med tidigare. Jag vet inte om min lilla GI-satsning får ta åt sig all ära men det borde väl vara en rimlig delförklaring till den höjda förmågan, de andra har undrat ifall jag kört en Borg och stått och tränat på en garageuppfart hela sommaren. Nåväl, nu i tisdags fortsatte framgångarna och även om jag inte gjorde så många mål som tidigare så gjorde jag många av de avgörande målen. Några snabbfakta: Av typ sex spelade matcher vann mitt lag fem och av dessa fem vinster avgjorde jag tre eller fyra själv. Ni märker hur hybrisen börjar tillta? Bli inte förvånade om jag inom en vecka eller två gråter ut här hur jag antingen inte får något att fungera överhuvudtaget eller att jag åkt på någon brutal skada som stoppar min fortsatta framfart. Det var bra nära det sistnämnda nu i tisdags då jag fick mitt högerben halvt sargat då en kille ramlade mot det samtidigt som jag var i rörelse, det gav effekten att överdelen av benet var på väg åt ett håll medan nederdeln trycktes åt andra hållet av nyss nämnda kille. Usch, det hade kunnat sluta riktigt illa...

- Jag har för mig att jag körde SR i tisdags också och att jag faktiskt till första pausen hade fyrdubblat startstacken, jag sprang på hyfsat ett tag till tills jag inte fick respekt från motståndarna längre. Mina preflopraise med halvdana händer möttes av omslag eller all-ins och jag kunde inte för något i hela världen ta synerna, med höga blinds var det rent ut sagt katastrofalt för min stack som krympte snabbare än en penis i iskallt vatten. Till slut tröttnade jag på det hela och ställlde med något halvdant, det var ju inte helt oväntat tack och godnatt i och med det.

- Ikväll körde jag SR igen och kom aldrig riktigt in i det, till första pausen låg jag kring startstack trots att jag tidigt in hade ökat på startstacken med runt 35%. Efter pausen handlade det bara om ren och skär överlevnad, jag lyckades som riktigt short dubbla upp med KQ mot 88 men sedan tog det roliga slut när jag med runt 3k i stacken får ATspader på SB, blindsen är 125/250 och det är fold fram till mig. Jag slår upp det till 750 och får en all-in från 12k-stacken på BB, inte mycket att fundera på i mina ögon utan jag trycker in skiten och ber till gudarna om nåd. Tyvärr för mig visar BB-aset upp AKo och jag är rätt hårt utelämnad åt de högre makterna, floppen ger ingenting men turn ger ett stegdrag för split men ingenting händer och jag är ute. Lite trist, hade försökt intala mig innan att jag nog skulle gå långt idag...

Dagen har annars ägnats mest åt återhämtning efter den senaste veckans höjdpunkt som alltså var gårdagskvällen, en polare fyllde 30 år tidigare i somras och bjöd nu in till ett litet kalas. Det var en del f.d. kollegor från ICA som också var bjudna så vi samlades hos några av dessa och förvärmde med drinkar, oerhört trevligt och angenämt men det kändes som att vi knappt hann sätta oss innan det var dags att ge sig av till huvudhändelsen. Väl framme där blev det ätande av smörgåstårta mer eller mindre direkt då avsparken för kvalmatchen mellan Sverige och Ungern närmade sig med stormsteg, den manliga delen av klientelet hade redan intagit soffan för bästa vy så vi som kom lite senare fick klämma in oss i lite hörn och dylikt för att kunna se. Det blev en två timmar lång pärs där lådvinet sattes i halsen rejält när Ungern kvitterade på straff och sorgerna dränktes i än mer vin och cider ju längre matchen(och vi) led. Sedan dyker ju Gud upp och gör ett av sina taffligaste mål någonsin men ack så viktigt, nu finns ju hoppet fortfarande att ett VM faktiskt kan hända för Sveriges del. Tack Zlatan. Efter det tog sig festandet rejält och kontrollen över Spotify var kvällens näst tuffaste kamp, det var en hel del som ville vara med och säga sitt över musiken. Stämningen blev dock bättre och bättre i och med intaget av de alkoholhaltiga dryckerna och det trevliga sällskapet, mycket sköna människor som närvarade. Jag lyckades även som vanligt bjuda på lite dansuppvisning och även hångla lite med en dörrkarm, helt klart en del av min normala repertoar av partytricks. Den här gången förevigades dock min dans med värdinnan på en mobil där innehavaren av denna mobil varnade att det mycket väl kan komma ut på Fejjan men än så länge har inget synts till där, inte för att jag har något att skämmas för men jag vet inte om jag klarar av att se mig själv utföra "coola" moves i nyktert tillstånd. Jaja, när klockan närmar sig 00.00 börjar det bli bråttom att ta sig ut och de sista shotsen av Leijona blöter våra strupar innan det bär av ut i natten, utanför porten avviker några stycken hemåt samtidigt som jag intensivt försöker intyga att jag inte är onykter. Mission impossible typ. Jag och födelsedagsbarnet hamnar lite på efterkälken från de andra men tar oss till BMB till slut där vi köar en stund innan vi kommer in, jag såg på kvittot från entrén att vi kom in 00.50 typ. Jävligt starkt jobbat att ta sig in så pass sent, det ger säkert jättemycket att vara där i en timme och mer än så blev det inte för vi var nog bara kvar där i 40 minuter. Under den tiden hann jag dock bjuda sällskapet på shots vilket brände ett litet hål i plånboken, det kostar att ligga på topp helt enkelt. Det hela avslutas med en delikat kebab med bröd på Burger Corner tillsammans med födelsedagsbarnets lillebror då alla andra i sällskapet avvikit hemåt. Väl hemma dundrar jag i säng och stiger inte upp förrän 14.30 idag, lagom sliten och härlig. Väldigt trevlig kväll var det i alla fall och jag får tacka alla inblandade, kvalitet rakt igenom. Mer samkväm åt folket.

Nu återstår inte mycket mer av helgen än en bajsning och en duschning innan det är dags att nanna, det är fan sanslöst så som tiden springer ifrån mig numera och det trots att jag ändå börjat träna upp mig i konditionsväg. Jag var by the way ut till Björnön ikväll och drog av femman ännu en gång, börjar bli mer en rutin det hela men skönt är det och det verkar inte bättre än att jag nog är biten av motionsmonstret numera. Jaja, ett sketet blogginlägg senare kan jag konstatera att jag är bra trött så det är väl lika bra att lägga ner. Frid på er, medmänniskor...

PS. Ja just det, rubriken till inlägget syftar på den ångest jag haft idag då jag funderat på om jag sagt eller gjort något dumt igår. Det har aldrig hänt tidigare och har väl inte hänt nu heller men blandningen av okänt folk, hyfsad fylla och allmän själslig skörhet gör sitt. Smällar man får ta helt enkelt... DS.