Jag pallar fan inte mer, det här livet tar musten ur mig helt och just nu sitter jag som ett bulgariskt barnhemsbarn och vaggar mig själv fram och tillbaka i soffan med en storögd kissekatt som vittne. Hur mycket ska livet pissa på mig innan jag kastar in handduken? Jag får aldrig någonsin njuta av någon som helst form av framgång eller om så för ett ögonblick slå mig till ro med någon form av harmoni i kroppen. Visst, jag kom tvåa i DM i förra helgen och inkasserade 9k men hur kul är det när alla dessa pengar går åt till bilhelvetet? I torsdags skulle jag byta vinterdäck och trodde i min enfald att det skulle gå på de standardmässiga 300 kr som det alltid gör men nej, nu hävdade bilmekanikern att det minsann var dags att byta däck så det var bara att tiga och ta emot. Kostnad 4 300 kr. Som om detta inte var nog förorsakade jag själv skador på bilen idag som till synes aldrig hade behövt uppstå om jag bara så hade vunnit 1 av 5 coinflips längs vägen från Västerås hem till mina föräldrar i Hallsta:
1) Jag ska köra Fars Dags-lotter och funderar på om jag ska göra det i Hallsta eller här i stan, valet faller på Sjöhagen här i stan varför E18 inte tas för färd mot Hallsta. Felbeslut 1.
2) Väl efter att lotterna inhandlats på Sjöhagen funderar jag ännu en gång om jag ska ta E18 eller åka gamla vägen, jag beslutar mig för gamla vägen då jag inte åkt den på ett bra tag och det kan vara mysigt. Felbeslut 2.
3) När jag kommit till Hallsta och kört längs med Nibble-området närmar jag mig rondellen i utkanten av Nibble som de håller på att bygga om, jag blir tvungen att hitta en alternativ väg så jag svänger in på parkeringen framför höghusen. Jag funderar på om jag ska åka höger eller vänster för att vända, jag väljer höger. Felbeslut 3.
4) Efter att ha åkt några meter på parkeringen ser jag att det finns en väg som går från parkeringen och längs med den ordinarie vägen mot Nibbleskolan från rondellen sett, jag tänker att jag tar den för det lär finnas någon avfart som tar mig till den riktiga vägen. Felbeslut 4.
5) Jag kör vägen utan att hitta en enda utfart tills jag kommer fram bakom de nybyggda villorna i Nibble, där tar vägen till synes slut men det går två leriga leder som ansluter till en grusväg på andra sidan av en gräsplätt. Jag väljer den högra av dessa leder. Felbeslut 5.
Där slutar min färd då en brutal sten repar upp undersidan av min bil och punkterar oljebehållaren...ÄRKEFUCKINGJÄVLAHELVETESKUKBALLEANUSFITTATILTIARSLETAVKUNGENSMISERABLADOTTERSBALLE! Jag skriker ut min ångest över Nibbleområdet så att även de mest apatiska invandrarna vaknar till liv, jag är på väg att själv gå loss på bilen med en sten men besinnar mig och skriker åt mor min i telefonen istället. Resten av dagen har tillbringats i ett obeskrivligt tillstånd av koma där den enda känslan som exiterar är en rejäl ångest. Jag mår fan fysiskt dåligt av det här, jag är så innerligt trött på att åka på elände hela tiden. Visst, vissa av er skulle säga att det här är ingenting men det tar ju aldrig slut...aldrig.
Jag höll ju på att åka av vägen i torsdags också, efter att ha fått på mina vinterväg kom det lite snömodd på väggarna och på min väg hem så släpper däcken helt plötsligt. Jag är på väg mot misären i diket och hinner tänka att det nu faktiskt mycket väl kan gå åt helvete men jag lyckas parera och dra mig inåt vägbanan igen, dock blir det för mycket så jag är på väg över på fel sida. Efter lite rattande fram och tillbaka lyckas jag dock stabilisera läget och sansa mig igen, bra nära var det i alla fall. Jag vet inte vad som är bäst vad gäller fotarbetet i situationer som dessa, jag släppte i alla fall gasen och lät bromsen vara orörd då det kändes mest rätt där och då.
I fredags blev det spel på Aqva igen och det gick väl sisådär, jag hängde med hyfsat ett tag men började tappa mer och mer tills jag hamnar all-in mot Hef som jag annars brukar ha "lätt" att ta marker ifrån. Nu har jag AJ och han AT, självklart träffar han och han får någon form av revansch mot mig. Jag tar mitt pick och pack och far hem... Under lördagen väljer jag att köra HPKs big stack och det blir en berg-och-dalbana det med, jag är nere på 5k av startstacken på 15k inom loppet av en timme. Efter det ser jag inget annat alternativ än att kliva in i min luva och poppa stenhård musik i öronen för att försöka hitta fokus, det hjälper och någon timme senare är jag uppe på 30k istället. Efter matpausen tar dock det hela en tråkig vändning då korten slutar trilla min väg och jag tappar mycket marker då jag dubblar upp två shorties, jag åker till slut när jag ställer med KQklöver och får syn av Kribbas AQ. På kvällen kör jag lite kval och LL men det blir ingen succé, går hyfsat långt i LL och blir fyra i en satellit till SM-ME på Unibet. Jag tar dock en satellitbiljett till HU-SM så en liten framgång i alla fall...
Idag söndag har det som synes ovan bara varit total misär och jag är fortfarande som sagt helt förstörd, känner mig ångestfylld och äcklad inombords. Det kanske känns bättre imorgon...eller inte. Murphy's Law borde döpas om till Sihvonen's Law...
2 kommentarer:
Tråkigt att höra! Men bara dra lärdom och gå vidare....kommer ingenvart med att gräva ner sig! Du kan få åka med mig nästa gång ;). Stryk ett streck och gå vidare...men vet hur det känns. Man lyckas alltid få extra utgifter när man vunnit...men å andra sidan är det bättre de kommer då än att man måste ta av det "egna" kapitalet. Så brukar jag trösta mig :D. "Krya på dig" eller vad man säger i dessa sammanhang
Det är fan sjukt det där med hur utgifterna kommer när pengarna kommit, ibland kan det dock vara tvärtom om för min del också dock. Att jag först får utgifterna men sedan "räddas" av en klonk eller liknande...men det är dock jäkligt trist att aldrig få njuta av segerns sötma. Jag vet inte i så fall om jag ens vill vinna några större pengar för vem vet vilken ekonomisk skada jag åsamkas för dessa vinster? :) Tack för uppmuntran, det känns bättre idag och jag har nog snart glömt hela incidenten.
Skicka en kommentar