Koivu & Egons podcast S02E22

All heder åt Peder...

Jag snor rubriken från en FB-update från en bekant, det hela rör sig alltså om nykorade SM-vinnaren Peder Behr. Sent i lördagskväll blev han alltså vinnare i main event i SM på Malta, en mycket värdig vinnare i mina ögon då han är både duktig och väldigt empatisk att ha att göra med. Vi har möts otaliga gånger på klubbnivå och vi har alltid haft våra duster, vi har ju båda en förmåga att gå långt i de större turneringarna så vi får ofta mycket "kvalitetstid" tillsammans. Jag har dock ett tillfälle med honom som jag ännu inte förlåtit herrn för, 2011-års HPK Open nämligen. Jag kommer in på finalbordet där som gigantisk chippie men efter en brutal pott mot chiptvåan halkar jag ner rejält, jag gör en fin read på ett floppställ där jag har överpar och motståndaren(fisken Bengt) har bara flushdrag som han dock sätter redan på turn. Nåväl, efter det var jag skapligt tiltad men försöker hitta vägen tillbaka, jag tror mig få en bra chans till det när jag får in det med AK mot Peders AQ(tror jag det var). Självklart drar han dock ut mig och lämnar mig med några blinds, en sådan smäll strax efter den första gör att hela förloppet etsat sig fast i min hjärnbalk. Som tur är för honom så anser jag honom vara en av de mer angenäma lokala spelarna att ha att göra med både vid bordet och utanför det, en riktigt sympatisk och trevlig kille som som sagt mer än väl förtjänar denna framgång han nu fått. En mycket värdig svensk mästare!

Hela Malta-veckan verkar ha blivit en succé och mina styrelsekollegor lyckades sjukt nog ro hem det hela galant utan min närvaro...nädå, de klarade sig gott utan mig och det är nog mest jag som är bitter över att inte ha fått vara med på plats och ta del av den underbara stämning som verkat råda där. Mycket bra jobbat av styrelsen och jag har nog inte sett någonting negativt någonstans om arrangemang eller annat, alla som varit där nere verkar ha varit nöjda med allt. Det är ju ett gott betyg om något, inte för att jag hade väntat mig något annat. Ett hedersomnämnande är väl den lokala sonen Alexander Nilsson också värd då han gick och dingade hem två av eventen under veckan, hn tog hem både Sviten och OFC och även om de inte var officiella SM-discipliner var det en grym bedrift ändå. Jag har ju dock alltid sett Tomten, som vi kallar honom här, som en knarkarspelare så inte helt oväntat att han tar hem knarkarspelen. :) GG till herrn där också i alla fall, grymt!

Själv har jag mest jobbat på under veckan och helgen har gått åt till att försöka kurera en latent förkylning som satt sig på ögonen, har haft ont i dessa och försökt att bara vila mig igenom det hela. Nu så här sent på söndagskvällen verkar det börja ge med sig, ögonen smärtar ej mer och orken börjar komma tillbaka. Bra att helgerna går åt till att försöka bli bra nog för att kunna jobba igen...

Såg att ett visst Göteborgstroll börjat veva åt ett oväntat håll men föga förvånande dock, känns som att det labila tar överhanden mest hela tiden. Såg också att någon i en kommentar på Kens blogg hävdade att jag på något sätt sympatiserar med karln ifråga, det kan jag dock dementera starkt då jag på intet sätt direkt accepterar dylikt beteende på något sätt. Det enda jag reagerat på är att herrar jag ansett stått över dylika fasoner gett sig ner på hans låga nivå för att slå tillbaka, i mina ögon är det inte värt det även om jag är väl medveten om vad dessa herrar fått utstå i form av påhopp av diverse slag. Nåväl, kan inte säga att jag roas av det hela på något sätt, är mest tragiskt att beskåda.

Veckan som kommer blir en aning busy i spelväg då det är ett par intressanta releaser som är på gång, nya Batman:Origins släpps på fredag och några dagar senare är det dags för ett nytt Assassins' Creed som sedan följs upp av Battlefield 4 och Call of Duty:Ghosts. Känns som att kvällstimmarna är rätt dedikerade framöver, skönt att jag bara har en flytt och annat spännande att styra upp samtidigt. Har ju dessutom styrt upp konserter med Avenged Sevenfold och Five Finger Death Punch 8/11 och Lars Winnerbäck 22/11, råder ingen brist på saker att göra alltså.

Ska nog fortsätta att titta på Homeland nu, tredje säsongen har börjat riktigt bra och vi får hoppas på att det fortsätter på den inslagna banan.

En fågel i handen...

Jag agerade djurvän idag då det på jobbet var en av rönnbär påverkad fågel som dundrade all-in i en fönsterruta, jag rusade direkt ut för att se hur det gick för stackaren. Jag fick ta upp henne från backen i hennes omtöcknade tillstånd, lättnaden var stor när hon knep om mitt finger med sina ben så jag klappade henne ömsint på huvudet med ett finger och talade lugnt och stilla tills hon lugnade ner sig efter den initiala chocken. Efter en stund lyckades jag under kontrollerade former lämpa över henne på en trädgren i närheten där hon blev sittande en stund, kontemplerandes över sina dåliga val i livet innan hon skönt nog vecklade ut sina vingar för att fara mot nya äventyr. Där och då kände jag att jag inte behöver oroa mig över dagens goda gärning i alla fall...

Annars följer jag med blandade känslor allt som händer på Malta, blandade för att jag så gärna skulle vilja vara där men inte kan samtidigt som jag självklart är glad åt alla som får framgångar där. Mina styrelsekollegor verkar leverera helt enligt plan, alla uppgifter tyder på att arrangemanget flyter på och att allt hålls på en eminent nivå. Deltagarantalen i turneringarna verkar knäcka förra årets och det verkar vara allmänt bra drag, idag kördes första dagen av main och det blev dryga 100 deltagare så det ser ut som att förra årets deltagarantal i main också kan knäckas. En kompis har dock åkt på en sjuk bad beat under sin vistelse, en förskjuten kota vad det verkar har ställt till det på många plan för honom. Stora krya-på-dig-kramar skickas med expressflyg!

Har ägnat senaste veckorna åt att plöja serien American Horror Story, vet inte riktigt vad omdömet ska bli efter att ha tagit mig igenom halva andra säsongen. På något sätt tilltalar serien mig även om den är helt uppfuckad tidvis, första säsongen handlar om ett hus som är hemsökt av en massa onda och konspiratoriska andar. Stämningen andas en aning Twin Peaks men även en helt egen inriktning och stil, skådisarna är dock bra så det läggs på en hanterbar nivå. Förväntningarna var större på andra säsongen som enligt uppgift ska vara riktigt grym, den här gången handlar det om historian kring ett mentalsjukhus drivet av några nunnor och präster. Den initiala besvikelsen över att många av skådisarna från första säsongen återkommer trots att det handlar om en helt annan historia övergår snart till lycka då andra säsongen verkligen är så bra som det ryktats, storyn är mycket mer genomarbetad och det är ett lite annat allvar över det hela. Rekommenderas. Annars kikar jag lite på vad jag ska ersätta Dexter och Breaking Bad med i serieväg, värsta abstinensen tillgodoses dock av nystarterna av The Walking Dead och Homeland. Tur att man aldrig behöver gå fix-lös som TV-seriejunkie...

Jag testade en satellit till kvällens Lillördag på SvS bara för att jävlas och det jävlades tillbaka, bara ett tiotal händer in turnar jag tvåpar med A7 men jag är uppe mot ett högre tvåpar i form av A9 hos motståndaren. Bara att tacka för sig och dra vidare...

Igår firades ettårsjubileumet med tjejen men vete fan om det blev så mycket firande, en air av trötthet och lite surhet dominerade i hushållet så det blev nästintill ett antiklimax i firandeväg. Vi ska dock ta igen det i helgen med lite restaurang- samt biobesök, skam den som ger sig. Utöver det måste det tas nya tag kring packandet inför flytten, tiden går och innan vi vet ordet av det står vi där utanför dörren till vår egna villa. Ska bli så skönt där i mitten av november när allt förhoppningsvis landat på plats.

En bal på kasinot...

Jag vet, jag har inte mäktat med att uppdatera här på bra länge men de två senaste veckorna har varit ett under av upptagenhet. Jag har betat av två tjänsteresor på tre respektive fyra dagar samt en kursdag i jobbväg medan helgerna har varit ett inferno av aktiviteter, låt oss börja med förra helgen...

HPK Open gick av stapeln då igen och denna numera traditionsenliga höjdpunkt i turneringsväg lockade 40 spelare varav jag alltså var en, spektaklet körs över två dagar och jag lyckades utan större dramatik ta mig igenom den första dagen för att landa på en fjärde plats totalt sett inför andra dagen av spel med 18 spelare kvar. Söndagen hann dock knappt börja innan det var över för min del... Jag börjar med att först tappa en hyfsat stor pott med 96s mot 88, jag har en rätt aggressiv kille till höger om mig som jag tjafsat rätt hårt med dagen innan och när han ännu en gång återhöjer mig tar jag synen pre. Floppen kommer 9-hög och han ställer all-in direkt, helt sinnessjukt spel då hans all-in är runt 4 x pottstorleken. Jag börjar analysera handen högt och märker hur stilla han sitter, han verkar göra allt han kan för att inte röra en min. Floppen i sig var ungefär det jag hade kunnat hoppas på och jag försöker förstå hans spel, det enda jag kan tro att han har i det läget är ett par under nio för hade han haft bättre hade han aldrig gjort det spelet. Jag vet också att jag verkligen krupit in under skinnet på honom och att han är lagom tiltad på mig, efter många om och men i tankeväg väljer jag till slut att ta synen. Min read var klockren då han muttrande viker upp 88, så jävla skönt när jag har totalkoll på läget. Turn blankar men rivern kommer med hans tvåoutare varpå han ställer sig upp och firar sin utsugning väldigt högljutt samt provocerande, jag är dock förvånansvärt lugn i denna situation då jag numera tack vare lyckan i mitt liv har ett stabilare psyke. Jag får till och med beröm av en annan spelare vid bordet för mitt lugn, det hade nog inte hänt en Koivu för ett år sedan.

Jag skakar av mig den handen och börjar lira lite mer vågat, en stund senare höjer jag upp med KTru från tidig position och får omslag av nyss nämnda berömmare av mig(som dessutom fyllde år den dagen). Jag är spelglad nog att ta synen där, även om jag vet att det inte är bra i längden. Floppen kommer T-hög med två ruter och där beseglas mitt öde, markerna ska bara in och in åker de efter en all-in från motståndaren. Han viker upp QQ och jag börjar ropa in min outs, turn blankar men rivern kommer med en tredje ruter och jag är tillbaka där jag var innan 96-handen. Jag gav inte killen ifråga någon schysst födelsedagspresent direkt men vad ska jag göra, var ju ändå lite marginellt tiltad över 96-handen. Efter det rullar det på stabilt tills det kommer lite nytt folk till bordet då ett annat bord splittrats, jag får en ung förmåga till höger om mig som jag småsnackar med på en kamratlig nivå. Vi hinner dock inte snacka länge förrän vi hamnar allin mot varandra, han är short och i en battle of the blinds åker allt in pre med hans 88 mot min JJ. Jag säger redan innan dock att jag tror att han vinner, det gör han också då brädan fyrfärgar och han drar flushen. Kan dock inte bli förbannad då han var short så jag tar väldigt lite skada...dock skulle jag skada honom rejält strax efteråt, eller jag typ dödar honom.

Jag plockar upp A2kl på SB och efter att han slagit upp det från knappen synar jag, floppen kommer 727 och jag tror mig faktiskt leda fastän killen ifråga är tight i sitt spel. Jag checkar dock till honom och väljer att syna hans bet på flopp, turn kommer ytterligare en sjua och jag börjar fundera på vad jag ska göra varpå han bettar ut drygt halva sin stack som är typ 2/3-pott. Han har alltså agerat out of turn och jag får en ganska prekär situation i mina händer, jag börjar analysera läget och hela hans spelstil. Det är ett väldigt stort bet i förhållande till hans stack men jag läser ändå någonstans in en svaghet i det, han borde ha gått allin om han verkligen hade varit stark eller om han haft en hand värd namnet. Efter att ha svettat honom ett tag väljer jag att gå allin med ett "Äh, vafan..." varpå han säger "Jag måste väl syna...", tror dock att jag leder baserat på hans tonfall och visst gör jag det då han viker upp AQ. Rivern blankar och hans saga är alles, hans kamratliga anda har förvandlats till ett raseri utan dess like. Svordomarna haglar bakom min rygg och oförståndet över min underbara read är totalt, jag vet inte vad det är med mig och mitt livespel men det känns som att jag gör dylika klockrena reads mer och mer.

Nåväl, min dag ska dock snart ta slut då jag får byta bord då vårt splittras och jag knappt hinner sätta mig innan 1/3 av stacken är borta. Jag går upp mot en gammal nemesis med 99 när floppen kommer J-hög, problemet är bara att han sitter på JJ så jag drar rätt tunt. Efter det stabiliserar jag mig på en någorlunda snarlik markernivå under ett tag innan jag hittar AQkl på knappen, foldat fram till mig slår jag upp det bara för att få en allin från BB. Med runt 15BB ser jag inget alternativ mer än att stoppa in allt, motståndaren viker upp KK och jag har ett tufft läge. Floppen kommer Q-hög men det är allt jag får, resten av brädan blankar och jag är ute som 14:e man. Är dock mycket nöjd med turneringen och känner att jag inte kunde göra någonting annorlunda, spelade så bra jag kunde men det ville sig inte helt enkelt.

Den här helgen försvann i ett töcken av kalasande och umgänge med vänner... Först avklarades storebrors 40-årskalas på lördagseftermiddagen varefter vi fick övernattningsbesök av en kompis och hans tjej från Stockholm, vi delade på några flaskor vin och snackade skit till runt midnatt innan vi alla stöp i säng. Inte samma säng dock. Söndagen ägnades åt någon form av återhämtning som dock stördes en aning av att den underbara grannen började borra 08.20...

I lördags fick vi också se en brutalt härlig framgång för Robin Ylitalo, Norbergssonen gick och vann EPT London bara så där. Rätt absurt även om det helt klart kändes som att det var dags för honom nu, jag ser också en trend i svenskars framgångar i EPT och umgänge med mig. Herr Haglund som kom trea för ett tag sedan gjorde det runt en månad efter att vi hade hängt på modd- och bloggträffen för poker.se, Ylitalo vinner sin efter att ha fått lite skjuts av mig i Västerås samt närvarat på vår podcast. Jag ser ett mönster, ser ni? Stort jävla grattis åt gossen i alla fall, välförtjänt framgång för en skön och reko kille.

Idag börjar ju ett visst SM på ett visst Malta på allvar också, blir rätt skapligt tiltad av att kolla FB-flödet numera då det totaldomineras av uppdateringar från Malta i form av statusar och bilder. Blir ju inte alls avundsjuk, vill inte alls vara på plats där och vara en del av allt. Nejdå. Fy fan. Ärketilt. Jag får väl hoppas att det går bra för några av folket från de här trakterna, är väl runt ett 30-tal som åkt ner för att försöka bärga en titel eller tre. Är också tiltad över att inte kunna vara med och hjälpa till i förbundsväg, hade nog varit en episk arbetsvecka där nere om jag bara hade haft möjlighet att ta mig ner. Nu är jag ju dock totalt förvissad om att mina styrelsekollegor kommer att göra ett formidabelt jobb, det är rätt många timmar som plöjts ner i förberedelser och än fler plöjs ner på plats. Mycket kompetens ryms inom uppställningen och jag ser ändå framemot att följa allt på distans, även om det smärtar att inte få vara med.

Imorgon firar jag och tjejen ett år och hon kom precis hem konstaterandes att vår planerade kvällsmåltid i form av fiskpanetter kanske inte riktigt uppfyller kriterierna för firarmat, får väl kanske försöka dra iväg på någon restaurang istället. Såg att Texas Longhorn öppnat, kanske läge att prova på vad de har att erbjuda. Utöver det närmar sig flytten, tre veckor kvar och flyttfirma har precis bokats upp samt lånehandlingar skickats in. Ska bli för jävla skönt att infinna sig i det nya boendet och bara landa, slappna av och ta in lugnet och ron. Den som väntar på något gott...

Koivu & Egons podcast S02E21

Koivu & Egons podcast S02E20