Jaha, då har jag plöjt boken där Gus redogör för varenda hand av värde han spelar i turneringen Aussie Millions, han går ju till slut och vinner hela eländet. Spontant kan jag bara säga att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta, den mannen är sjuk i sitt pokerspel och -tänk och det går inte att säga annat än att han är optimistisk i sitt spel när han:
a) tycker att ett kort på floppen i samma färg som de två han har på hand är lika med ett färgdrag värt att begrunda
b) tycker att två överkort till floppen är ett drag värt att begrunda
c) tycker att minsta lilla träff på floppen tvingar honom att se potten som hans
Jag blir verkligen mörkrädd när jag läser hans analyser av sina händers värde och ser de händer han väljer att fullfölja trots högst mediokra träffar och drag, vår spelfilosofi skiljer sig ganska brutalt åt om vi säger så. Det man dock inte ska ta ifrån honom är hans vältajmade aggressivitet även om det i bokens fall är nästan löjligt hur outmanad han får gå från pott till pott, han bettar gång på gång men ingen träffar något som de kan hugga tillbaka med och han får bygga stack i all godan ro. Det är här jag menar turen och tajmingen kommer in, det jag svamlade om igår...det blir så tydligt i och med den här boken hur Gus faktiskt har många oerhört gynnsamma händelseförlopp som knappast går att härleda till hans skicklighet. Killen kan spela poker, inget tvivel om det och hans läsningar på spelarna är skrämmande(även om de mycket väl kan vara efterhandskonstruerade för dramatikens skull) men det blir så tydligt att allting gick hans väg den här turneringen. Det är väl egentligen det största argument jag kan lägga fram för min filosofi om att turen har stor del i det hela, den som läser den här boken och påstår något annat kan nog behöva gå på en psykundersökning.
Läsningen är dock intressant och jag plockar upp en hel del tankar om handvärdering och tillvägagångssätt, hur läsningar av spelarna inte behöver vara så avancerade utan att det räcker med små detaljer för att kunna tro på sitt eget spel. Han har ju en hel del sunda resonemang och underbygger mycket med matematiska uträkningar så hans teoretiska kunskaper går ju inte att bortse ifrån, hans spel liknar annars mycket Negreanus och de verkar tydligen vara rätt goda vänner utifrån det som framgår i boken. Gus vill se mycket floppar och i princip vara med i varje hand, han ser lika mycket potential(om inte mer) i T6o som i AKs. Något han betonar hårt är också vikten av att försvara sina blinds, han synar allt som oftast ner de flesta omslag med vilka två kort som helst. Han litar fullt ut på sin förmåga att spela ut motspelaren på floppen och lyckas ganska ofta med det, tack vare aggressivt spel och vekt motstånd.
Summa summarum kan jag säga att boken helt klart är läsvärd och den öppnade mina ögon för en helt annan spelstrategi än vad jag är van vid, förhoppningsvis kan jag plocka russinen ur den kakan och lägga till dessa till min arsenal. Det vore väldigt intressant att se andra spelartyper göra liknande förteckningar över deras spelade händer under turneringar, det ger en väldigt bra insikt om hur personen ifråga tänker och resonerar. Nu tycker jag inte Gus är världens bästa spelare utan i mina ögon lever han mycket på sin aggressivitet och jag har lite svårt att se förbi hans skapade image som tourens playboy...vafan, killen ser ju ut som Gollum, vad är det för fel på pokergroupisarna? Bortsett från hans personliga tillkortakommanden ger han en bra inblick i sitt huvud och jag kan rekommendera boken till alla som vill se pokern från en lite annorlunda synvinkel.
Betyg: R R R
3 kommentarer:
Håller på och läser boken. Tänkte oxå på det att han typ aldrig får ett omslag före floppen. Det kan ju bero på flera saker:
* Han har rykte om sig att vara galen.
* han är känd och det är helt uppenbart att dessa spelare får mycket gratis
* Han har mycket marker och då vill man vill inte käfta emot.
Han spelstil skiljer sig ju helt emot negranues. DN vill spela small ball. Det gör man genom att syna höjningar pre och komma in med en liten raise (gus synade nästan inget före flop, förutom i blindsen,). Gus bettar nästan alltid 3BB+antes-någon ante.
Har bara läs halva boken, kanske ändrar spelet sen..
Jag vet inte om jag köper att hans image ska ha så mycket påverkan på motspelarnas motvilja att gå upp emot honom, det måste ju vara att de aldrig träffade något för är det något man vill mot en aggressiv spelare så är det ju att trappa honom i hans egna spel. Om du som motspelare i det läget får lite bättre än en halvträff är du garanterat med och slåss om handen men han får ju banne mig aldrig någon som helst motaction. Slutsatsen måste ju därmed bli att han hade omänskligt flyt i att motståndarna inte träffade något gång efter annan...
Jo, han höjer ju bra mycket mer än Negreanu men det jag egentligen menade var att han vill se mycket floppar. Han vill vara med och slåss om de flesta potterna varför han är beredd att gå med med K3o för att se ifall han träffar något. Gör han inte det då tar han fram den kanonen som Negreanu kanske inte har, bluffen. Han säger ju själv att han hatar att limpa så du har ju rätt i att han höjer mest, jag ser det dock som en indirekt önskan om att få se en flopp för har han höjt vill han ju helst bara ha syn för att kunna se vad hans kort är värda när 60% ab de spelbara korten har uppenbarat sig. Jag tror inte han ändrar stil nämnvärt under turneringen utan kör nog ganska mycket samma samma, paradoxalt nog vinner han ju turren med AA när han spelat så mycket "skit" innan. :)
Skicka en kommentar