Då så, då var det dags för ännu en återberättelse av en pokerresa och den här gången bar det av till Malta för årets live-SM i SvePofs regi, egentligen det riktiga elddopet för den nya styrelsen som nu äntligen skulle få visa vad de går för. Tyvärr för vår del var flyget bokat okristligt tidigt så jag och flickvännen packade in oss i bilen redan 04.45 på morgonen, mörkret kramade ur oss den lilla vakenhet vi kunde uppbringa samtidigt om regnet piskade mot vindrutan på bilen så fort vi började röra på oss. Innan färden kunde ta sin början på allvar skulle Antrax och Bullen hämta upp, efter lite väntan äntrade även de bilen och vi började beta av milen mot Arlanda.
Väl på flygplatsen lyckades vi utan några missöden ställa bilen på långtidsparkeringen och ta oss in till avgångsgaten, grabbarna avvek relativt fort så jag och tjejen lullade runt med lite incheckning och växling av pengar på schemat. Väl innanför säkerhetsområdet intogs en numera given frukost på Starbucks, jag tog min klassiska cheese cake men orkade inte med den helt och hållet till min stora besvikelse. Helt planenligt släpptes vi på planet och det var då det för första gången på ett tag slog mig hur mycket jag egentligen hatar detta färdsätt då man buntas ihop med en samling okända människor som man inte ens vill vara nära. Som om det inte vore nog får man ju utstå diverse andra "bonuseffekter" så som svettlukt, brutalt vidrig andedräkt eller bara överdriven trängsel. Jag har så många gånger förut berört hur resandet tar fram det värsta i folk och inte under den här flygningen kom vi undan det heller, var ingenting överdrivet dock men under första flygningen var det några asiater som satt bredvid oss som valde att diskutera något hela vägen samtidigt som de då inte direkt hade några gudabenådade andedräkter utan snarare dränkte kabinen lokalt i en obeskrivligt kväljande lukt.
Andra flygningen var bättre på ett sätt men här belönades vi istället med lite avdankad gubbsvett från den åldrade herrn framför oss, hans lukt var en blandning av ålder, gubbparfym och svett. Jag kanske låter lite väl föraktfull i dessa utlåtanden men jag klarar verkligen inte av att ta del av personers bristande hygien på ett alltför närgånget sätt. Det nästintill värsta stod dock flickvännen för, hon behövde göra nummer två under den andra flygningen även om hon initialt urskuldade sig med att hon var tvungen att gå och kissa. Jag började ana oråd då det tog en smärre evighet för henne att komma tillbaka, jag fick till och med försöka förklara mig/henne för stolsgrannen som väntade på att få släppa in henne till fönsterplatsen. Efter många om och men kom hon tillbaka med ett nöjt leende för att så fort hon satt sig börja stolt berätta om hennes äventyr, det visade sig nämligen att någon innan henne i princip urinerat ned hela toaletten bortom igenkännlighet. Detta hade tvingat henne i sitt nummer-tvåande att inta s.k. jägarställning och försöka utföra behovet på stående fot, det hade väl gått bra tills hon de facto vänt sig om för att spola. Då upptäckte hon att hon krystat ur sig en kokostoppsliknande skapelse som landat på ringen, i hennes ögon var den perfekt utformad och det var det hon nu redogjorde för passionerat. Hon var mest ledsen över att hon inte hade haft mobilen med sig för att föreviga härligheten...
När vi väl landat blev jag lite oväntat ansatt av Magda In De Betou som jag aldrig tidigare språkats vid med, hon var snäll nog att hjälpa mig med mina saker från bagageutrymmet varpå en lite allmän konversation utspelade sig där även en lokalförmåga från Karlskoga(!) även deltog i det hela. Alltid trevligt att språkas vid med en frontfigur inom pokern, hon verkar vara en avslappnad karaktär och det finns det ju inte alltför många av inom den inavlade pokerdammen.
En taxifärd senare in till hotellet landar vi på rummet och känner oss lagom fräscha men mest utmattade, efter att ha slappat lite på rummet och boat in oss tar vi en sväng ned till kasinot för att kolla läget. Totalt sett var vi runt 15 personer som åkte ner för att spela härifrån trakterna varav sju eller så hade åkt ned redan på söndagen medan vi alltså anlände på onsdagen, vi sprang på några av dessa på kasinot men valde kvällen till ära ändå att inta en middag på en egen hand på en italiensk restaurang efter att vi inhandlat lite livsmedel i en närliggande livsmedelsbutik. Middagen var god och vi dräpte väl en flaska vin innan vi tog oss tillbaka mot hotellet, jag ville inte att kvällen skulle bli alltför sen då jag precis som alla andra skulle in i elden dagen efter.
Efter att ha avnjutit en generös frukostbuffé på hotellet var det alltså dags, 12.00 på torsdagen delades första händerna ut och jag hamnade på ett hyfsat intressant bord. Det var väl inga direkta kändisar men jag kunde ganska snabbt utkristallisera lite olika spelartyper varav en spelare började mucka verbalt direkt, det visade sig vara Peter La Terra som senare blev mästare i mörkpoker. Han började spela ut mot mig på en gång och jag tappade 1k av startstacken på 20k rätt omgående, efter det började jag tighta till spelet en aning och fick ett rätt bra kortsnitt att jobba med. Jag kommer inte exakt ihåg hur allting gick men till första pausen låg jag på en stack strax under startstack, perioderna i turneringen var 45 min långa så det var generöst tilltaget spelutrymme som det bjöds på. Direkt efter pausen hittar jag dock en fin pott när jag floppar triss med KK på hand, motståndaren turnar nötstegen och jag rivrar kåken. Jag tappar dock de 10k extra som jag drog in där direkt efteråt då jag floppar set i ess när jag har två på hand, jag är uppe mot en sent ankommen kille som tydligen är någon form av highrollerföretagare nere på Malta. Turn ger dock en tredje hjärter och jag bromsar ner potten, jag crycallar på rivern efter ett blankt kort och han visar upp nötfärgen. Handen efter plockar jag upp AQ och får syn av samma kille, efter J-hög flopp och hyfsat ointressanta turn och river synar jag ner ännu ett riverbet med hopp om bluff från hans sida men han har AJ.
Efter det rasar stacken sakta men säkert nedåt tills jag beslutar mig för att sätta hårt mot hårt vad gäller bordets internetkid, han har spelat aktivt och höjt potter hela tiden. När jag har AK väljer jag att bara syna hans raise pre för att på något sätt försöka sätta dit honom, floppen kommer T-hög och jag checkar till honom. Han bettar ut och jag floatar med, turn parar bordet och jag checkar igen. Nu bettar han ut igen, storleken på det är ungefär 40% av min stack och jag funderar på om jag ska våga fullfölja min tanke om att han inte har ett skit. Efter en stunds stek säger jag "Allin!" och andas ut djupt när han viker, han lät en aning förbryllad över min stekpush men det kan han gott vara.
Jag harvar dock vidare runt 20k mest hela tiden och får ingenting att hända, så fort jag bygger upp stacken något dräneras den igen. Den andra hälften av dagen blir mest ett töcken och jag får ganska tidigt byta bord, då hamnar jag på ett med många förmågor som jag känner igen. Bland annat är det två herrar från Karlskoga som jag sprungit på ett antal gånger under de Berga Open jag kört, dessutom satt P1 från stan där samt den allmänt kända Ida Lundström. Från att ha suttit vid ett aktivt och tufft bord kom jag nu till ytterligare ett sådant, tyvärr dock mitt kortsnitt ut helt så hela andra hälften av dagen gick åt att folda allt som kom i min väg. Jag tog tillfället i akt och socialiserade istället med ynglingen till vänster om mig, det visade sig att jag kände igen hans nick från SvS och han hette något med CHelmuth där. Utöver honom fick jag också ansikten på Näääk och Deltagaren från SvS under dagarna på Malta, den sistnämnda var en väldigt trevlig yngling som också gick rätt långt i turneringen.
När dagen närmade sig sitt slut fick jag äntligen den lilla adrenalinkicken i stacken som jag verkligen behövde, jag hittar KTs i SB och efter att Bo från Karlskoga höjt upp ännu en pott väljer jag att ta syn. Floppen kommer underbart läskiga KTA och det blir bet med efterföljande call, turn kommer en K till och här åker degen in. Han sitter på AJhj och med K och T i hjärter på bordet har han ändå några outs utöver de tre A han jagar, lyckligtvis nog blankar rivern och jag har äntligen hittat något av en stack. Tyvärr dröjer det inte länge till innan jag får byta bord igen och jag hamnar på ett där det är idel storstackar, jag har skrapat ihop dryga 50k i det läget med blinds på 1k/2k och ante 200 så jag är inte särskilt kaxig när stackar på 150k tornar upp sig till höger och vänster. Det är inte många minuter kvar av dagen i det läget och jag vill ju desperat ta mig vidare till dag två för första gången i större livesammanhang, bara någon hand in får jag KQkl och höjer upp. Killen direkt till vänster om mig synar likväl som jag har för mig att Thure också gör det, Thure som är en av de femton som åkt ned härifrån. Floppen kommer K-hög och jag bettar ut med syn från killen till vänster, turn kommer T och det är här jag chicknar ur. Jag checkar bara och han checkar bakom, river kommer ett förhatligt J och jag kan inte annat än checka varpå han lägger ut ett ganska litet bet som jag känner mig tvungen att syna. Han visar upp AJ och jag förbannar mig själv, jag tappar nästan 20k av stacken på passivitet men efter att ha diskuterat handen lite med killen i fråga tror jag att han hade synat ett turnbet också då han plockade upp ett dubbelt hålstegedrag där. Nåja, mina misstag under turneringen var nästintill obefintliga och jag får skylla denna passivitet på ett försvagat psyke efter flera timmars foldande.
Inte långt därefter utannonseras att dagen ska avslutas om fyra händer, dessa förflyter utan någon större dramatik och det är en lyckokänsla jag har i kroppen när gonggongen för dagen går. Jag har äntligen mäktat med att bräcka en förstadag i större sammanhang, jag känner att det egentligen inte spelar någon roll hur nästa dag blir spelmässigt då jag gjort vad jag kunnat och som sagt utan att egentligen göra några nämnvärda misstag. Påsen förseglas och jag kan skriva "Robert Sihvonen 38 200" på den innan jag lämnar den till dealern, leendet är stort när jag kliver fram till Valterego som liverapporterar som vanligt. Väl i mediaområdet får jag hälsa på trevliga grabbar i form av Anton från Poker Magazine och Daniel från Aftonbladet. Efter lite nedvarvningssnack där beger jag mig till tjejen på rummet där en stolt finsk fisk får kramas framgången till ära, vi letar oss ned till lobbyn efter en stund för lite häng med just mediagrabbarna innan vi tar en sista sväng till kasinot för kvällen. Jag kan ju lätt säga att jag somnade med ett leende och stora förväntningar den kvällen, jag var dock inte ensam om framgångar då väldigt många av oss femton faktiskt tagit sig vidare till dag två. Några skulle till slut ta sig väldigt långt...
PS. Jag fick ju ställa upp i en videointervju i första pausen av turneringen också, ni hittar den via länken nedan och flickvännen tyckte jag var en aning nervös i början medan jag själv tycker att jag ser ut som en fet gris. DS.
http://www.poker.se/videos/77961971/koivulainen-fran-sm-pa-malta-2012.html
2 kommentarer:
Hur i hela friden ska man någonsin kunna käka kokostoppar igen efter att ha läst detta? Tack Koivu, tack så dj*vla mycket! ;P
Det var så lite så. :) Fatta hur skadad jag blir då som har förstahandsumgänge med henne...men hon är bra härlig ändå. :P
Skicka en kommentar