Det är väl ungefär det man kan säga att jag fastnat i, det är brutalt mycket poker just nu och även om det inte är några större summor så är det spel nästintill dagligen. Det kanske är dags att bromsa verksamheten en aning med tanke på vilken månad vi befinner oss i och speciellt med tanke på mina små andra likvida utlopp i form av däckbyten och så vidare...nåväl, helgen gick återigen i pokerns tecken och det började med det ack så träliga och förrädiska H.O.R.S.E.-KMet i lördags. 20 stridslystna unga(nåja), vältränade(NÅJA!) och vackra(eh?) individer intog lokalen och detta mästarnas mästarspel kunde ta sin början. För er som inte är bekanta med konceptet involverar det hela alltså fem spel: H(old em), O(maha hi/lo), R(azz), S(even card stud) och E(ight or better, seven card stud). Mina helt klart bästa discipliner är ju de två första men förvånansvärt nog fungerade alla fem hyfsat, om det inte till och med var övertag åt razz- och seven card stud-hållet. Det jag dock nästintill hade lyckats förtränga från förra årets turnering var hur enerverande frustrerande det hela kan vara, även denna gång fick jag nippran till slut trots att jag halvvägs in i turren innehade ledningen. Problemet med denna spelform är att alla discipliner körs i fixed limit-stil så det går aldrig någonsin att få bort någon på någon som helst form av drag, du kan ju alltid få se nästa kort för max en BB och det är här min förståelse för denna form av satsningsstruktur tar slut. Hur kan man överhuvudtaget tycka om att spela ett dylikt spel? Snacka om att det är upplagt för utdragningar och de som förespråkar FL säger ju att det är ett väldigt precist spel då varje bet måste övervägas på guldvåg, ge mig NL vilken dag som helst i veckan hellre än detta dräggiga elände. Spelmässigt började jag känna mig lite överkörd på finalbordet då lillgrisen a.k.a. pommes a.k.a. Dennis tog kommandot ganska brutalt med offensiva satsningar och ofattbara kortträffar. Mot slutet bettade jag mig själv sakta men säkert till döds och det var faktiskt en lättnad att kunna lämna bordet, jag har härmed gjort en mental notering hos mig själv att aldrig mer i hela mitt liv spela någon form av FL-spel. Kom ihåg det...
Söndagen bjöd på slask-GP som det kallas i folkmun, en turre med nästintill obegränsade rebuys i fem perioder och stämningen blev därefter. Det skreks och skränades som aldrig förr med en viss David A i spetsen för mobben, spelet var labilt minst sagt och i första perioden gällde det att hålla i hatten för att inte svepas med i allin-forsen. Jag behöll lugnet och lät de andra göra upp med A3 mot K5 och liknande, jag fick inga som helst kort och var inte beredd att kasta bort mina marker på en total chansning. Efter ett tag lyckades jag dock gå med i en pott med A8 och floppen kommer AQ2 eller något med två hjärter, P2 är med i potten och vi har ännu en av våra så vackra bataljer. Jag raisar upp det och han trycker all-in, jag vet ju att jag antagligen har honom men frågan är om jag vill gå upp mot ett färgdrag och torska...efter en stunds betänketid bestämmer jag mig för att köra, vi är ju ändå där för att spela. Planenligt nog viker han upp Qx i hjärter och jag vågar knappt inte titta på korten jag slänger upp som dealer, turnen klarar sig men rivern pissar fram en fin liten hjärter-tvåa. Då var det bara att hala fram medel för nya friska inköp, nu kände jag att jag halvsteamade och trodde mig ha en ganska snabbt avklarad turre framför mig. Några händer senare tittar jag ner på ATspader som jag höjer upp med bara för att få en psyk-allin från Pommes, han har härjat hela tiden med aggressivt spel men nu skulle han minsann få smaka på finskt stål. Jag synar uppgivet och får se honom vända upp AKo men floppen ger mig en rättvis T och jag är på banan igen med dubbel startstack, tyvärr för Pommes del var det bara början på hans misär. Han förlorar säkert sju händer där han är all-in med bästa hand men blir utdragen, han gör dock själv en brutal utdragning av AA där han självförtroendefullt innan floppen deklarerar "Jag ska döda den!". Hans JT räcker fantastiskt nog då han floppar J och turnar J, så kan det gå när haspen inte är på. Tillbaka till min turre, efter min uppdubbling tar det stopp igen och jag hankar mig fram på drygt dubbla startstacken, blindsen och average sticker dock iväg så snart är det dags för mig att göra något. Jag plockar upp 66 på knappen eller i trakterna av den bara för att få se Johan A poppa upp det en aning, jag har ju alternativen ställ eller syn i det här läget men vill spela lite försiktigt så jag synar bara. Floppen kommer drömlik i form av 4Q2 men tyvärr för min del bettar herrn ut halva sin stack i potten, jag vet att ifall jag ställer(för det är det enda jag kan göra) så kommer jag med 90% säkerhet få en syn. Har han då en Q så är jag ju mer än fucked och har commitat mig i en nästintill död hand, å andra sidan kan han mycket väl tänka att det är just så jag tänker och att han på så sätt kan få mig att vika en bättre hand än vad han har. Efter en liten frågestund tvingas jag vika 66 då han utstrålar något slags lugn och jag är inte beredd att kasta bort min existens i den situationen, tyvärr för min del fläker han upp K2 och tilten är kapital. Nu kände jag att min stridslust rann ur mig och handen efter får jag KJspader som jag höjer upp bara för att få en all-in från Pontus emot mig, uppgiven som jag är synar jag men hör ändå en suck från Pontus så chansen finns. Han viker dock upp 77 som får stå då jag inte ens är nära att träffa och det hela är över för min del, lika bra det så jag kunde åka hem och lägga mig. Jag gick faktiskt och lade mig 20.00 igår, helt sick...
Slutligen bara ett fett grattis till LocoSara för hans fina klonk i Sunday Brawl, killen är in the zone so to speak! GG WP TY!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar