Punk(a) & roll...

Dags för ännu en sit-rep som amerikanarna skulle säga, d.v.s. en lägesrapport, och det skulle ju kunna vara lite roligare att upplysa er om de senaste dagarnas händelser men ibland är livet lite sadistiskt mot en. I onsdags var det i alla fall dags för ännu en konsert, vi var ett litet gäng som drog iväg till Fryshuset och deras lokal "Arenan" för att spana in Bleeding Through, Lacuna Coil och huvudakten Bullet For My Valentine. Vi var lite oroliga över ifall vi skulle hitta dit men med hjälp av en GPS gick det alldeles smärtfritt och vi äntrade lokalen precis när Bleeding Through körde igång sitt gig. Här snackar vi ett skinhead-aktig hardcore-band som öser på totalt, jag har inte lyssnat på dom tidigare och självklart var det lite svårt att få ett grepp om dom på den korta stunden de lirade. En sak hann jag dock konstatera och det ganska fort, publiken var inte riktigt deras målgrupp då den bestod till största delar av kids i åldrarna 15-18 år. Det var nog den yngsta konsertpublik jag hittills upplevt, jag kan lova att jag kände mig gammal i det gänget men det fanns ju en del gottigt att beskåda i alla fall. Usch, gubbsjuk är man också...nåväl, det tog inte lång stund efter Bleeding Through innan Lacuna Coil intog scenen. Om föregående band var helt ok var de här miserabla, de har ju en kvinnlig sångare som samkör med en manlig och det kändes som de inte riktigt visste om de skulle vara Evanescence eller något tyngre i andra änden av skalan. Hela spelningen kändes som ett patetiskt försök till att vara hårda och coola samtidigt som alla i bandet såg ut som insnöade musiknördar, vi gav upp efter en låt och gick och hängde utanför lokalen istället...

Efter det var det dock dags för Bullet For My Valentine och jag vet inte vad man ska säga om dom, deras spelning var en berg-och-dalbana där topparna var låtarna från deras första platta och djupdyken var låtarna från den senaste skivan. Om ingen hade fattat det innan så framkom det med brutal tydlighet att deras första skiva är ett mästerverk och den senaste ett pissverk, de har gått från stenhårt mangel till mainstream-hårdrock a la My Chemical Romance. Me not like. De fick igång publiken stundtals men draget infann sig aldrig riktigt, det kändes mest som ett ungdomsdisco med en väldigt felcastad underhållning. Konserten var redan slut vid 22.30 och vi var helt lyriska över att komma iväg så pass tidigt jämfört med runt 23.30-00.00 i andra fall, dock skulle vår entusiasm snabbt dämpas...

Vi har knappt hunnit ut på E4/E20 norrut när bilen börjar låta konstigt, jag och lillebror försöker lokalisera ljudet men förstår inte var det kommer ifrån. Färden fortsätter men ljudet blir värre och till slut händer det, vi får punka och bilen börjar skaka som aldrig förr. Snabbt genar vi över tre filer och ställer oss vid vägkanten, väl ute ur bilen inspekterar vi däcket och ser att eländet har hoppat av helt och hållet från fälgen och är bortom räddning. Som tur är har fälgen klarat sig i alla fall så det inte blev fullständigt demolerat men nu är paniken total, vi börjar rota i bakluckan på bilen efter ett reservdäck men det är lönlöst då jag inser snabbt att det enda jag har är någon form av sprutgummi som ska appliceras i däcket temporärt för att få det i kördugligt skick för en stund. Problemet i vårt fall är ju dock att däcket är helt fucked så vi har inget annat val än att börja ringa runt till däckjourer och bärgningsföretag, jag bemöts riktigt bra av Assistanskåren och de hänvisar mig vidare till en däckjour. Den första av dessa lovar sig kunna fixa däcket för 1000 kr ifall vi tar oss till hans verkstad, jag ringer upp Assistanskåren igen för att kolla om de kan göra det men de upplyser mig om att bärgningen måste gå till närmsta verkstad för att försäkringen ska gälla och den verkstaden vi vill till är inte den närmsta. Det är bara till att ringa nästa däckjour och där får vi tag på en kille som kan komma och göra jobbet för 3 500 kr, nu börjar goda råd bli dyra men vi ser ingen annan utväg utan viker oss och tillkallar den här snubben. Efter att ha stått i drygt 1 1/2 timme vid vägkanten kommer han och kör ett F1-byte av däcken, fem minuter senare är vi på väg hemåt igen. Tack vare detta lilla debacle är jag hemma först 02.30 så torsdagen blir en komalik verklighet där bitterheten över de torskade pengarna slåss om uppmärksamheten med John Blund.

Nu har väl den värsta chocken släppt och jag har accepterat läget, vad kan man göra liksom? Nu gäller det bara att se till så att jag har ett reservdäck med mig så ska vi nog kunna undvika liknande incidenter, åtminstone lika dyra.

Ikväll försökte jag återvinna mina förlorade pengar genom lite pokerspel och det höll på att gå vägen, 18.00 körde det igång en 200-kronorsturre på SS som jag hoppade med i och det var väl dryga 90 startande varav jag hamnade sexa till slut. Förstapriset var på nästan 6k så det hade varit fint att knipa slutsegern, det såg riktigt bra ut ett tag men sedan blev strukturen(som vanligt på SS) riktigt brutal så jag hamnade i trubbel. Nu fick jag i alla fall drygt 1k men de pengarna har jag redan hunnit tilta bort på PLO-cg och sngs, fick sådan nippran på alla fiskar på SS så jag bara slaskade mig ur allting. Usch, fy och blä...funderar på att överge SS helt och börja köra mina turrar och cg på antingen Paradise och/eller Betfair eller något. Efter den senaste fadäsen med turregenomklappningen i SM känns ju inte förtroendet alltför stort för SS samtidigt som de egentligen bara har några spelvärda turrar och det utan några som helst övervärden eller annat spännande. Nej, jag får nog överväga den situationen en stund... Livepoker blir det i helgen i alla fall, imorgon är det H.O.R.S.E. på schemat och även om jag är en fisk i de flesta av disciplinerna som ingår där är det trevligt att variera sig lite. Jag kommer dock ihåg att jag höll på att tilta ur kapitalt i förra årets upplaga, nu ska jag dock försöka njuta av spelet då det var ett tag sedan jag spelade livepoker sist. På söndag är det slask-GP och den lär man väl spela också antar jag, vi får dock se hur det känns eftersom jag verkligen skulle behöva lite vila mellan varven också. Det kostar att ligga på topp som jag brukar säga...

Det är egentligen inte ens värt att kommentera men jag såg att Norinder nått en ny lägstanivå i sin blogg och hetsar upp sin lynchmobb till att håna Indiscreet och Valterego, det är ju sagolikt barnsligt att orden inte ens räcker till att beskriva det hela. Pinsammast är det ju för ett seriöst företag som Unibet att ha en frontfigur som beter sig på dylikt sätt, jag tror jag ska följa någras exempel och inte ge Unibet ett enda korvöre så länge de har herr Norinder som maskot. Inte för att jag, eller största massan, egentligen bryr sig om vad han skriver för rappakalja men jag tycker det börjar gå lite för långt när han sänker sig till hetsjaktsnivån. Återigen, som jag betonat så många gånger förr, pokerbranschen behöver mindre av dessa kaxiga, dryga, egocentriska och skitsnackande figurer och mer av respektfulla älskare av spelet som behandlar sina medspelare som medmänniskor. Gliringar hör till men när det övergår till hån av motståndaren har det gått för långt, det finns ingen annan del av samhället som det är accepterat i så varför skulle det vara ok vid pokerborden? Vi sitter väl vid borden för att ha kul, umgås under civiliserade former och i bästa fall vinna pengar eller har jag missuppfattat hela grejen? Det känns som att poker-Sveriges "kändisar" visat sig från sina sämsta sidor den här hösten när den ena pajkastningen avlöst den andra, jag börjar bli mäkta trött på att beskåda eländet. Jag vet, ingen tvingar mig till att ta del av det men eftersom jag är intresserad av pokern i allmänhet och pokern i Sverige i synnerhet så är det svårt att blunda för allt...

Dagens budskap blir alltså: make love, not pajkastning...eller något... :) Må klonken vara med er!