onsdag 1 februari 2017

Beteende vid borden...

Det har nyss blossat upp en diskussion i en av de lokala klubbarna kring vad som kan anses vara acceptabelt beteende vid borden, var går gränsen och vilka åtgärder ska eventuellt sättas in. I det här fallet är det en spelare som två turneringar i rad varit stökig, vid den senaste ska hen tydligen ha börjat vräka ur sig både det ena och det andra mot en motspelare efter att denne påtalat ett fel för turneringsledaren som bråkmakaren stått för. Det föll inte i god jord och så var det igång... I diskussionen efteråt förespråkas forgive-and-forget som avstängning, baserat på mina erfarenheter är det en rätt klurig situation då det krävs så mycket definierande av saker och ting samt fingertoppskänsla.

Jag själv minns ett fall där det höll på att bli fysiskt handgemäng vid bordet, vi fick gå in och bryta när en kille står med näven måttad för en käftsmäll mot den andre. Efter många om och men blev det en avstängning för bägge parter i det fallet, vilket inte riktigt togs emot positivt från någon part men det kändes ändå viktigt med en markering att fysiska angrepp ALDRIG är tillåtna. Det verbala duellerandet är ju dock en del av pokern så var drar man gränsen där? Vad är tillåtet och ska det bedömas utifrån vilka personer som är inblandade eller allmänna nivån vid bordet där och då? Det är ju här det börjar bli mycket lurigare.

Ett av de värsta verbala påhoppen jag fått stå ut med var när en motspelare raljerade om avsugningar och jag kommer inte riktigt ihåg hur det hela utvecklade sig men det slutade i alla fall med att han sa till mig att jag nog borde tacka ja till en avsugning från en kille för då skulle jag ju i alla fall få känna hur det känns. Oerhört moget, jag vet. Dock letade den sig innanför min blyväst och jag blev ledsen, det kändes som ett slag under bältet på många sätt. Jag har pratat ut om det hela med killen ifråga så det är lugnt, dock kommer jag alltid att minnas den käftsmällen vid bordet som helt klart skiftade momentum till hans fördel. En annan som tog hårt fastän den inte var så farlig var när jag vid ett tillfälle mentalt var helt under isen i allmänhet och fysiskt ur form(har jag någonsin varit fysiskt i form?), då kliver en motspelare in i en diskussion och bara dräper till med "Fan vad fit du ser ut, Koivu!". Där och då dog den lilla sociala gnistan jag hade vid det tillfället.

Nej, som sagt, jag tror det här är ett väldigt svårt problem att komma tillrätta med. Jag vet inte om avstängningar är rätt medicin, jag tror nog mer på ett kollektivt ansvar där alla hjälper till att stävja avarter och ser till att ha en angenäm stämning vid bordet. Självklart ingår psykningar men det måste vara med respekt, ingen ska känna sig hotad eller förnedrad. Eller vad säger ni?

Inga kommentarer: