Ännu en vecka har gått och jag har inte hunnit med att notera något i denna ack så eftersatta blogg men jag ska återigen försöka skärpa mig men det rullar på rätt bra på de flesta fronter just nu. Och på tal om fronter, jag är SÅ nära att knäcka CoD:WaW på veteran-svårigheten. Endast den sista slutstriden återstår innan jag som en rysk soldat får hänga upp den sovjetiska fanan på riksdagshuset i ett sönderbombat Berlin. Är det inte en dröm som vi alla när? Nåväl, det ska bli en sådan skön känsla att ha plöjt igenom eländet och kommit ut levande på andra sidan. Jag måste säga att spelet på sina ställen varit roligare att spela och bättre i största allmänhet än när jag spelade igenom det på hardened-nivån, notera dock att det på andra ställen varit djävulskt frustrerande och handkontrollslivsfarligt. Det ska bli fint att lägga spelet till handlingarna och kunna t.ex. rikta in mig på RB2 som jag lagt vantarna på, tyvärr är dock utrustningen utlånad till lillebror men det är ju inget som hindrar mig från att hämta hem den.
En rolig liten incident inträffade en tidig morgon i förra veckan, jag stod som vanligt och strök lite kläder i mitt sovrum vars fönster vetter mot servicehuset som residerar här nästgårds. På bottenplanet där har de som jobbar där sina kontor och mitt i strykningen glider en mörkhårig ung glasögonbeprydd fröken in på sitt kontor. Hon sätter sig till rätta och slår på datorn för att sedan ta en titt ut genom fönstret, hon hinner fästa blicken på skärmen igen innan hon med förvånat ansiktsuttryck vänder ansiktet mot mig igen. Jag bör ju nämna att jag utförde mitt strykande mer eller mindre(läs helt) näck och det hon ser är alltså en bar överkropp med tillhörande väldigt suspekt handrörelse, vinkeln gör ju att hon inte ser vare sig strykjärn, bräda eller pjäs. Snabbt pilar hon in hos sin grannkollega som sitter i ett kontor med alla lysen på, jag ser hur de konverserar sinsemellan och hur kollegan slänger en sån där jag-kollar-men-jag-gör-det-så-att-motparten-inte-ser-att-jag-kollar-blick. Några sekunder senare släcker de ner kollegans kontor varpå båda smyger sig fram till fönstret(osynliga som de tror att de är) för att beskåda spektaklet ännu närmare, här känner jag att jag på något sätt är tvungen att avslöja vad min mantelrörelse med handen egentligen rör sig om innan jag får en polisanmälan på mig för osportsligt utseende. Jag lyfter lite demonstrativt upp skjortan för beskådan och se på fan, de lugnar ner sig och återgår till sitt arbete med lite lugnare miner. Ibland är livet lite roligt...
Igår var det dags för veckans stora pokerbegivenhet, fusk-SM på SS, och jag och Wettis valde att kampera ihop hemma hos mig för lite grind även om det bara blev jag som körde själva SM:et. Nu är det dock frågan om det någonsin blev något köra av för mig då jag hade en helt miserabel session, noll kortsnitt och noll kortträff bådade för en flera timmar lång kamp innan jag efter inga som helst tendenser till någonting åker med TT mot 66 då han floppar set. Det kändes ganska tomt och tröstlöst men som tur var hade jag kört igång lite andra turrar vid sidan om, jag körde LL på SS och €3,5k-garren på Paradise där jag i den första åkte ganska så tidigt(den vanns förresten av Mr.Harju så gg där, mannen!). Paradise-garren gick dock som smort och jag tog mig längre och längre in i fältet, till slut lyckades jag knipa en tredje plats och inkassera drygt €400 för mitt besvär. Jag borde dock ha tagit åtminstone en andraplats men otroligt oflyt för mig och otroligt flyt för den tredje liraren gjorde att jag fick kliva av innan HU. Förstapriset hade varit dryga €1000 så det hade ju varit ganska ok men jag får nöja mig så, jag gick ju ändå runt 1k plus SM-starten till trots.
Imorse skulle jag dock köra lite PLO-cg för vinstpengarna och det går ju som det alltid gör, jag kör igång några bord och hamnar snart i en rejäl pott $160 på ett bord där jag floppar nöten och turnar ännu mera nöt bara för att bli utdragen på rivern. Bra jävla lack plockar jag ut resterande pengar från Paradise och spelar upp mina 500 på SS till 750 innan jag plockar ut dom också. Mot kvällskvisten börjar det dock dra i pokertarmen igen så jag tankar in 500 på SS och reggar mig för SR, resten lyckas jag ganska snabbt slaska bort på PLO 2,5/5. SR börjar bra och jag känner att mitt spel är stabilt, tills första pausen har jag dubblat startstacken och allt känns finemang. En bit in i den andra timmen lyckas jag dubbla mig igen så att jag är uppe på dryga 13k innan nyckelhanden för kvällen kommer, jag har 9Tklöver och synar en fyrvägspott eller något dylikt pre. Floppen kommer J8x och jag bettar ut, en snubbe synar och turn kommer 7(varpå det är även två klöver på bordet). Kaching säger jag och bettar ut igen och får återigen syn, river kommer en fördömd 7:a och jag anar rejält med oråd men jag bettar ändå ut. Nu får jag ett miniomslag som jag gör en crying call på(observera min disciplin) och visst visar fiskf-ttan upp 87 för runner-runner kåk. Istället för att ha 25k och ligga topp tre har jag 6k och får börja äckelgrinda igen, tålamodet är dock inte stort så jag känner desperationen i kroppen. Jag lyckas dock jobba mig upp till 9k när en shortie ställer för 4k och det är foldat till mig på knappen, jag sitter med KJruter och känner att jag har ganska stor chans mot hans range så jag tar synen. Mmmm, tjena, snubben viker upp AA och hånar mig...lite halvtiltad plockar jag upp AKhjärter handen efter och alla tror ju att jag är på tilt så jag kör en liten fin höjning direkt. Jag får en syn och floppen kommer blank för mig och 9-hög men jag har inte så mycket val mer än att trycka, vilket jag också gör bara för att se honom blixtsyna med...AA. FFS, hur mycket ska man springa in i? Där tar mitt äventyr slut och hade jag bara fått slippa oturen med min 9T hade jag cruisat fram till en mycket bättre placering än den 50:e plats eller något jag fick nu. Poker är så roligt, så roligt...
Det är väl ungefär det som är värt att återberätta från de senaste dagarna, imorgon är det ny vecka och nedräkningen till julledigheten fortsätter. Ja just det, glömde ju att bara förtydliga att grindkvällen med Wettis var riktigt trevlig och säkerligen något som kommer att göras om inom en snar framtid. Det är riktigt givande att sitta och diskutera varandras händer och ge lite råd här och där, jag tror nog att han räddade mig några gånger i Paradise-turren då jag var på väg att göra lite för aggressiva moves. Trevligt trevligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar