Gårdagen försvann i ett kvalfyllt töcken där lite xbox-spelande avlöste filmtittandet i tidsdödarkampen, det blev lite spontant Gears 2-spelande på kvällskvisten och det var lika trevligt som alltid. Vi blev bara fyra stycken som spelade men lyckades ändå bemästra alla 50 vågor i Hordes-läget på banan Nowhere på strax över tre timmar, en heroisk insats ifall ni frågar mig. :) Mest minnesvärda var väl hur vi lyckades ta oss ur ett riktigt jobbigt läge under en våg när det bara var jag kvar medan de andra låg skadade och fienderna stormade på från alla håll, som den finne man är lyckades jag dock få upp polarna i tid så att vi kunde dräpa allt som rörde sig. En annan höjdpunkt var att få dela det stora ögonblicket med Valterego när han fick sin "Party Like It's 1999"-achievement, det innebär att han kört 1 999 omgångar av multiplayer i Gears 2. För att ni ska få lite perspektiv på det kan jag ju säga att vi alltså spelade kanske 60 omgångar under dryga tre timmar, räkna själva hur många timmar det då tar att få ihop 1 999 omgångar...
Idag söndag har jag varit effektiviteten själv...eller halvt som halvt i alla fall. Efter en hyfsat jobbig natt vaknade jag runt 09.30 och det tog inte många minuter förrän jag var inne på servicehuset nästgårds för att rösta, för första gången i mitt liv valde jag att inte rösta blankt så det blev moderaterna(inte SD som vissa hade kunnat tro) men jag är inte helt hundra på vad jag tog för lappar då jag var lite disträ. Efter det packade jag ihop katten och for med henne hem till föräldrarna för en tvåveckors-frist från mig då jag ska iväg på tjänsteresa i två dagar nu och sen till Malta för poker-SM om en vecka. På vägen hem shoppade jag loss lite på Maxi Erikslund för att sedan avsluta dagen med tvättstuga, städning och packning. Livet är så jävla upphetsande så jag bara vill spruta ner hela eländet med min ack så eftertraktade säd...
Filmer, ja. Två har betats av:
Titel: Robin Hood
Genre: Drama
Ännu en version av den klassiska berättelsen om mannen som tar från de rika och ger till de fattiga, den här gången med Russell Crowe i huvudrollen som den grönklädda skogstomten. Den här gången väljer man dock att fokusera mer på hur det hela tog sin början och filmen slutar egentligen där man tror den ska börja d.v.s. när Robin Hood är förvisad till ett liv som förbrytare fastän han jobbar för det goda här i livet. Filmen i sig är välspelad och storyn känns aldrig trist trots att filmen klockar in på strax över 2,5 timme, det känns som den mastodontfilm den utger sig för att vara. Russell gör sin vardagshjälte som han brukar, trovärdigt och effektfullt. Det känns som att han äger filmen från början till slut, alla birollsinnehavare blir statister även om det finns en del färggranna karaktärer även där. En av det bättre filmer jag sett på ett tag...
Betyg: R R R R
Titel: Four Lions
Genre: Drama/komedi
Här är en brittisk pärla som jag snubblade på mer av misstag än något annat, den handlar om ett gäng pakistanier(?) i England som bestämmer sig för att starta en egen jihad. De försöker få sin terroristcell att bli slagkraftig men det mesta går fel och de hamnar i en ond spiral som bara kan sluta på ett sätt... Sköna karaktärer, skon stil, skön humor, skönt allvar. Nej, det här är en riktig pärla och det känns som en feelgood-film även om det kanske inte är det. Jag kunde inte låta bli att småle mig igenom det hela i alla fall, sen är ju jag i och för sig en aning störd.
Betyg: R R R R
Det var väl helgens filmskörd, jag har börjat hitta lite luckor att fylla ut med lite gluttande så det är skönt att man hittar några sevärda bland alla fyllnadsverk. Nu återstår det inte mycket av den här helgen, ska försöka få fram lite kraft att dammsuga lägenheten för att sedan stryka och packa inför tjänsteresan. Jag skulle dock behöva koppla bort mig själv från verkligheten ett tag, mitt inre känns som ett mindre kaos just nu. Även om det mesta är positivt så är det stora känslor i rörelse och när det väl kränger så kränger det ordentligt, åt båda håll, och det suger musten ur en totalt. Det känns som att jag lever timme för timme just nu, jag har ingen aning om vad morgondagen har i sitt sköte...vad jag vet dock är det jag känner och där råder det inget tvivel om vad jag hoppas om framtiden. One time, please...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar