Touchdown...

Efter en väldigt odramatisk och på egen hand tillbringad lördagskväll var det att stiga upp i ottan i morse för att börja min färd mot Malta, 04.12 ungefär brummade jag iväg mot Arlanda lagom omtöcknad men färden gick bra och de ödsliga vägarna var ett skönt avbrott från den annars så påtagliga hetsen i trafiken. Väl på Arlanda går allting utan problem, jag hinner köpa mig en ny Ellroy-roman och slänga i mig lite snabb frukost också innan det är dags att boarda planet. Här börjar min ack så spännande poker-celeb-spotting, ingen mindre än Ola Brandborn sitter vid gaten och ser finurlig ut. Jag känner ett tag för att gå fram till honom och börja hetsa honom om något trivialt bara för skojs skull, få igång honom direkt på morgonkvisten men i brist på egen ork nöjer jag mig med att bara konstatera att han ser onaturligt pigg ut för att vara denna tidiga timme...doping månne?

Väl på planet blir det en bombastisk orgasm i spotting då först Wikegård kliver förbi med familj, jag är så sugen på att ge honom ett pungslag för alla okvädesord han vräkt över finnarna genom åren men vill inte bli utkastad från planet det första som händer. Jag ger honom onda ögat och hans fru det goda ögat när de passerar, det får duga för nu. Strax efter dom kommer Nallen och Norinder med posse, bara för att strax följas av Jadbäck med bihang. Jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen med så många kända ansikten på så kort tid så jag bara låtsas som ingenting och döstirrar rakt ut... Flygresan i sig är hyfsat lätt avklarad och vi landar i Malta på avsatt tid d.v.s. 10.50, jag hamnar i taxikön bakom Brandborn och än en gång är jag så nära att ta kontakt med denna för mig främmande människa för att fråga om vi ska dela taxi men vad vet jag...han kanske ska bo på något helt annat betydligt mer highroller-aktigt hotell så jag skulle bara antagligen göra bort mig totalt. Och på tal om honom och min tidigare doping-farhåga gällande honom så kånkar han på en odefinierbar pappkartong som gör mig lite nyfiken i alla fall. Riggade kortlekar? Filmutrustning anpassad för hotellrum? Frimärkssamling?

Efter en hiskelig taxifärd genom Maltas trånga gator där jag flera gånger ser ljuset i slutet av tunneln av ren skräck(eller kanske för att vi passerar ett antal tunnlar, vad vet jag) är jag framme vid hotellet som ser riktigt pråligt ut och det ligger precis vid vattnet. Efter en snabb incheckning framgår det dock att mitt rum inte är ledigt än så jag får roa mig själv i en timme eller två... Jag tar taxichaufförens tips och knallar längs med bukten mot stan till och hittar det shoppingcenter han nämnde, värmen börjar dock ta på mig så jag letar upp en McDonalds och intar lite mat och dryck iakttagandes de lokala skönheterna. För att döda lite mer tid shoppar jag loss på ett par flip-flops och lite läckra hårsnoddar för min lejonman(eller fjollhår som vissa skulle kalla det), glad i hågen tar jag mig tillbaka till hotellet med förhoppning om att få leta mig in i mitt rum och ta en välbehövlig dusch men icke sa nicke. Det är fortfarande inte utcheckat och klart så jag får snällt vänta i lobbyn med en tilltagande huvudvärk och en trötthet utan dess like, här sker dock nästa celeb-spotting då Terrible Turk sitter och äger en fåtölj stenhårt i lobbyn. Ännu en gång väljer jag att inte göra något större väsen av mig utan glider lite obemärkt förbi, jag vill vara lite ödmjuk så här i början på veckan för i slutet av densamma kommer folk definitivt att veta vem jag är. Moahahahaaa! :)

Bara 45 minuter kvar till den odiskutabla utcheckningen så förhoppningsvis behöver jag inte vänta så länge till innan jag får mitt rum, Hef kommer inte att dyka upp än på ett tag då jag tror att hans flyg skulle landa först 21.50 eller något. Bra att vara först på plats, då får man ju tjinga säng och reka rummet i lugn och ro. Det ska nog kunna bli en behaglig och trevlig vistelse här nere, vi ska väl också försöka köra Pokerallsvenskan för att stötta Aqva i kampen om de ack så viktiga poängen. Vi fick tydligen till ett oavgjort resultat i den förra matchen tack vare lite regeltolkning så det blev inte så illa som det hade kunnat bli men ej heller så bra som det borde ha blivit...jaja, bara att ta nya tag. Nu kör de igång med brittisk/skotsk storbandsmusik här, känns som "Fear And Loathing in Malta" helt plötsligt...