Big stack in little Hallsta...

Jaha, jag säger det igen...jaha. Då var den helgen borta också, jag fattar inte hur de kan försvinna så fort men å andra sidan har min helg varit fullspäckad av aktiviteter. Låt oss som vanligt taga allting i deras rätta ordning:

Fredagens arbete hann knappt avslutas innan jag rusade som en hormonstinn iller till det lokala vattenhålet BMB då det vankades AW-premiär med det bästa coverbandet Sverige har att erbjuda d.v.s. Duojag. Jag kommer dit glad i hågen i tron att mina polare ska vara där redan men hur jag än söker igenom krogen millimeter för millimeter står de ej att finna så jag sätter mig solokvist i ett hörn och inväntar dessa s.k. kamrater. Efter en dryg, i dubbel bemärkelse, halvtimme snubblar jag på dom och de spelar oförstående när jag frågar var fan de hållit hus. Jaja, jag är i alla fall glad att jag äntligen sprungit på dom och knappt hinner vi beställa in lite mer att dricka innan bandet kör igång och det blir fullt ös direkt, de river av den ena grymma låten efter den andra och draget i lokalen tilltar för varje ton som slås an. De lyckas till och med klämma in en Winnerbäck i första setet av låtar, i pausen drar vi och tömmer blåsorna samt inhandlar nya drycker för att ladda upp ordentligt. Andra setet blir ännu bättre, nu kommer de tunga kanonerna i form av "Zombie", "Fear of the dark", "Run to the hills", "Smells like teen spirit" och "Jump jump" bl.a. Mina planer om att bara beskåda bandet för att sedan dra mig tillbaka grusas brutalt eftersom trycket inte mattas av när bandet tackat för sig, jag hänger på grabbarna och börjar röja på dansgolven. Efter en stund stöter vi på ett tjejgäng där en av flickorna tar rejäl kontakt med mig och borrar sin blick i mig, det dröjer inte en lång stund förrän hon står med sin rumpa mot mitt skrev och trycker. Vi håller på så ett tag tills hennes kompisar drar iväg henne mot vidare äventyr, jag har jobbat upp lite förhoppningar om att det här kanske kan leda till något. Ack vad rövknullad jag ska bli än en gång, jag har precis samlat ihop polarna och dragit in i schlagerbaren när jag ser samma tjej stå och gnida rumpa mot skrev på en annan kille. Efter en stund har mitt grabbgäng återigen sökt sig till deras tjejgäng och nu börjar tjejen ifråga gnida rumpa mot var och en av mina polares skrev i tur och ordning. Vi kan väl säga att min initiala positiva tolkning av hennes intresse mest blev ett kallt konstaterande om att jag var ungefär lika intressant för henne som individ som ett ark toalettpapper som hon torkar sig med på toa, hon var bara ute efter en grej och uppenbarligen blev killen som hon gned sig mot efter mig den "lycklige". Nåväl, jag ger mig efter sju timmars shakande och drickande och drar hemåt solokvist som vanligt, fötterna gör ont som fan efter allt dansande och öronen piper av rundgång. Naturliga följdeffekter av en helkväll på stan helt enkelt...

Det blir ett försök till att maxa sömnen under natten till lördagen för klockan är ställd på 10.30 för uppgång och avfärd till Hallsta för Big Stack-turre, väl på plats kan jag konstatera ett lite halvskralt intresse för det hela då "endast" 28 spelare har dykt upp. Jag får ett halvintressant bord där jag dock har en viss FN direkt till vänster om mig vilket begränsar mina spelalternativ avsevärt då han inte är rädd för att chansa eller spela brutalt. Det hela börjar ganska lugnt för min del och jag är min vana trogen inne och roddar i lite potter här och där, jag torskar en del i en pott där jag har 52klöver på hand och floppen kommer x34 med två klöver. Jag synar hela vägen till river men lyckas inte klonka mina outs och får till slut ge upp potten tom, dock ska jag få lite revansch några händer senare. Jag har 86o på hand och hänger med på en flopp, den kommer 75x och det bettas ut och jag tar syn med det öppna stegdraget. Turn är en fin 4:a och Hannu bettar ut, det ligger dubbla färgdrag ute så jag känner att jag måste spela handen hårt varpå jag tripplar hans bet. Efter en lång stunds tänkande tar han synen och jag ber till gudarna att färgen inte kommer på rivern och för en gångs skull är mina böner hörda för den blankar. Nu checkar Hannu och jag lägger ett valuebet som han synar efter en stund och jag kan raka hem potten med nötterna. Nu är jag uppe på runt 24k och där startstacken var 15k men säg den lycka som varar för evigt, en liten stund senare kommer väl dagens hand för mig. Jag har TT på BB(har jag för mig) och FN höjer upp potten från UTG, jag kommer inte ihåg ifall det var några fler med i potten men jag tar i alla fall syn för att se floppen. Den kommer 556 och jag checkar varpå FN lägger in ett bet på 1600 som då är typ halvpott eller 3/4-pott, jag funderar en stund men känner inte att jag kan ge upp potten än så jag tar synen. Turn kommer en K och jag checkar igen varpå FN bettar ut 3 100 och återigen börjar jag fundera, fortfarande tror jag att jag mycket väl kan ha honom och sätter honom på typ 67 eller 89 eller något liknande. Jag tror i alla fall inte att han har femman så jag tar synen ännu en gång, mest för att jag ändå är en aning osäker och vill försöka hålla nere storleken på potten. Rivern kommer med ännu ett K och brädan är alltså 556KK, jag fortsätter min passiva stil och checkar till FN igen varpå han instaställer med runt 8k som då är ungefär hälften av min kvarvarande stack. Här gör jag ett misstag och låter bli att fundera på handens utveckling utan reagerar mest på den "självsäkra" all-inen och ser den som styrka...när jag egentligen borde ha sett den som svaghet. Det är ju så uppenbart att han redan på turn bestämt sig för hur han ska agera på rivern, han har ju bestämt sig för att pusha om jag checkar och det skulle jag mycket väl ha kunnat läst rätt om jag bara hade stannat upp lite. Om han hade haft femman hade han ju antingen suttit och funderat en stund innan han pushat eller så hade han valuebettat... Som ni förstår viker jag alltså och får se FN visa upp 9T för en ren bluff, jag blir inte ens tiltad för att jag vet att jag i långa loppet gör rätt i att vika där men sett till just den här specifika handen hade jag kunnat gjort världens hjältespel om jag bara funderat till lite kring handen på rivern. Det är en lärdom jag tar med mig...

Resten av turneringen blir bara överlevnad för min del, jag får inga kort och min stack äts upp av blindsen så att jag hela tiden lever på gränsen och får kämpa för varje marker. När vi är två bord kvar tror jag att jag har fått världens hand när jag får KK och ser Eric höja upp handen från UTG med fold fram till mig, jag pushar självklart och David A trycker också med efterföljande tryck från Eric. Jag täcker Eric och David täcker mig...David visar upp 33 och eftersom Eric innan korten visades sa "Jag leder..." så har han ju självklart AA. Hans kort håller men jag vinner i alla fall sidopotten som är på sketna 2k med blinds på typ 500/1000. Jag lyckas i alla fall jobba upp dessa 2k till 16k innan Eric dräper mig totalt, jag tror ju att jag är stark med min AKspader och pushar med blixtsyn från Eric då han har QQ. Dessa får självklart stå och jag åker som 12:a av 28, jag är dock nöjd med mitt spel då jag känner att jag inte gjorde några misstag och att jag gjorde det bästa jag kunde med de händer jag fick.

Jag åker hem för att kolla på sista delen av Liverpools match mot Bolton där de otroligt nog till slut lyckas vinna med 3-2 efter en kanon från Gerrard i 82:a eller 83:e minuten, oerhört viktig seger för nu får Pool knappt förlora en enda match till och helst knappt spela några oavgjorda heller. Sedan tittar jag till och från på Man U - Arsenal och får till min glädje se Arsenal ta ledningen genom ett kanonskott från Arshjavin men sedan kommer Man U igång med sitt vanliga flyt, först en sketen straff som Rooney sätter säkert och därefter ett sketet självmål från Arsenal och saken är biff till Man Uniteds fördel. Äckligt. Knappt hinner matchen sluta innan Wettis ringer och bjuder över mig på en spontan grindkväll och jag är inte sen att tacka nej, vi kör inga high stakes direkt utan lattjar loss lite på SS i diverse turneringar. Det går riktigt bra för oss ett tag då jag tar mig relativt långt i LL och 100-kronors kl.23.00 medan Wettis dominerar stort i 5-manna-turren kl.22.30. Bäst går Wettis som till slut blir 5:a i sin 5-manna men tyvärr är det väldigt topptungt i prisväg så vi missar de "större" pengarna precis. Jag åker ur både LL och 100-kronors en bit från pengarna trots att det såg riktigt bra ut ett tag där jag länge ledde t.ex. 100-kronors. Bara att ta nya tag...

Söndagen blev en sleep-in-dag då jag gick upp först runt 12.00 och dagen har ägnats mest åt praktiska saker så som städning och annat skoj, jag var iväg en snabb sväng till Hallsta för att hälsa på föräldrarna och klämde till slut femman på Björnön också som avslutning på dagen. Nu när jag skriver detta är det väl typ duschning och lite matlagning som återstår av helgen innan det är dags för ännu en arbetsvecka men gott folk, jag ser faktiskt framemot det. Jag känner att jag börjar komma igång på alla plan och tror att den här hösten kommer att bli grym på alla sätt, jag är nästan rädd för mig själv men jag ser för en gångs skull optimistiskt på framtiden. Om den där skrevgnidaren Frida från i fredags bara också hade sett mig som mannen i sitt liv så hade allting varit fullkomligt...men det kommer väl fler Fridor...