The Finnish Flash...

Så som min landsman Teemu Selänne chockade NHL under sin debutsäsong med otagbara rookie-rekord tog jag den väldligt lokala innebandyvärlden med storm ikväll då vi hade säsongspremiär för vår ICA- och exICA-relaterade sammankomst. Lättare än någonsin dansade jag som en fjäder och stack om en fjäril...eller något. Jag dominerade målprotokollet rätt rejält till en början i alla fall, jag ljuger inte när jag säger att jag gjorde runt 85% av målen för mina lag i de första fyra matcherna, det är nästan i underkant till och med i procentväg. Helt sjuk utdelning och de andra gormade och tjöt om flyt hit och flyt dit, klart att sådan klasskillnad blir svår att hantera om man står på fel sida om målprotokollet. Det äckliga i kråksången var dock att jag endast vann två matcher av kanske sju eller åtta spelade idag. Detta trots min målfabrikation...det kan ju bara betyda en sak, att jag kände mig som Zlatan i landslaget - helt utan understöd. Nejdå, nu ska vi sluta raljera, jag gjorde en jävla massa mål och det lär väl inte hända igen inom det närmsta årtusendet men kul som fan var det att köra igång igen. Jag vet inte om det var inbillning men jag kände mig piggare och löpstarkare än vad gjorde innan sommaren, det kan ju vara att GI-maten satt sina spår även om vikten varit mer eller mindre konstant ett bra tag nu. Riktigt kul som sagt att vara igång med innebandyn igen...

Väl hemma tänkte jag att jag skulle köra SR på SS ikväll för de få slantar jag vann på LL i helgen, jag reggar mig och ser att jag har 99 kr över som jag sätter mig med vid ett 1/2 PLO-bord. Jag hinner spela två händer och så är jag pank, andra handen jag spelar har jag AQxx med AQ i klöver. Jag höjer upp och får fyra syn, potten är på 55 kr och floppen kommer bara klöver. Första killen checkar och för en gångs skull bestämmer jag mig för att slowa så jag knackar också, tyvärr gör alla andra bakom mig det också. Nu kan ju alla gissa vad turn gör? Ja just det, parar bordet. Jag orkar dock inte bry mig, när första killen knackat ännu en gång pottar jag ut i skiten även om jag vet att jag är fetkörd. En syn får jag och rivern blankar eller vad fan man nu ska säga men jag slänger in mina resterande 30 kr eller vad det nu var jag hade kvar och får blixtsyn från den andre. Han sitter med 22 på hand och med en 2:a på floppen tillsammans med fyrorna som bordet parade på turn så har han tömt mig på typ en minuts spel. Ingen större dramatik där...sedan kör SR igång och i första handen får jag 98hjärter på UTG+1 och slår upp det till 80 med blinds 10/20 och startstack 3 000. Fold fram till knappen som tar syn och lilla och stora mörken viker, floppen kommer A8Q och jag skrattar ju inte direkt av glädje. Jag måste dock cbeta för att var jag står och slänger in 140 i potten varpå den andre synar med. Turn kommer en 9:a, "Ding ding ding!" tänker jag men jag känner "Dong dong dong!" för jag inser att jag antingen fått kortet som räddar mig eller som dödar mig totalt och ni som känner mig vet ju vartåt mitt mentala tillstånd var på väg. Jag måste dock fortsätta beta eftersom han bara synade med så jag pottar igen och han synar igen. Rivern blankar och jag vet att jag med 90% säkerhet kommer att hamna all-in på rivern hur jag än gör, jag väljer dock att beta runt 3/4 av potten bara för att få en ganska snabb all-in från honom coh där och då inser jag att jag är så brutalt körd så det finns inte. Commitad som jag är måste jag ändå ta synen för jag orkar inte fortsätta köra turren med en så cripplad stack, det får antingen bli uppdubbling eller tack och hej. Det blir tack och hej då han har AQ...grym pokerkväll, jag hann spela kanske fem minuter totalt...

Halvtiltad av detta slår jag på Viasat Sport HD för att kolla på Celtic-Arsenal i CL-kvalet men så hör jag att de inte kan skilja på kommentatorsspåren så jag får både svenska och danska referat samtidigt. Det låter som muterad skånska och efter en kvart pallar jag inte mer, jag hade verkligen tänkt kolla på matchen men tilten gör att jag slår på Assassin's Creed där jag är på näst sista mordet. Nu är det dock två sidouppdrag som jag måste klara som går ut på att döda ett antal mindre viktig personer, det sjuka är att det är fanimej helt omöjligt då man ska plocka fem snubbar på fyra minuter. Jag får skutta som världens kanin på taken för att överhuvudtaget ha chansen och varje gång jag försöker ta livet av någon av mina targets tar jag fel på måltavla och killar en civil istället. Jag blir bara än mer frustrerad för varje försök och till slut är handkontrollen på väg ut genom fönstret, i spelet finns det också en massa jävla dryga tiggarkärringar som puttar på en så fort man kommer nära dom och jag är fan på väg att snitta deras halspulsådrar också. Till slut pallar jag inte det heller utan tvingas stänga av xboxen i ren frustration...skön jävla kväll. Allt går som det ska. Japp.

Det slutar istället med att jag knappar fram det här inlägget som en liten ventil, som tur är har de fixat ljudet på fotbollssändningen nu så i alla fall kan se på andra halvlek utan att tappa förståndet helt. Jag får väl helt enkelt leva på min innebandy-succé denna dag...