Hungry for love...

Dagarna går ju så hiskeligt fort numera så jag knappt hinner andas mellan varven känns det som, helgen försvann som en sen sommarsuck och det är en ny arbetsvecka igen. Tröttheten ligger som ett konstant ok över en och det är ingen rast eller ro någonstans, man kan ju dock ifrågasätta nödvändigheten av vissa sysselsättningar(t.ex. flaggjakt) men nu ska vi inte vara sådana. :) Jag måste dock tillägga lite till gårdagens inlägg:

1) Jag glömde ju nämna att jag blev omsprungen av typ en 9-åring på Björnön igår, det var så att jag började garva högt för mig själv därute i skogen. Jag ser liksom i ögonvrån hur en rosaklädd äcklig liten unge kommer struttande som värsta Madicken och bara sprintar förbi mig efter en dryg kilometer, jag känner ju hur jag bara vill löpa ifatt henne och tossa henne ut i bushen men låter bli då det en bit fram går två kvinnor. Jag får dock min revansch när jag ser att hon en bit fram slutar springa och samtidigt viker av från 5:ans spår och tar 2,5 istället. Ha, snacka om att hon blev ägd!

2) Jag kan inte glömma mitt ögonblick med skatan, när hon står flämtandes på balkonggolvet och stirrar mig rakt i ögonen. Det var nästan lite läskigt för just där och då insåg jag att det faktiskt finns något levande i de där fåglarna, något levande som antagligen har ett medvetande också. Det lyste ju liksom panik ur hennes ögon och det kändes som att de skrek "Vän eller fiende? Vän eller fiende?!?!", jag var ju rädd för att stackaren skulle få hjärtattack av all stress. Flämtandet glömmer jag inte i första taget heller, det lät som en halv människa och det sjuka var ju att hon inte kraxa eller något. Bara flämtade...och flämtade...och flämtade. Så här i efterhand ter det ju sig som värsta Hitchcock-rullen, som tur var fick det ett lyckligt slut och jag ser framför mig ett Hollywoodslut på den här berättelsen där skatan kommer till min undsättning när jag är på väg att bli nedslagen på väg hem från krogen. Jag kan se framför mig hur hon dyker ner på mina angripare och pickar ut deras sketna ögon, bara för att jag och hon sedan vandrar hand i hand mot skymningen och lever lyckliga i alla våra dagar.

Ja jisses. Den här dagen har varit betydligt lugnare och det mest dramatiska som hänt är att Wettis kom förbi med mitt pokerbord som han lånade för typ tre månader sedan. Det är förresten till salu ifall någon vill ha det, det är absolut inget fel på det ooh ett av de bättre hobby-bord jag sett. Ge mig ett pris så kan vi diskutera...nåväl, vi släpade ner det till mitt källarförråd och stod sedan och snackade utanför porten en stund. Sedan blev jag kär. För när vi står där och snackar så ser jag hur en tjej i runt 25-årsåldern kommer klivande ner för trapporna och är på väg ner i källaren, när hon ser mig hänga precis utanför ytterdörren ser jag hur hennes hjärna börjar arbeta. Först är hon på väg att fortsätta men bromsar in för att tänka till en stund innan hon visar med händerna att hon kan öppna dörren om jag vill, jag skakar dock leendes på huvudet och menar på att det är lugnt. Hon ler tillbaka och kliver nedåt igen... På den korta tiden hinner jag registrera tatueringar, piercing och blont hår och allmän söthet. Jag har en vag aning av att jag faktiskt sett henne förut och redan då reagerat en aning... Efter att ha snackat klart med Wettis så beger jag mig inåt men inser att hon inte har kommit upp en så bara för att få en andra titt(strongt av mig att erkänna detta eller hur?) så vandrar jag också nedåt. Det är ju lite stalkervarning på detta men jag skiter i det, knappt hinner jag ned till källardörren förrän jag hör att det är någon på g från andra sidan så jag är på väg att vända men inser att jag måste fullfölja. Jag slår på mitt mest vänliga leende och tar några kliv mot dörren bara för att se den öppna sig och blotta henne, hon pratar i telefon men ler och nickar mot mig igenkännandes och jag ler lite fånigt mot henne. Två sekunder och så är allt förbi och jag går bort till mitt källarförråd bara för att, trots att det inte finns en kotte som ser mig. Å andra sidan fick jag en ganska trivsam avslutning på kvällen med lite interaktion med det täcka könet och det kan ju aldrig vara fel? Och ja, jag är glad åt det lilla...

Nähä, man kanske skulle jaga flaggor en stund igen och försöka knyta ihop säcken med Assassin's Creed. Jag har tre mord kvar nu och runt 70 flaggor som väntar på att bli upphittade, sedan kan jag lämna spelet därhän för all framtid och bara se framemot tvåan som kommer i höst. Tyvärr ser hösten rätt späckad ut ur de flesta perspektiv så jag får se hur mycket jag hinner ägna mig åt detta nöje som kallas TV-spelande men nog fan ska jag klämma in lite tid åtminstone. Jag ska dock försöka skifta över fokus mot pokern igen också, få igång både live- och onlinespelet på allvar igen för det börjar klia rejält i tarmen och det speciellt när man läser bloggarna från Neverbluffat och TurboT där de ger rapporter från Vegas. Ni hittar dom i högermarginalen, gå in och läs med fördel för de skriver underhållande om sina små äventyr där borta i öst när de försöker gräva efter guld. Good luck, boys!

Jag och kissen önskar er alla en god natt...