Jag börjar bli orolig för mig själv nu, jag börjar tappa kollen på viilken dag det är då allting bara flyter ihop. Det känns som att jag har något hela tiden som pockar på uppmärksamhet och att jag inte hinner andas mellan varven, återigen måste jag ju dock påpeka att det inte är några überseriösa saker vi pratar om men ändå. Det känns som att min hjärna är totalt avtrubbad från verkligheten och att jag bara mosar på med diverse aktiviteter utan någon större eftertanke, det går ju faktiskt att också se som något positivt eftersom det betyder att jag faktiskt gör en del. Jaja, det blir väl bättre får vi hoppas, jag lär väl landa i verkligheten förr eller senare. Igår var en hyfsat soft kväll då jag gjorde lite familjebesök till en början och sedan ägnade kvällen åt svärande, spelande och fotbollstittande. Jag förstår mig inte på de röda små asen och nej, jag menar inte Man U utan Liverpool. Hur kassa får man vara? Jag är så innerlig trött på deras fantasilösa dödgrävarfotboll där frustrationen bärs som ett banér längst fram av ärketönten Kuyt. Hur många målchanser kan han missa? Om han bara ens lade till en procent fokus i avgörande lägen skulle hans målskörd bli tusenfallt större än vad den är just nu... Torres då, vad gör han mer än går runt och gnäller och filmar? Killen bör klippa sig och skaffa sig lite pondus, det går inte att strutta i sista fjärdedelen av planen mot motståndarmålet utan det krävs lite mer tänk och mindre egospel. Sist men inte minst, i vilken jordskreva har de hittat Lucas Leiva? Ett jädra fiasko som fotbollsspelare är han i alla fall, kan karln göra något rätt? Otajming i allt han gör är bara förnamnet och igår krönte han tillställningen med ett självmål, när ska klubben inse vilka spelare som är värda att behålla? Rafa börjar nog sitta rätt löst till nu, en eller ett par förluster till och han åker ut med huvudet före. Kanske är dags för det? Känns som att 'Pool behöver en nytändning efter flera års nästan-men-inte-ända-fram-lunk, de ska ju vara med och slåss om titlarna på allvar och inte halvdant som nu. Usch.
Gårdagen gav också fina trafikupplevelser för min del då jag bara blir mer och mer förvånad och förbannad över gemene mans oförmåga att ta sig fram med respekt för andra. Två urtyper:
1) Icke-blinkaren. Personen ifråga vägrar konsekvent att använda sina sketna blinkers och viker av åt sidorna helt utan förvarning, det gäller att ha foten på bromsen så fort man ligger bakom en av dessa stackare. Det fina är också ifall de bromsar abrupt också, det ger lite extra pluspoäng i sammanhanget.
2) Påträngaren. Personen ifråga svänger in i din fil från sidan när du nästan är framme vid korsningen samtidigt som han/hon väljer att inte accelerera alls utan bara lägger sig som en kloss framför dig. Hade ett praktexempel av en dylik igår på vägen mellan Sura och Västerås, den här liraren svänger in från en sidoväg från vänster och tar sig till en annan sidoväg åt höger lite längre fram. Inte nog med att han kommer in precis framför mig så att jag får lägga mig på bromsen, han väljer att åka typ 60 på 90-väg eftersom han vet att han ska svänga av snart. Varför slösa på bensinen genom att öka farten när han kan ligga i behagligt tempo och puttra fram? Han avslutade hela incidenten med att bromsa ned till mindre än krypfart när han skulle svänga vänster, det är riktigt lyckat när vi snackar enfiligt med mitträcke. Jävla byfåne, kokar bara jag tänker på aset.
Puh, så, ut med lite aggressioner...det har läkaren sagt är bra för hjärtat. Idag har det varit lite lugnare även om jag svurit och pekat lite finger idag också, det är en obeskrivligt skön känsla att vräka ur sig ett bittert "Motherfucker!!!" i bilen så fort någon klåpare dyker upp. Det verkar ju finnas mer än gott av dom...
Ikväll hade jag säsongens andra innebandysession och framgångarna fortsatte om än inte i samma omfattning som förra veckan, vi spelade fem matcher tror jag varav mitt lag vann fyra och jag avgjorde tre av dessa. Målsnittet var inte lika bra men spelet fungerade bra ändå, jag nätade min beskärda del och nu börjar grabbarna snacka om att göra målen mindre. Är jag för dominant månne? (Önsketänkande det där sista...) Det är jävla skön känsla att höra muttret från motståndarna efter att jag vispat in en till patenterad backhand eller virkat in bollen på något ofattbart sätt, jag har en viss förmåga att lyckas med sådana eskapader. Jag minns fortfarande mitt livs största ögonblick från några år tillbaka när jag spelade med ett annat gäng, jag lyckades göra ett konstmål som jag aldrig gjort innan och aldrig kommer att göra igen. Jag står vid bortre stolpen och får en knähög boll slagen mot mig som jag försöker dra till på volley, jag träffar men inte tillräckligt bra utan det blir bara ett slag inåt banan. I samma rörelse drar jag ju dock klubban inåt och förbi bollen bara för att vända riktning på klubban och dunka in bollen med en backhand. Allt i en och samma svep liksom. Dok-dok. Om ni förstår. Det går liksom inte mer än en halv sekund mellan träffarna och det är som om jag blivit pånyttfödd som värsta Messi fast med innebandyklubba. Sjukt värre och något jag sent kommer att glömma...det är så skönt när man har sina stora idrottsprestationer att falla tillbaka på och minnas med ära.
Efter innebandyn blev det först lite xbox-lirande men där jag till slut bestämde mig för att regga mig till SR på SS, det blev ju lite snöpligt förra gången med en minuts spel så jag tänkte försöka ta det i alla fall. Kortsnittet var värdelöst för kvällen och jag verkligen hankar mig fram första 40 minuterna innan jag kommer in i en rusch där jag går från 2 700 till nästan 12 000 innan pausen, mina läsningar sitter perfekt och jag synar t.ex. ner en värstingpott med 99 på hand och en flopp 373. Två motståndare har jag emot mig och den ena har A7 och den andre K8 eller något dylikt...Andra timmen blir helt intetsägande, det händer ingenting med min stack och jag går till andra pausen med ungefär samma stack. Tredje timmen börjar blindsen dock bli inhumana och jag börjar känna ett visst tvång att börja lira lite sc och annat smått och gott för att försöka hitta en rusch. Tyvärr träffar jag absolut ingenting och stacken krymper sakta men säkert, jag blir tvungen att spela allin-poker med runt 5k i stacken och blinds på 300/600 med ante. Först pushar jag med J3 tre kvar bakom, ingen syn. Sen pushar jag med A7spader med fyra bakom, ingen syn. Sen pushar jag KJo med sex bakom och får syn av...AA. Så jävla trist. Självklart träffar jag ingenting och är ute på plats 58, jag är dock nöjd med mitt spel och tror mig nästan ha fått in en viss stabilitet i mitt turrespel. Det ska bli skönt att testa den hypotesen på klubben i helgen då det ska bli lite Big Stack-lir...
På tal om lir kan jag starkt rekommendera spelet Shadow Complex som jag snackade om lite förut, det är ett klassiker-inspirerat spel i 2D där mycket går ut på att utforska en militärbas och förbättra sina färdigheter hela tiden. Det är en sådan spelglädje i det här spelet så det finns inte, jag har redan klarat det en gång men har börjat köra det igen för att försöka klara en achievement som går ut på att man ska hitta 100% av alla prylar. Jag gör det dock med glädje då spelmekanismerna är helt underbara och det finns inte bara en lösning på problemen allt som oftast utan mycket går att lösa på olika sätt, det blir som en slags miniproblemlösning hela tiden. Nej, är ni det minsta skolade i 80- och 90-talsspelandets ädla konst tror jag att ni precis som jag kommer att älska det här spelet. Ni som har en X360 har ingen ursäkt att inte tanka hem det här spelet, det kostar dryga hundralappen men är värd varenda krona och jämfört med många andra "riktiga" titlar därute så är valutan för pengarna ojämförbar. Ut och jaga futuristiska rustningsdelar med er!
Nej, nu är det nog dags för mig att jaga John Blund i säng, jag måste skärpa mig i mitt sömnintag då morgnarna är alldeles för brutala ur ett uppvaknandeperspektiv. Resten av veckan är ganska utstakad också med walk på Björnön på torsdag, afterwork på fredagen och så en fullspäckad helg med poker, familjeumgänge och praktiska spörsmål. Ni ser, jag är en jävligt busy man numera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar