Ledsen för det halvlånga breaket i uppdatering här men lovar att skärpa till mig på allvar nu när jag kommit in i vardagsrutinerna igen...eller kommit in och kommit in, började ju på jobbet först idag så det är hård inskolning som gäller just nu. Jag har inte haft någon lust att uppdatera här den senaste veckan då jag bara försökt njuta av de sista dagarna av den här semestern i lugn ro samtidigt som det inte hänt så där jättemycket...jag var ju till och med tvungen att jobba lite mot slutet av förra veckan också så det blev ju en sisådär lagom rolig avslutning på det hela. Jag försökte få till en final utan dess like med en U2-konsert i lördags men efter att väl ha tagit oss till Göteborg var vi tvungna att vända och åka hemma på grund av personliga skäl, lite surt var det men ändå självklart sett ur vilket perspektiv man än må välja.
Jag lovade ju lite Finlands-redogörelser och får väl ta mitt ansvar nu, jag ger er härmed en recap av allt det väsentliga från min Finlandsresa(stora delar är skrivna på plats varför det börjar som det gör):
Nästan en vecka gjord i de finska urskogarna och precis hemkommen från ett besök från mina morföräldrars grav är melankolin och närheten till den själsliga skärselden dessa resor till rötterna alltid ger mer än påtaglig. Jag stod inte några av mina morföräldrar särskilt nära men ändå har jag ett väldigt starkt minne relaterat till min morfar, när jag var liten bodde vi alltid hemma hos morföräldrarna och det var en av dessa sommarmorgnar som jag vaknade tidigare än alla andra. Jag smög mig ner till köket där det var öde sånär på just morfar som alltid sov på kökssoffan där, till min lycka hade han precis vaknat han med så han roade mig med berättelser från hans tjänstgöring under andra världskriget. I och med att mitt intresse för historia i allmänhet och andra världskriget i synnerhet redan var väckt vid den åldern var det med stora ögon och öron jag lyssnade på hans minnen från sin tjänstgöring som någon form av transportör av fallna och sårade från fronten till läkarstationerna. Det var ett ögonblick av total eufori för min del, essensen av min barndoms naiva blåögdhet fick ett av sina första möten med den brutala verkligheten. Det är som sagt ett av de få minnen jag har av min morfar då han gick bort när jag var ganska ung och i och med att vår släkt är så stor fick jag aldrig någon kvalitetstid med mina morföräldrar då huset var konstant fullt av släktingar, grannar och annat löst folk. Inget ont i det, jag har ändå haft och har en väldigt nära relation till just min mors uppväxttrakter och det är ju där vi befinner oss just nu…ett par stenkast från det nyss nämnda huset där mina morföräldrar bodde.
Melankoli, ja. Det är alltid något särskilt att komma ut hit till i obygden där det inte finns något att sysselsätta sig med överhuvudtaget vilket därmed ger de självrannsakande tankarna fritt utrymme att våldföra sig på den annars skyddade själen. Det är en slags rening för mig för jag får tillfälle att rent mentalt bearbeta det senaste årets och årens händelser, försöka hitta mening och samband med saker som jag inte i vardagens stressfyllda tillvaro riktigt får tid eller ork till. Det är inte så dramatiskt som det låter utan mer ett underliggande behov av att analysera och gå igenom det som varit, att försöka få avslut till vissa saker och komma några steg längre med andra.
Hitresan skedde utan några större incidenter, jag märkte bara på båten hur mycket klientelet förändrats från när en annan var liten. Då fylldes båtarna av zigenare och finländare på väg på semester till de tusen sjöarnas land, nu när vi åkte över var det mer blandat än någonsin. Visst, det fanns en och annan zigenare och finne på båten men numera fylls hytterna även av svenskar, spanjorer, mellanösternmänniskor och allt möjligt annat. Det är en lite udda känsla att se alla dessa nationaliteter som jag annars inte är van vid att se på båten, det blir en slags mindfuck då jag bara är van vid att höra gamla gubbar prata finska samtidigt som en zigenarkjol fyller hela mitt synfält. Tiderna förändras, så är det ju helt klart… Väl över på finsk mark började en sex timmar lång körning till stugan och eftersom vi kom i hamn 20.00 var det inte förrän sent på natten vi var framme vid slutstationen, på vägen hann det dock bli en slags awakening för mig. Det var lillebror som var the designated driver så jag la mig inte i det hela förutom att vi byttes av en stund mellan Tampere och Jyväskylä då jag körde i 1 ½ timme för att avlasta honom lite. Tror ni inte att jag tidigare under resan suttit och funderat på om Finland överhuvudtaget har några fartkameror då jag knappt sett några av dessa, precis när jag tar över körningen börjar det dock dyka upp skyltar som påvisar deras existens och till slut skymtar jag även några exemplar vid vägkanten. De är dock inte alls lika påtagligt synliga som i Sverige utan det är bara gråa, små fyrkantiga lådor som är nästintill omöjliga att få syn på förrän det är för sent…och av det här snacket förstår ni att jag blev flashad av en av dessa. Mitt i min körning som sker i lugnan ro kommer det helt plötsligt en blixt mitt i mörkret och det tar några millisekunder innan jag och lillebror fattar vad det var som hände. Till slut inser vi att jag alltså blivit fotad då jag missat en kamera och kört runt 95 på en 80-väg, förbannad som få kör jag en stund till innan vi byts av och jag kan försjunka i en djup inre harang kring mitt konstanta oflyt där tankarna inte låter mig vara i fred förrän vi når stugan. Jag lånar ratten en liten stund och nog fan åker jag dit på den lilla stunden, nu får vi bara se ifall det dyker upp någon bot på posten…enligt kusinerna här så är de ganska dåliga på att följa upp det hela när det gäller utlandsregistrerade bilar så vi får se. Fuck.
Första veckan har annars spenderats mest hängandes runt i stugtrakterna utan några större eskapader, ett visst alkoholintag har skett ungefär hälften av kvällarna och jag måste glatt erkänna att det är en viss känsla av att stå med lemmen i ena handen och en flaska rött i den andra när jag urinerar vid en åkerkant mitt i den, på de här breddgraderna, ljusa natten. Det är en mäktig känsla av närhet med naturen som väller över en när man ser de dimhöljda åkerplättarna breda ut sig oändligt framför en, på vissa ser man några tranor och någonstans längre bort hörs några andra flygfän skräna en aning. Nej, det är verkligen en annan dimension på det hela jämfört med tillvaron i gamla goda Svedala, på både gott och ont för det är inte för inte som rastlösheten smyger sig på ibland. Som medicin mot detta tog vi en utgång i helgen där vi tog oss till den lokala puben med en kusin inklusive käresta och vi hade förhoppningar om att få se det finska rap-bandet Fintelligens men tyvärr ställde de in, inte för att musiken hade varit överdrivet bra men det hade nog blivit desto bättre drag. Nu blev stället en aning trögstartat men det tog sig mot slutet precis som vår onykterhet, är det något de kan mina kära landsmän så är det att dricka. Jag fick också bekanta mig med en ny drink, jekkupatteri som de kallar den och det är alltså Jägermeister blandat med energidrycken Battery. Förvånansvärt god måste jag säga men antagligen rent livsfarlig ur ett behålla-sinnet-perspektiv…
Andra veckan bler om än lugnare då den mesta tiden ägnades åt att hänga vid stugan med de närmast sörjande, vår tillvaro avbröts endast av lite sporadiska besök av släktingar som kom från när och fjärran för att titta till oss. På torsdagen tog vi oss dock till en kusin för lite grillning tillsammans med hans flickvän, det blev en trevlig om än lång kväll där grillningen inte kom igång förrän strax innan 00.00 då vi vigt större delen av kvällen åt skitsnackande och bastande. Det sjuka var att det som skulle grillas var typ en måltid för en armé så vi satte oss inte till bords förrän runt 01.00 men efter att ha tuggat i oss det mesta fanns det inte mycket mer att göra än att säga godnatt vid 01.30-snåret. Riktigt god mat var det och oerhört trevligt, mer dylikt åt folket. Resten av tiden fram till avresan på måndagen den 27/7 spenderades till största delar i horisontalt läge även om jag lyckades måla om en hammock, det var väl ungefär allt jag uträttade ur ett mer praktiskt hänseende. Jag vet, starkt jobbat av mig. Hemresan gick utan några som helst problem även om ett problem var att jag gjorde av med 2,5k på båten på sprit, godis och parfym...det kostar att ligga på topp helt enkelt. Väl på svensk mark tog vi vägen förbi kattpensionatet och plockade upp kära Minttu, hennes vistelse där kostade mig 2k till så det var några fina dagar av utgifter där i början på min tredje semestervecka.
Ja, det var väl ungefär det som var värt att berätta om mina äventyr i öst denna gång och som ni märker var de ganska sansade och odramatiska för en gångs skull. Riktigt skönt var det att vara där i alla fall och jag är helnöjd med de två veckor som jag offrade för Suomi-landet, så skönt att bara komma bort ifrån allting och samtidigt återknyta till rötterna och fräscha upp finskan. Gotta love it.
Igår var jag iväg till klubben för första gången på år och dagar för lite livepoker och det var 20 hugade lirare som hade hittat till Hallsta för lite gambling, jag hamnade vid ett halvjobbigt bord med Harju direkt till vänster om mig och Nordborg på platsen efter. FN var dock icke närvarande den första timmen eller så varför Harju kunde ha lekstuga, han plockade den ena efter den andra vid bordet med mycket skills(ehh?) och lite tur(eller hur?) och det svors och bannades runt vårt bord en hel del av både spelare som fortfarande var med och av sådana som fått smaka på Harjus dynamit. För egen del var det mer än lovligt dött i kortväg och jag kunde inget göra med monsterstacken Harju efter mig och en sent ankommen Nordborg på spelhumör, jag bara satt och garvade åt hur Harju slaktade allt och alla. Ganska så snart efter första breaket, dit jag tog mig med en stack på 8k(startstack 10k), plockar jag upp AKo som är typ bland det bästa jag haft. Efter en raise från Eric pre slår jag upp det ytterligare bara för att se Harju ställa mig direkt, Eric lägger sig och jag kan inte annat än att syna även om jag vet att jag ligger under...och som jag ligger under, jag möter ju självklart AA. Floppen blankar men turn ger mig en chans på fyra outs då JTxx ligger på bordet i det läget men rivern blankar och jag är ute, blir inte särskilt tiltad då jag inte kunnat göra någonting annorlunda direkt. En hand satt sig dock på minnet där jag hade KK och bara synade en raise av P2 pre, Harju hängde också på från SB eller något dylikt. Floppen kommer Axx med två klöver och jag känner mig fucked på en gång, återigen sviker minnet mig men jag har för mig att Harju bettar ut och P2 slår om varför jag måste vika, Harju ställer P2 all-in och P2 tar synen. P2 visar JJ och Harju visar T7klöver(har jag för mig), turn ger klöver och river ger klöver...och jag hade vunnit eftersom en av mina kungar var i klöver. Kul kul kul. Jag vet inte, jag kände inte direkt någon glädje över att spela igen så jag vet inte om jag är på väg att tappa sugen för livepoker totalt, även om det egentligen borde vara den roligare formen. Onlinepokern har jag ju inte ägnat mig åt särskilt mycket heller och det lilla jag spelat har oftast varit mer av rastlös karaktär. Jag funderar dock på att äntligen göra slag i saken och köra igång min PLO-satsning här under hösten, sajten är klar då jag nog väljer Nordicbet med tanke på vår schyssta rakebackdeal där. Grundplåten jag tänkte sätta in och köra med är €500 och då är frågan vilken nivå jag ska lägga mig på, några förslag? Sedan var det ju lite diskussion om programvaror förut, kan någon ge mig ett tips på ett bra PLO-program för att ha koll på sina händer och så vidare?
Shit, det här blir nog det längsta inlägget någonsin typ, jag måste ju fortfarande avhandla dagens händelser. Jag har nämligen varit riktigt duktig idag, jag tog mig till Björnön och avverkade slingan för 5 km. Duttig ponke! Jag var tvungen att bevisa för mig själv att jag faktiskt klarar av att ta mig dit ut och genomföra en promenad, har nästan börjat tvivla på min förmåga med tanke på den passivitet jag uppvisat. Som om det inte vore nog så lagade jag även mat efteråt, det blev fyra portioner laxburgare som får räcka i ett par dagar innan det är dags för ny matlagning. Jag är illa tvungen att ta till dessa åtgärder med tanke på att vikten dragit iväg igen, mitt lite outtalade mål är att spräcka 100-gränsen till årsskiftet men vi får se hur pass taggad jag orkar bli. Jag ska definitivt dock rensa bort de kilon jag lagt på mig under semestern, de ska bort pronto. No mercy. Fan, luktar fisk om mina fingrar och det är ju inte så bra som det skulle kunna vara...
Undrar om jag ska dra ett streck här? Nu har ni ju lite att läsa och ni lär ju få seriösa problem med synen efter att ha plöjt det här inlägget. Jag har ju tidigare fått klagomål av bl.a. Wettis att färgerna på bloggen inte är optimala men det ska fan göra ont för er att läsa det här när det gör så ont för mig att ge er allt att läsa. ;) Sov gott, folket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar