I torsdags var jag alltså och såg på Winnerbäck, han hade valt Strömsholms slott som kuliss den här gången och det blev riktigt lyckat mycket tack vare att regnet faktiskt valde att ta ett uppehåll just där och då. Lite symboliskt med tanke på vem vi har att göra och väldigt uppskattat av oss i publiken, vi såg ju hur lerigt det skulle kunna vara när vi körde in på parkeringsåkern där bilarna knappt kunde ta sig fram. Konserten var riktigt bra och ljudet grymt med tanke på att det var utomhus, blundade man kunde man tro att det var en skiva som spelades upp för så tight var soundet. Lasse var på ett gott humör och småpratade till och med mellan låtarna, första tredjedelen av konserten var dock lite småseg men det tog sig rejält när han började köra låtar som "Söndermarken" och "Hugger i sten". Efter det fanns ingen återvändo och han öste på ända fram och till och med förbi mållinjen, efter ca 15 låtar körde han nämligen först ett extra set med och efter ytterligare tre efter att ha blivit inropad en andra gång. Tyvärr för egen del valde mitt sällskap att avvika efter första extrasetet men vi hörde i alla fall låtarna på vägen till och i bilen, jag hade velat stanna kvar då jag visste att något dylikt skulle hända men det var ju inte så farligt då vi alltså ändå hörde låtarna. Nej, jämfört Lasses konsert i Västeråshallen i vintras/våras så var det som natt och dag, hans musik hör hemma på en utescen en sensommarkväll och inte i en öststatsidrottshall en kylig vinterkväll. Jag brukar ju ranka mina konsertupplevelser utifrån antalet gåshudsmoments men Winnerbäcks musik är inte av det slaget att det ger dylika effekter så det vore orättvist att döma honom utifrån dom kriterierna, det får istället bli en slags upplevelsemätning och då blir det bra...riktigt bra. Betyg: R R R R
På fredagen var det dags för en kräftskiva och det blev en trevlig tillställning där det åts, sjöngs och pratades till långt in på nattkvisten, jag tror vi kom i säng typ 04.00 eller något och så vaknade vi 09.00 så gårdagen var rätt seg och tung i största allmänhet även om den rena bakisheten tacksamt lyste med sin frånvaro. No rest for the wicked som dom säger för det var ju dags för en ny tillställning igår kväll då en kompis skulle fira av sin 30-årsdag, vi grundade hemma hos honom med rosé-vin(brattish, jag vet) och annat smått och gott i flytande form innan det bar av till BMB. Där vidtog en av de trevligare kvällar jag har haft och det märktes nog på hur jag småpratade med allt och alla, jag brukar ändå inte vara den som inleder alltför många konversationer med främmande människor på krogen men igår får man nog räkna dom på båda händerna. Samtidigt träffade jag på en hel del bekanta som jag stod och tjötade med till och från, en del var det riktigt trevligt att träffa igen efter väldigt långt avbrott i umgänget och jag blir helt varm i kroppen när jag tänker på hur underbara vissa av dom är. Är det något jag insett på sistone så är det att riktiga vänner kan man aldrig få nog av och just nu känner jag att jag har en hel del sådana runtomkring mig, mer än jag förtjänar kan jag ibland känna. Nej, det är underbart att ibland få lite wakeup-calls och slå bort vardagsrutinens bojor och skygglappar och för ett ögonblick beskåda verkligheten så som den egentligen är...tack för att ni finns, homies...
Idag sitter jag alltså här med en ganska mör känsla i kroppen efter två dagars rejält möljande i festväg och ska snart dra mig hem till föräldrarna då en kusin från Finland är på besök där, jag lär få mig ett rejält mål mat och det kan ju behövas efter helgens äventyr. Pokern har gått på sparlåga sista veckan men lite har jag lattjat runt på SS där det gått både upp och ner men inga större dramatiska incidenter utan mest meningslöst grindande. Vi får se vilka turrar som erbjuds på klubben under kommande veckan och om jag får tid att närvara...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar