Trötteri...

Sliten är jag, det råder inte det minsta tvivel om och det är väl förra helgen som fortfarande inte släppt greppet om mig men det var lätt värt det. En av de trevligare helger på länge med mycket kvalitativt festande och jag längtar redan efter nästa drabbning, förhoppningsvis hinns det med någon innan den hemma hos mig 13/9...

Idag blev det ingen exercise då jag fick kusin- och brorsbesök som varade i 1 1/2 timme, vi satt mest och lattjade runt med Rock Band och för första gången var vi faktiskt tre som lirade på samma gång. Hela konceptet är ju så grymt roligt och jag önskar jag hade tre till hängivna polare på vardera instrument så att vi verkligen skulle kunna ge band-modet en match, tänk vad coolt att sätta alla instrument på en låt på expert-nivån! Mmm, jag vet, jag är en jävla nörd men who gives a fuck, jag skäms inte för att jag har barnasinnet kvar och då är det fullt tillåtet att tycka om sociala lekföreteelser.

Här hade jag tänkt bänka mig framför Sveriges landskamp mot Frankrike men tji fick jag, ingen kanal visar det hela och det känns halvt bedrövligt. Var har public service-delarna av mediautbudet tagit vägen? Jag trodde att en visning av varje landskamp var en självklarhet men uppenbarligen misstog jag mig...skulle dock inte förvåna mig ifall den ändock sänts på någon kanal som jag lyckats missa men jag gick igenom alla mina kanaler typ tre gånger och där fanns det i alla fall inget sändande av Sverige-matchen. Jag är sjukt off vad gäller all form av sport, OS har jag som sagt inte följt en enda live-minut av utan bara uppdaterat mig via tidningarna och jag har nästintill missat att Premier League kört igång igen. Jag börjar bli allvarligt orolig för min hälsa, är jag på väg att växa ifrån allt vad sport heter? Jag hade en liknande upplevelse kring hockeyn i allmänhet och NHL i synnerhet, fram tills en bit in på mitt tredje årtioende var jag totalt uppslukad av allt som hade med NHL att göra. Jag kunde namnet på alla finnar som sökte lyckan på andra sidan Atlanten och följde deras fram- och motgångar slaviskt, jag och en polare hjälptes till och med åt att samla statistik kring finnarna i farmarligorna. Men plötsligt dog det bara, från att ha suttit uppe på nätterna mitt i veckorna för att kolla på matcher brydde jag mig inte ens om att kolla på de tidiga söndagsmatcherna. Text-tv som förut var bibeln bläddrar jag knappt i numera, en del av morgonrutinen var att kolla hur många poäng finnarna gjort men nu kan jag knappt motivera en titt kring poängställningen halvvägs in i säsongen. Det är skrämmande när man förlorar intresset för något så drastiskt, från ena extremen till den andra...men det är väl sådan jag är som person, när jag väl involverar mig i något är det allt eller inget som gäller, om det sedan är fickpingis eller frimärkssamlande vi snackar om spelar ingen roll. Det kallas väl för hängivenhet eller något...

EPT-platsen är numera såld och skönt så, jag slipper bry mig om framtida förpliktelser och har några fler pokerfria lördagar framöver...jag gillar inte riktigt att knyta upp mig så i förtid och ett deltagande i ligan hade ju krävt en total dedikering eftersom varje turnering hade varit totalt livsviktig. Nu hoppas jag bara att det blir nog med folk i ligan så att det åtminstone blir en plats så att vi får iväg en snubbe(eller snubba) till EPT, vore ju ashäftigt för klubben och spelarna i den ifall vi fick en framgång internationellt som är värd att skryta om. Det finns ju en del framstående lirare i trakten men ingen av dessa är ju knuten till klubben vår direkt, det vore ju ganska härligt att se David A gå loss på EPT eller en virvelstorm som FN som inte lämnar någon oberörd. Lycka till alla ni som väljer att försöka slåss om en plats bland eliten, jag önskar jag hade haft tiden och orken men det är bara att vika ner sig innan det ens börjat. Hur var det med den där hängivenheten nu igen?