Onlinepremiär...

Ikväll small det för första gången på länge online i HPKs färger igen, en efterlängtad comeback av onlineligan var ett faktum och skådeplatsen denna gång är Nordicbets klient och det är ju gamla och framgångsrika jaktmarker för en annan i dessa sammanhang. Turren samlar 28 hugade lirare och jag hamnar vid ett spelfriskt bord med Kryckan och FN för att nämna några, spelet för min del börjar illa då jag har hyfsade kort men träffar ingenting och stacken sjunker från startande 3k till under 2k innan det tar fart. Jag kommer inte ihåg några exakta detaljer men jag åker på en liten rusch där jag snabbt går från halvshort till ledning i turren, både med flyt, tajming och skills som verktyg. När jag väl nått toppen håller jag mig kvar där ända in i det bittra slutet, jag spelar sansat och tar inga större risker förrän vi är typ sex kvar då spelet ballar ur mer än någonsin. Helt ärligt måste jag säga att det var ganska(om inte väldigt) fiskigt spel sista delen av turren, folk ställer till höger och vänster med världens överbet och det blir inget som helst spel. Vissa(läs everland) ställer typ sju gånger i följd utan mothugg och jag är så nära att syna en gång med KTo men viker mig, samma hand tar jag dock synen med en stund senare när Kryckan gör ett cp-ställ igen och jag dominerar honom stort då han har T7 eller något. Brädan tvåparar sig på något sjukt sätt och innan jag ens fattar vad som hänt så har vi tydligen splittat potten, här börjar mitt förstånd att tryta då det känns sjukt med det slappa spelet från alla håll och kanter. Harju plockar dock snart Kerra och stora delar av Kryckan i en monsterpott och hux flux är vi tre kvar i form av mig, Harju och Henke vilket inte känns alls fel med tanke på att jag ändå spelat stabilt.

Nu kommer dock kvällens stora smäll, jag plockar upp QQ på BB och Harju foldar innan Henke ställer på SB, jag täcker honom med 2k och tar ju självklart synen. Han viker upp QTklöver och jag jublar lite smått, än mer när floppen kommer K57(typ) med två spader men allting fastnar i halsen när turn pissar fram ett vidrigt Jklöver. Nu vet vi ju alla vad som kommer och visst, rivern ger honom ett rättvist A så han sätter stegen. Han tar mig så jävla hårt där bak att jag kan se hans ollon sticka fram ur min mun samtidigt som jag spyr säd och galla över hela pokerbordshelvetet, det finns ju inte hur jävla mycket flyt man kan ha och det med så kasst spel också som det ändå var från hans sida(ledsen Henke :) ) fram tills dess med x antal psykställ(tvivlar starkt på att han hade en hand varje gång vilket även detta exempel visar på). Det var länge sedan jag blev så här totalt förstörd över en hand men den här tog mig så brutalt att jag bara mosade på tangentbordet efteråt, skönt nog kan jag ändå besinna mig hyfsat så det inte ryker prylar men fan-i-helvete vad värdelöst det var och att sedan försöka samla kraft igen för att ge sig i kast med 2/3 av EMD - nej, det var bara för mycket. Jag åker som en sur trea och svarar på deras sketna "GG" med ett "Whatever" och loggar av skiten, nu får man suga på den bad beaten i en vecka innan det är dags för nästa drabbning...skönt när poker är så jävla rättvist...

Som om inte det var nog åkte Liverpool på en "bad beat" också då de först tar ledningen relativt sent i matchen mot Everton bara för att tappa den i slutminuterna och bara få med sig en pinne, nu börjar det kokta fläsket ryka fett eller något...de andra storlagen är både hack i häl och förbi, det blir väl som alltid med de röda d.v.s. de är där och nosar men pallar inte trycket ända fram. Fucking losers...

Nej, jag vet inte vad jag ska skriva mer, jag har bara vulgära tortyrscener i huvudet där både Henke och Harju får prygel så de skriker som små grisar. :) Fy fan fy fan fy fan...kollade på en film ikväll:

Titel: Mirrors
Genre: Skräck

Allas vår Jack Bauer(d.v.s. Kiefer Sutherland) spelar en f.d. polis som tar ett jobb som väktare på ett övergivet och brandhärjat varuhus i NY, snart börjar dock mystiska saker hända där speglarna spelar stor roll i det hela. Han tror först att han är sjuk men inser snart att det är verklighet det han upplever, nu blir hans nästa problem att övertyga sin närhet om att det faktiskt finns onda varelser i speglarna. Det blir aldrig riktigt skrämmande trots bra försök med mörka miljöer och lite chockeffektsförsök, Kiefer gör sitt bästa men för mig är det i alla fall numera riktigt svårt att inte se honom som Jack Bauer oavsett vilken roll han gör. Det är nästan så att man i filmen förväntar sig 24-klockan när som och att Jack ska väsa fram någon order till CTU via en radio, han har verkligen spelat in sig och fastnat i en rollgestaltning. Nej, filmen går att kolla på men det är inte så mycket mer och det är och förblir en dussinskräckis trots ett försök till en twist på slutet.

Betyg: R R R

Nej, nu ska jag gå och sova och drömma sött om EMD-asen...tack för att ni gjorde min kväll, boys.